En eftermiddag på Riksskidstadion

Okej, det blir bara lite fotoblogg då. Men den som har tur kan få extra information genom att hålla markören över bilderna. Fråga mig går förstås också bra. Som vanligt kan man klicka på bilderna för att se större versioner av dem.

På Lugnet håller de förresten på att bygga en intressant minigolfbana med kända företeelser från Falun. Ett par exempel:

Imorgon är det stafetter. Då ska vi komma ihåg att ta med oss flaggan. Den glömdes nämligen hemma idag. Men som sagt, allt annat var PERFEKT (med versaler, ja) idag!

Tillbaka från Lugnet

Det kanske bara är jag och mamma här som är intresserade av längdskidåkning, men det är klart att jag tänker blogga om det ändå. Det var ju ändå världscupavslutning med svenska framgångar. För att inte tala om ett underbart väder och härlig stämning. En kanondag helt enkelt.

Fast först ska jag titta på skidåkning på video.

Skidlördag

Och nu har Svenska skidspelen börjat. Det pågår just nu på SVT 1. Kolla, kolla! Eller, om det är mig ni vill spana efter kan ni vänta tills herrtävlingen börjar vid 13:30.

Gårdagen

Resan igår gick utmärkt och det hände väl inte ens något lustigt att berätta om, men för er som undrar vill jag ju ändå lämna någon form av rapport.

En sak jag tänkte på var att den här tiden på året är den allra bästa att resa på om man vill se så mycket som möjligt från vägen. Ingen snö och ingen grönska skymmer sikten, och på många, många ställen hade det nu blivit ännu öppnare vid vägen i och med att både vinterstormar och människor gallrat bland träden. Jag såg ett par slott och herrgårdar jag aldrig sett förut, och någon ur en ny vinkel. Och så lade jag märke till alla de vanliga sakerna, som rådjur i Mjärdevi, nybyggda hus, omgjorda trädgårdar, höga vågor på Hjälmaren, hur det blev mer snö ju längre norrut jag kom, fjällturister som inte kunde bestämma sig för om de skulle köra i 80 eller 100 på 90-vägen och massor, massor, massor med långtradare.

Då mobilen ringde medan jag körde genom Köping bestämde jag mig för att stanna till vid Ströbohög. Och eftersom jag länge tänkt att det vore kul att titta närmare på den var det ju lika bra att passa på när jag ändå var där.


Jag klättrade upp så fort jag bara kunde. På toppen stannade jag i ungefär åtta sekunder och beundrade utsikten.


När jag skulle gå ner igen hade jag lite kramp i låren, vilket gjorde det extra spännande.

Naturligtvis rastade jag även i mitt paradis. Det var lerigt och grått, men lika fantastiskt underbart som alltid. Jag öppnade köksdörren och möttes av den välbekanta lukten som väcker tusen minnen till liv. Även i boden luktade det som det skulle: gamla verktyg och prylar. Och inget annat än gammal torr ost fanns i musfällorna. Ute knoppades buskarna och isen låg tunn och bräcklig på sjön och väntade på att gå upp. Snödropparna blommade tappert för ingen särskild.


Innanför staketet nere vid vägen hittade jag någonting av tyg. Utan att vidröra det kunde jag inte avgöra vad det var, så det är bara att gissa på!

Småplock på kvällskvisten

Jag lovade ju en fortsättning på trädbloggandet "inom de närmaste dagarna", men det får bli senare. Jag har helt enkelt inte haft tid. Visserligen är det inte speciellt angeläget ens för mig själv, men jag är sådan att jag vill göra som jag har sagt så långt det är möjligt. Så något mer träd måste det i alla fall bli!

Igår hjälptes jag och Nelly åt med att ta kål på en fiende. En fetingmygga attackerade mig och jag viftade iväg den av en ren reflex. Sedan kom jag på att den ju måste dö för att inte förstöra min nattsömn, men då hade jag tappat bort den. Jag förklarade något bekymrat läget för Nelly, som genast började knalla omkring i rummet. Hon lokaliserade snabbt myggan och petade på den så att den flög åt mitt håll. Jag mosade den mellan händerna och släppte därpå ner liket framför Nelly, som smaskade i sig det. Enkelt! Båda var nöjda och jag blev påmind om hur kul det kan vara med grupparbeten.

Nu ska jag sova.

I morgon ska jag åka till Falun. Tjoho!

Ringde han? Eller mejlade kanske?

Nej, jag tänker inte sluta vara språknördig bara för att inte alla delar min humor. Det här fnissar jag åt idag:

Läs vad som egentligen menas på Aftonbladet.

Upplysande rubrik?

Är det jag som är skadad eller är rubriken i det här brevet faktiskt lite rolig?

