onsdag, november 29, 2006

M-Sune

Bilen M-SuneNär jag fyllde 18 år fick jag en bil av mina föräldrar. Jag skulle visserligen inte komma att ta körkort på ytterligare ett halvår, men det spelade mindre roll. Bilen är nämligen av leksakstyp. Den går bra att köra, så länge man inte har några krav på att själv åka med. Det är bara att på traditionellt sätt dra den bakåt en bit och sedan släppa, så åker den iväg några meter eller så, beroende på underlaget. För att undvika kollisioner gäller det bara att hålla i minnet att den alltid svänger en aning åt höger, så det får man försöka kompensera för.

Men nu var det egentligen inte det jag skulle berätta. I stället ville jag fästa uppmärksamheten på de bokstäver som syns på bilens sidor och tak. De påminner en hel del om Bloggers word verification, eller hur? Min snabba slutsats är att bilen helt enkelt måste ha någon koppling till bloggen eller mitt bloggande. För säkerhets skull bloggar jag alltså nu om den, så behöver ingen tvivla på den saken.

Förresten, frampå bilen står det MSuNe (möjligen är det ett c i stället för ett e, men det vore ju inte lika roligt, så den möjligheten ignorerar jag), vilket gör namnet givet. M-Sune it is. Och idag är det Sune-dagen, så vi säger väl grattis till word verification-bilen då.

Bilen M-Sune

fredag, november 24, 2006

En aning hög (flumvarning utfärdas!)

Efter några dagars ovanligt själsdödande tillvaro kom vändningen i form av en överraskningspresent. Jag är generellt sett rätt dålig på att hantera överraskningar, men en liten oväntad present någon gång klarar jag faktiskt av. Speciellt när den är perfekt som den här. Och allt var verkligen perfekt med den: tanken, tidpunkten, valet av present.

Han känner mig ändå rätt bra, sambon. Och han misslyckas nästan aldrig med presenter. Nu valde han helt på eget bevåg ut en skiva som han tyckte att jag skulle ha. Omslaget ser visserligen ut som om det skulle kunna höra till någon av hans egna skivor, men musiken på skivan är nog så mycket jag som den kan bli.

Bara känslan av att för ovanlighetens skull få låta öronen masseras av enbart behagliga ljud kunde räcka för att rädda hela veckan, men det slutar inte där. Hela kroppen har plötsligt fått förmågan att ta emot musiken och tonerna tränger in genom varenda por och går rakt in i blodomloppet. Jag känner hur spänningarna i nacken omedelbart lättar, hur magen blir lugn och fötterna varma.

I vanliga fall när jag får en ny skiva med någon artist jag gillar brukar det bara ta ett par genomlyssningar innan några favoritlåtar utkristalliserats. Men här är alla låtarna sådana att jag innan de ens är slut redan har börjat längta till nästa gång jag får höra dem. Och jag kan inte välja, jag kan inte få nog, jag vill höra alla på en gång!

Jag tror att även sambon kommer att gilla åtminstone en del av låtarna på skivan. Jag hoppas det. För han lär få höra dem några gånger den kommande helgen.

söndag, november 19, 2006

En lördag i Örebro

Vad har jag gjort de senaste dagarna? Det verkar inte bara vara här i bloggen jag har varit frånvarande, för jag insåg idag att jag inte hade koll på någonting, varken vad som har hänt i bandyallsvenskan, bloggvärlden eller den där "riktiga" världen. Så halva dagen har jag fått ägna åt att försöka få lite koll igen.

Örebro slottVad det blev av gårdagen vet jag i alla fall. Jag och sambon åkte nämligen på utflykt till Örebro. Huvudanledningen till resan var Bokmässan Örebro Slott (den heter tydligen så), men när vi ändå var där passade vi också på att hälsa på moster B. Den lilla släktträffen kompletterades av mina föräldrar som kom farande norrifrån.

Bokmässan fick det sammanlagda betyget "okej". Naturligtvis tyckte jag att det var intressant att se och höra några författare jag gillar, men priserna på böckerna uppmuntrade inte direkt till shopping. Detta gjorde att vi när vi hade gått ett varv på mässan riktade vår uppmärksamhet mot själva slottsbyggnaden i stället.

Jag, sambon och pappa snokade omkring och letade lönnrum och bortglömda gångar, men vi fick nöja oss med en liten trappa som inte ledde till mycket mer än ett fönster. Utsikten därifrån var dock utmärkt.

