Julen är här

Ända sedan jag skaffade mitt dekorationsträd har jag haft en idé om att klä det i en ljusslinga och ha det som fönsterbelysning. Fast det har fått vänta, eftersom jag hade en känsla av att det skulle kännas lite som ett adventspynt, och jag är stenhård med datumen för när sådant får vara framme.

Sedan var det förstås det att jag inte hade någon ljusslinga heller.

I hemlighet har jag dock tänkt att Ikea ju alltid plockar fram sina julsaker redan i på tok för tidiga oktober, och så länge skulle jag väl kunna vänta ändå. Nu i veckan såg jag så i någon tidning att julpyntet hade kommit fram. Jag log lite när jag läste artikeln. En kvinna som blev intervjuad förfasade sig över att julen inte kunde få vänta till sin tid, speciellt som det ju i år knappt ens hunnit bli höst först, men i nästa ögonblick plockade hon ändå åt sig ett par ljusslingor och vad det nu var.

Så typiskt svenskt, tänkte jag (eller kanske snarare mänskligt?). Är vi inte så där lite i allmänhet? Vi tycker att saker och ting ska skötas på ett visst sätt, men sedan orkar vi inte ens själva leva upp till våra krav utan gör som alla andra gör, som det förväntas av oss eller som det känns enklast och roligast just då. Och har man lust att leka med ljusslingor i oktober, och de dessutom finns att köpa då, är det väl bäst att passa på innan de tar slut, eller?

Min egen ljusdekoration blev väl ungefär som jag tänkt mig, fast jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas fullt så här juligt. Det blev rätt mörkt i sovrummet när den vanliga lampan försvann, men å andra sidan är vi ju mest där när vi sover och då ska det i alla fall vara släckt.


Om det är någon tröst så köpte jag i alla fall varken julgranskulor eller glittriga paketsnören.