Bokhyllstjafs och miljöförstöring

Allvarligt talat, det är fortfarande bara Billy. Ni behöver inte oroa er.

Fast brorsan, du kan ju tjura lite tillsammans med mig, för du får också nöja dig med Billy så länge. Jag ska berätta utförligt så att alla kan se att jag faktiskt har försökt.

Så här var det. Förresten, jag går tillbaka ända till i söndags för att få berätta lite mer (yes!).

Efter mycket grubblande och alldeles för lång tid hade jag äntligen kommit på ett bra presentförslag, tyckte jag. Så i söndags förmiddag åkte jag och sambon till Tornby för att inhandla presenten. Men det visade sig att den inte fanns där, och så där på stående fot kunde vi inte komma på något annat att satsa på. Inte hade vi några andra ärenden heller, så vi fick åka hem igen, utan att ha uträttat ett dugg. Jag surade över att ha gått miste om en skön, slapp förmiddagstimme, och hade samtidigt dåligt samvete över att ha slösat med dyr bensin, tvingat sambon att åka den där gamla tråkiga turen en extra gång helt i onödan och dessutom bidragit till ytterligare miljöförstöring.

På kvällen ringde lillebror. Han ska snart flytta hemifrån för andra gången, denna gång med möbler, och därför håller han på att skaffa sig allt sådant man behöver. Till exempel bokhyllor. Det visade sig att han var ute efter exakt samma hylla som jag gått och spanat på så länge, till och med i samma mått och färg. Tyvärr fanns den inte på det Ikea-varuhus han besökt, men tydligen skulle den finnas i Linköping. Det hade de ringt och kollat (eftersom hyllan olämpligt nog plötsligt hade försvunnit från företagets webbplats, där man annars enkelt kan få upplysningar om kollits storlek och om varan finns i lager och sådant). Och eftersom jag snart ska åka norrut, gick jag med på att köpa med mig en sådan bokhylla till honom. Fast det var tveksamt om paketen (två per hylla) skulle få plats i sambons lilla söta bil. Det hade vi redan hunnit fundera över, eftersom jag som sagt länge velat köpa just en sådan bokhylla.

Nu kände jag att det här kanske var rätt läge även för mig att skaffa den där bokhyllan, så jag ägnade åtminstone ett par timmar åt att mäta och grubbla, tills jag kom på hur jag skulle kunna klämma in den i vår lägenhet.

Igår, måndag, bad jag sambon att komma hem lite tidigare så att han skulle kunna följa med till Ikea och hjälpa till att bära tunga paket. Men först tillbringade vi en rörig kvart i ett iskallt garage. Vi drog och fällde bilens inredning åt alla tänkbara håll och mätte på längden, bredden och diagonalen. Det var ytterst tveksamt om det ens skulle gå att få med sig de där bokhyllspaketen från varuhuset hem till oss, och tanken på att sedan också köra över 30 mil med dåligt lastad packning skrämde mig lite. Ändå bestämde vi oss till slut för att ge oss iväg till Ikea.

Väl där hittade vi ingen bokhylla där den skulle finnas. Artikelnumret jag fått av lillebror, och som också stod i katalogen, visade sig vara fel. Det tillhörde en likadan hylla fast i en annan färg. Och den färgen fanns mycket riktigt hemma. Vi frågade och fick veta att det skulle finnas ett exemplar kvar av den färg vi var ute efter, fast det skulle ligga på det externa lagret. En koll med detta lager visade dock att inte heller det stämde. Så det bidde ingen bokhylla alls.

Än en gång fick vi åka hem med oförrättat ärende. Gissa om jag var frustrerad! Det enda jag hade lyckats åstadkomma på hela dagen var att slösa med ännu mer tid, bensin och miljö. Verkligen produktivt.

Sett från den ljusa sidan behöver jag nu i alla fall inte oroa mig för att köra med livsfarlig last. Och på det hela taget sparade vi ju faktiskt både pengar och miljö. Åtminstone för tillfället.

Om det blir några snygga bokhyllor till mig och min bror återstår att se alltså.

Hälsning från Billy

Billy verkar inte vilja prata med mig längre. Men jag hittade en lapp bakom Agatha Christie-böckerna.

Jag vet att du kommer att tröttna på honom. Vänta bara! Det gör jag.

/Billy

Ren och skär passion

Det har bara varit Billy rätt länge nu, ända sedan vi flyttade in i den första gemensamma lägenheten i början av 2001.