Inne i Örebro slott
SlottsspökeMed lite fantasi kan man förresten få ett slott att bli spännande även med moderna golv och massor av folk omkring. Tittar man noga hittar man alltid något litet mystiskt skåp eller underliga märken på en vägg. Och tittar man mindre noga, men fortfarande uppmärksamt, kanske man får en skymt av någon figur som är så där en aning otydlig i kanterna ...

När vi blev trötta i benen satte vi oss i en fönsternisch och tittade på bokmässebesökare i stället. Då kom en mycket gammal man fram och frågade oss om vi visste var hissen fanns. Jag hann bara skaka tveksamt på huvudet, medan jag försökte påminna mig var jag hade sett en hiss senast, innan mannen fortsatte:

- Jaså, ni tillhör inte ...?

Sedan kom någon som verkligen tillhörde inventarierna och tog över. Vi insåg att det där nog trots allt inte var vår nisch, så vi bröt upp och begav oss tillbaka hem till moster B.

VägmärkeVi tyckte att det verkade väldigt lugnt ute även för att vara en lördag. Men den här skylten får mig att undra lite vad de egentligen brukar pyssla med på nätterna i Örebro.

tisdag, november 14, 2006

Baskerblogg

Om det är en baskerbloggardag, huvudbonadsdag, stora hattkalaset eller bara en vanlig hattparad spelar ingen roll. Här ska baskerbloggas! (Kolla hos Lotten för att se vilka andra som är med och firar.)

Jag har en enda basker, men den tillhör absolut mina få älsklingar bland kläder och accessoarer. Den är mörkgrön, superluden och så len att det nästan är synd att ha den som huvudbonad. Så ibland har jag den till att gosa med i stället.

Jag kallar den Baskerråttan (inte att förväxla med den i bloggvärlden bekanta Ökenråttan på eventuellt baskerhumör). Baskern har tidigare varit min farmors, men jag lade beslag på den en gång när hon andades något om att hon tyckte att den såg för hemsk ut.

Ibland när jag inte gosar med baskern försöker jag bära den på huvudet som man "ska". Problemet är bara att det är så svårt att veta hur den ska sitta. Jag antar att man får prova sig fram. Här är några sätt jag har testat:

TantbaskerSom en finurlig liten tant.


Fransk baskerÅt det franska hållet.


TonårsbaskerSom en tonåring?


BaskertokHär spårade det visst ur lite ...

måndag, november 13, 2006

Störningsmoment, tomburkar, oväntat flyt samt en liten cykeltur

Då och då bloggbeklagar jag mig över grannen ovanpå, men tidigare idag tänkte jag göra det ordentligt, en gång för alla, så att jag bara skulle kunna peka på den texten i fortsättningen när jag blir för uppjagad för att göra mig förstådd. Men jag var för arg för att kunna skriva, så det får bli vid ett annat tillfälle. För jag måste helt enkelt få det ur mig någon gång.

I stället tog jag nu ett smygfoto på en bil som stod utanför och sakta men säkert fylldes med tomma ölburkar.

Bagageutrymme med tomburkarOch här skulle jag förstås ha kommenterat bilden, men ni får själva försöka hitta någon mening med den.

På eftermiddagen fick jag helt oväntat en ny tandläkare och en tandläkartid om två dagar. Bra för mig, så slipper jag vara nervös i flera veckor (även om det alltid är skumt när det går så där snabbt och lätt). Ja, jag är nervös för att gå till tandläkaren, men det är egentligen inte själva rotandet i munnen jag gruvar mig för. Det är mer för saker som att jag precis när jag är på väg att bli vänd uppochner ska upptäcka att det sitter något slemmigt på undersidan av armstöden jag klamrar mig fast vid. Jag blir för övrigt nervös när jag ska gå till frissan också, men det är mer för att de alltid frågar vad jag "gör", vilket jag inte gillar.

På grund av det plötsliga tandläkarbesöket och att tandläkaren håller till på rätt sida om stan fick jag en anledning att se över min cykel som hade stått och samlat smuts utomhus (men under tak) i över ett år. Jag kollade dessutom att jag fortfarande kunde cykla. Det sägs ju att det är en sådan där grej som sitter i kroppen när man väl har lärt sig behärska den, fast helt säkert kan man väl aldrig veta. Men det gick bra i alla fall.

Morgondagen ska jag vika åt skattletande. Lite guld till tanduppiffningen skulle sitta fint.

söndag, november 12, 2006

Till Far

Jag är så dålig på sådana här högtidsdagar som inte är födelsedagar. Jag vet liksom aldrig vad jag förväntas säga. Ska man säga "grattis" till sina föräldrar på Mors respektive Fars dag? Var det inte snarare den dag jag föddes de var att gratulera?

