Vilseledande perforering
Kan man lära sig att bita av knäckebröd så att det faktiskt går sönder där man hade tänkt sig?
tisdag, oktober 03, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vadå? Tja, allt möjligt. Nya bloggidéer, foton, fredagslunchen och faktiskt till och med livet.
Gillar
Tidigare
-
▼
2006
(51)
-
▼
oktober
(36)
- Jag gör som ni gör (och ibland som ni säger)
- Härmigt
- Tillbaka till det normala
- Soffsportandet går vidare
- Stormbyxor på!
- Undrar om han skulle ha lämnat pistolen i vapenhuset
- Mesta möjliga motstånd
- Saker som gärna fick vara i verkligheten som på film
- En definitionsfråga
- Två dagar i sammandrag
- Frestande, verkligen
- Natur i lösvikt
- Fredagen den 13:e
- Men nog är det ändå bra trevligt att äta tillsammans
- Fönstertittarfasoner
- Eller kan det vara pyttesmå leksakspilar med sugko...
- Nya Flinn
- Höstspaning
- Får man vinka då?
- Julen är här
- Utanför
- Stavningskontroll med miljöinriktning
- återprefix + skurken
- Ett ljus gick upp
- Ser inget, hör inget!
- Ministerpost
- En sak i taget
- Gränsöverskridande
- En sminkad lian
- Svart på tungan
- Hade den bara suttit just där hade den varit chanslös
- 0 comments, 1 comment, 2 comments
- Vissa saker vill man inte veta
- Vilseledande perforering
- Sundhetstecken
- Man vet vad man har och så vidare
-
▼
oktober
(36)
2 kommentarer:
Man filar tänderna vassa, alternativt man har varit stuntkäft för Jaws i Bond-filmen. Med en tillräckligt vass tunga behöver man inte ens bita!
Hm, man bör alltså skaffa sig en sådan där tandvässare som ferengierna har i Star trek? Men hur går det med emaljen då?
Kommentera