Han har allt jag behöver. Han är enkel och har inga dyra vanor, precis som jag själv. Han är flexibel och anpassar sig utan problem efter mina önskningar och behov. Och, framför allt, han är så otroligt praktisk. Tillsammans med honom får man ordning på alla sina böcker, filmer, skivor, spel och andra lösa prylar. Han ser till att det ser snyggt och välstädat ut hemma, även om man har en triljon småsaker. Och om man inte tittar alltför noga ger han emellanåt intryck av att ha mer klass än han egentligen har. Allt har väl att göra med hans fantastiska anpassningsförmåga, antar jag.

Jag är säker på att min och Billys kärlekssaga är en sådan som kan räcka livet ut. Och ändå har jag under nästan hela vår tid tillsammans trånat efter en annan.

Redan under tiden där i studentgettot fick jag ögonen på honom, en viss Expedit. Han var en sådan där typ som var populär hos alla möjliga människor och jag träffade honom på besök hos klasskompisar, såg honom genom fönstren på stora fester och sneglade försiktigt på honom när jag såg honom med sin familj på möbelvaruhuset. Men i vilket sammanhang han än uppträdde så stod han alltid i centrum. Så är det fortfarande. Han är en sådan som många beundrar och vill ha.

Ändå är han egentligen inte alls något kap. Han verkar inte vara speciellt bra på något särskilt. Han är varken praktisk eller smart, och han har till exempel nästan ingenting av Billys flexibilitet. Det han har är helt och hållet yta. Men du store tid vad snygg han är! I jämförelse med honom framstår Billy som en gammal möglig spillra.

Jag inser ju att med Billy kan man få ett fungerande och harmoniskt vardagsliv, men det spelar ingen roll, för när jag ser en skymt av denne Expedit blir jag alldeles knäsvag. Det spelar ingen roll att det bara är hans yttre som attraherar mig, för jag blir ändå svartsjuk när jag ser alla andra som får vara med honom. Nu har det också avslöjats att till och med min bror är ute efter honom.

Men jag bara måste få min lilla del av honom. Sorry Billy, men jag kommer nog att bli tvungen att vara lite otrogen snart.

Träd som tråd

Lade ni märke till den lilla boken om träd på bokreabilden? Och nu sitter ni och undrar varför jag (eller sambon för den delen) köpte den?

Nähä.

Tja, ingen kan anklaga er för att vara för nyfikna i alla fall.

Eller var det kanske självklart? Ni känner ju ändå mig rätt bra vid det här laget. Själv tyckte jag vid inköpstillfället att det var absolut givet att köpa just den boken, men efteråt har jag börjat fundera över varför det var så.

Kanske är det helt enkelt så att träd betyder mycket i ett land där det finns mycket skog och där skogen också länge har varit en viktig tillgång. Våra hus och möbler är av trä och de flesta kan väl räkna upp åtminstone en fem, tio träslag. Så kanske är det bara något jag har fått med mig sedan födseln, men hur som helst så gillar jag verkligen träd.

Ju mer jag tänker på det desto tydligare blir det att träden går som en röd tråd genom mitt liv. Hemma i Falun hade jag som liten min gunga i den jättelika lönn som stod (och fortfarande står, tack och lov) mitt på tomten. Hela gården kryllade för övrigt av olika slags träd. Tallarnas och granarnas rötter kom att fungera som allt från ormar till parkeringshus i mina lekar. Senare lekte jag träddoktor tillsammans med min bästa kompis, och vi "opererade" rönnar och skötte om sår på "blödande" granar. I min fantasi var till och med mammas krukväxter träd i mina dockskåpsdockors gigantiska djungel. Naturligtvis drömde jag som de flesta barn om en riktig trädkoja, men fick lära mig att "man spikar inte i träd, för då dör de". Klättrade i träden gjorde jag i alla fall precis som alla andra, möjligen lite senare bara.

När pappa någon gång ibland byggde upp en modelljärnväg var jag mest intresserad av att placera ut träden (och husen och korna och människorna visserligen, men ändå). Mina speciella, hemliga platser har alltid funnits vid speciella träd. Och blev jag kanske inte nyligen helt betagen i ett träd, som jag köpte hem och som nu står i sovrumsfönstret? Jag har till och med umgåtts med tankar på att börja samla på träd.

I min familj finns samtidigt ett brinnande intresse för att fälla träd, vilket jag underligt nog oftast stöder. Men då handlar det om träd som står på fel ställen. Antingen är det en ek som fäller alldeles för mycket tunga löv, och dessutom in på grannens tomt, eller så är det några täta granar som gör gräsmattan mossig. För höga björkar finns lite varstans och hindrar såväl morgonsol som kvällssol från att hitta fram till sittplatser och rabatter.

Men annars gillar vi träd. (Eller gör vi det? Tyck till i kommentarerna vettja!)