Som tur är verkar inte mina föräldrar själva veta vad de här dagarna är till för. (Annars skulle de väl ha lärt mig vad jag ska göra?) Så vi improviserar. Varje gång. Och inte oväntat brukar det bli ungefär likadant varje gång också.

Vi snackar alltså inte några slipsar eller chokladaskar nu. Frukost på sängen kan det inte bli tal om, eftersom mina föräldrar går upp så tidigt att ingen vet riktigt hur tidigt det är. Dessutom bor vi ju inte ens i samma stad. Och förresten står frukost stabilast på köksbordet.

Nej, jag brukar intala mig att det nog räcker att ringa. Så det gör jag. Rätt sent på den aktuella dagen brukar det bli av någon anledning. Ungefär så här brukar det låta efter att rätt person har presenterat sig i andra änden:

Jag: Hej.
Mor/Far: Hej.
Jag: Stör jag?
Mor/Far: Nejdå, vi sitter här och sover bara.
Jag: Jaha, ja jag tänkte att jag skulle väl ringa ... Och säga ...
hm ... nånting på Mors/Fars dag.
Mor/Far: Ja, tack då.
Jag: Jag tänkte ringa tidigare, men ...
Mor/Far: Det gör inget.

Och sedan övergår det i ett helt vanligt samtal, som vi skulle ha haft i vilket fall som helst. Skillnaden är möjligen att det är jag som ringer upp från början, i stället för tillbaka efter att inte ha kunnat svara när de ringde först.

Nåja.

Den här gången tänkte jag försöka variera mig lite. Egentligen borde jag väl göra något av det där traditionella som jag aldrig ägnar mig åt, som att köpa en lott till pappa. Men vad sjutton, jag gör som vanligt och bloggar om det i stället! Word verification är samarbetsvillig och bidrar med en mycket personlig gratispresent till min tågtokige far:

Word Verification: lokoh
Så, öhh ... öhh ... Har'enäran!

lördag, november 11, 2006

måndag, november 06, 2006

Hemliga sammansvärjningar överallt

Pandas kommentar till en tidigare post påminde mig om att man aldrig ska underskatta fienden. När jag tänker efter kan jag urskilja ett antal möjliga konspirationer i min vardag. Några exempel:

  • Mitt exemplar av tidningen Råd & Rön är alltid mer eller mindre knöligt, smutsigt och slitet. Vissa gånger har omslagssidan nästan lossnat. Andra gånger går det knappt att läsa baksidan på grund av smutsränder. Helt uppenbart är det någon som inte gillar upplysta konsumenter, eller till och med någon som inte vill att jag ska bli en upplyst konsument!
  • Så fort jag har hittat ett favoritmärke av något, det kan vara handkräm, kattmat, müsli eller vad som helst som jag köper regelbundet, så försvinner det ur butikens sortiment eller slutar helt att tillverkas. Det skulle kunna vara för att jag envisas med att inte välja samma sak som den stora hjärntvättade massan, men antagligen går allt ut på att göra livet så surt som möjligt för lilla mig.
  • Grannen ovanpå. (Honom skulle jag kunna skriva massor om, men för tillfället låter jag det vara.) Jag börjar tro att allt han gör på det här stället ingår i en konspiration. Mot mig givetvis. Eventuellt är hans uppgift att trötta ut mig tills jag knappt märker att jag blir attackerad.
  • Den där rabarbermissilen var givetvis ett attentatsförsök. Misslyckat visserligen, men att jag inte insåg det!
Det blir allt tydligare att de är ute efter mig. Jag vet inte varför, jag vet inte vad de vill åstadkomma, jag vet inte ens vilka "de" är, men det är väl inte så noga. Konspiration som konspiration.

fredag, november 03, 2006

"Vet ej" är i alla fall inget alternativ

Dagens webbfråga på falukuriren.se lyder: Har du åkt skidor ännu?

Man kan välja att svara "Ja", "Nej" eller "Ska åka i helgen".

Tillåt mig småle.

Det är bara så typiskt Dalarna. Så fort det kommer snö handlar precis allt om att så snabbt som möjligt ta sig till närmaste slalombacke. Gissa om man känner sig onormal när man som infödd inte deltar i denna hysteri.

Längdskidor har jag åkt. Många gånger. Till och med i en slalombacke. Här i södern brukar jag skryta om att vi där jag kommer ifrån kunde åka på dagsutflykter till fjällen med skolan, och att vi åkte skridskor utomhus minst en gång i veckan typ halva vårterminen. Att jag mest tyckte att det var en pina talar jag dock oftast tystare om, för det gör ju mitt skryt mindre imponerande.

