fredag, oktober 13, 2006

Men nog är det ändå bra trevligt att äta tillsammans

Vi sitter i köket och äter. Han löser sudoku.

Jag: Det finns mer ris. (Tankfullt:) Det finns mer i köket. Det sa min mormor ...

Han: Släng på bara!

Jag: Nej, inte jag inte.

(Puttar riskastrullen åt hans håll. Han tar för sig.)


Han: Du din gamla rishög ...

Jag: Jaså, är det det jag är nu?

(Några sekunders tystnad.)

Han: Jaa.

Jag: Jaha?

Han: Va?

Jag: Sa du "jaha"?

Han: Ja-a!

Jag: Jaså!

(Paus.)

Jag: Det är för långa pauser i våra samtal. Man hinner ju glömma vad det är vi pratar om.

Han: Sudokun?

Jag: Rishögen.

Han: Jahaja.

Jag: Jag sa ju det.

3 kommentarer:

Love skrev:

Ja, pauser i ett samtal är skitjobbigt! :O

Nya Flinn skrev:

För att inte tala om pauser mitt i meningar! ;-)

Nische skrev:

Det beror väl lite på ... Inte för att jag har fördomar, men som norrländsk konversation skulle det där meningsutbytet kunna pågå länge, kanske över ett år.
Jo.