Men rent hypotetiskt nu då: Om jag faktiskt skulle ha åkt skidor, bara inte den här säsongen, men kanske ska göra det i helgen, vilket svar ska jag då kryssa för på webbfrågan?

torsdag, november 02, 2006

Krångliga djur

Djur är bra krångliga. Framför allt vilda djur. De ska bara ställa till en massa besvär för oss människor hela tiden.

Nej, jag menar inte när de springer ut på vägarna och krockar med våra bilar. Då är det vi som är krångliga som har byggt vägar genom deras skogar.

Jag syftar inte heller på att de uträttar sina behov på våra tillhörigheter och ibland på oss, även om det säkert ofta är med flit och illa menat. Inte ens att de gnager av ledningar och till och med kortsluter hela elcentraler tänker jag invända mot för tillfället.

Det är något mycket drygare jag tänker på. Jag är säker på att de gör det bara för att ställa till det för oss. Har ni fortfarande inte kommit på vad det är jag är ute efter?

Okej då, dags att komma till saken. Jag menar förstås att de vilda djuren vållar oss besvär genom att komma hem till oss för att dö. För det gör de ju.

Jodå.

För någon vecka sedan läste jag om en skabbräv som hade öppnat dörren till ett inglasat uterum och gått in och lagt sig och dött i en stackars hunds bur. Räven hade till och med varit så taskig att den hade lekt med hundens leksak, som säkert var favoritleksaken och nu måste kasseras (det framgick dock inte av artikeln, men man får ju ha lite fantasi för sjutton). Det tyckte jag var synnerligen taskigt gjort av räven.

Mindre djur gör liknande saker hela tiden. Kanske allra främst insekter. Jag ser dem varenda dag så här års. De sitter och lurar utanför dörrarna, och så fort man öppnar kastar de sig in. De letar efter värme och ljus, säger ni? Ha! Den värmen är bara en ursäkt, medan det riktiga ärendet är att omedelbart lägga sig och dö på något väl synligt ställe. Jag vet att de gör det med vilje.

Krångliga djur! Om det är några av er som läser det här så lägg genast av med att komma hit och dö! Annars ska jag ... ska jag ... hm ... ja, något ska jag väl kunna tänka ut.

Enligt somliga kommer förresten insekterna att ta över världen. Jag är benägen att hålla med, såvida de inte först utrotar sig själva i sin strävan efter att vara så krångliga som möjligt för människorna. Några som däremot inte har några vidare utsikter att lyckas erövra världen är spindlarna. Om de ska komma någonstans måste de först lära sig att motstå frestelsen att undersöka botten på tomma skålar, hinkar, badkar, diskhoar och liknande. Det kan förstås vara så att de gör det avsiktligt för att vara krångliga. Annars är de bara bra dumma. Å andra sidan har ju inte det varit ett oöverstigligt hinder för människosläktet ...

Spindlar

Den bästa årstiden just nu

Äntligen har jag kommit på varför jag har så svårt att svara när någon frågar efter min favoritårstid. Det beror helt enkelt på att jag gillar alla. Villkoret är att de håller sig till sin tid på året.

Omkring tre månader av varje är precis lagom för att jag ska bli glad över växlingarna från en årstid till nästa. Trots det är jag obegripligt långsam med att anpassa min klädsel efter temperaturen och vädret. Det är inte ovanligt att jag går i sommarjacka och lågskor in i december, eller i manchesterbyxor fram till midsommar. Men man kan ju välkomna förändringar utan att det syns på en.

Just nu är jag faktiskt barnsligt lycklig över snön. Inte så att jag rusar ut och gör snöänglar på en gång, men jag börjar till exempel genast fantisera om jul, bandy och andra mysigheter.

Dessutom kom jag på att nästan alla mina favoritfilmer utspelas helt eller till stora delar under vintern, vilket gör att det inte känns så kul att titta på dem mitt i sommaren (att se sommarfilmer under vintern är däremot sällan något problem). Så om jag skulle råka få tid över det närmsta halvåret finns det att välja på. Nu passar det också äntligen bra att spela snowboardspel igen, vilket jag märkligt nog finner mycket underhållande.

Det gäller dock att passa på, för här hos oss är nog den första snön högst tillfällig. Nu när vinterdäcken har kommit på bilen blir det givetvis snart milt och mörkt igen. Men jag antar att jag också lär få vinter så att det räcker och blir över så småningom.