Även buskar faller mig oftast i smaken. De passar så bra i en trädgård och kräver så lite tillsyn. Ibland är det dessutom svårt att avgöra var gränsen mellan buskar och träd går, så för säkerhets skull räknar jag buskarna till mitt trädintresse. Men jag är ju som sagt inte på något vis lojal mot träden (och buskarna). Står de på fel plats så kan de vänta sig hårt motstånd från min sida. Framför fönster är så gott som alltid fel plats. Den här maffiga enen, till exempel, skulle jag bli imponerad av nästan var som helst, men är det konstigt att jag inte vill ha den mellan sovrumsfönstret och sjön i mitt paradis?


Enen får dock inte fällas, enligt familjens högsta domstol, så tills vidare får vi ha den till att tävla med i en-SM eller något. En dag ska jag i alla fall ta reda på hur många badminton- och tennisbollar den håller som gisslan i sitt innandöme. Ha!

Oj, nu tappade jag visst bort den röda tråden. Jag gillar träd, var det ju. Eller om det inte var något särskilt med det, om det nu var så att alla gör det. Ehum. Hur som helst kommer en uppföljning inom de närmaste dagarna, vare sig ni vill det eller inte.

Bästa fraserna

Min sambo må vara man, men han vet för det mesta precis vad jag behöver höra. Och vissa fraser blir aldrig utnötta. Här är min topplista över saker han gärna får säga, och faktiskt också säger rätt ofta.

1. Det kommer att gå bra.
2. Jag ska ta hand om/beskydda dig.
3. Du är rolig.
4. Jag kan köpa den åt dig.
   
5. Vi kan gå på Ikea också.
   

Fasanlektion

Jag läser på lite om fasaner. På Wikipedia lär jag mig att de visst sitter i träd. Men främst på nätterna. Kan det vara därför jag aldrig har sett en fasan i ett träd förut?

Sedan står det så här:

Fasanernas förstånd anses allmänt vara mycket litet. De bringas lätt ur fattningen. Om de blir överraskade av människa eller hund, tycks de glömma att naturen skänkt dem vingar. En förbikrypande snäcka inger dem skräck.

Katter verkar inte vara lika stressande då, tydligen. Tur för fasanen.

Koko!

Idag är idag och man ska leva i nuet, men först måste jag bara notera de två knäppaste sakerna som hände här igår.

1. Det verkar som om dvd-spelaren slog på sig själv helt spontant (det enda möjliga alternativet är att Nelly klev på fjärrkontrollen). Sedan hängde den sig.
2. I skymningen jagade Nelly en fasan upp i ett träd. Jag visste inte att fasaner kunde flyga så högt. Fast det kunde den i och för sig knappt heller. Det lät något otroligt när den klumpiga fågeln kraschade uppför stammen.
   

Vårärenden

Det är strålande sol, 11 grader varmt och buskarna är fulla med tokkvittrande småfåglar. Utanför köksfönstret dansar två pigga citronfjärilar förbi medan jag står och tittar ut i väntan på att vattnet ska koka upp. Det finns verkligen ingen ursäkt alls att inte gå ut idag, men jag vill ha ett ärende eller helst två.

- Tussilago! Hörru katten, kan det ha hunnit komma upp några än eller är det fortfarande för blött ute?
- Det är för ljust ute, klagar Nelly tillbaka.
- Just det, vi folkskygga varelser behöver träna på att vistas utomhus under dagtid. Perfekt! Där har vi två anledningar att gå ut.
- Näe, det är ju matdags snart, försöker hon och stryker sig mot köksdörren.
- Jaja, följ med ut så får du mat sen, lockar jag.

Det slutar förstås som vanligt med att jag får ta henne under armen medan jag krånglar ut oss genom ytterdörren och stänger. När jag har släppt ner henne på marken stirrar hon intensivt på dörrhandtaget, samtidigt som jag inser att nycklarna är kvar inne, i den tjockare jackan.

Vi växlar en blick och vet båda precis vad den andra planerar. Jag vinner eftersom jag har armar. Än en gång blir hon inklämd under armen, och den här gången kämpar hon riktigt tappert när hon ser att hon har en chans att smita tillbaka in, men snart är vi ute igen, och dörren låst.

- Då går vi då, säger jag.

Och det gör vi. För plötsligt tycker Nelly inte alls att det är otäckt ute längre, fast hon inte har varit ute i dagsljus sedan i höstas. Hon svansar omkring och ropar på mig i ett, så att jag inte ska missa något hon gör. Hon måste visserligen hela tiden vara på sin vakt, för det kommer ju folk överallt hela tiden, men annars verkar hon avslappnad och glad.

Vi drar oss för säkerhets skull ut i buskagen där det är lite lugnare, och jag försöker att i alla fall ha någorlunda koll på var jag kliver. Nelly håller mig sällskap medan jag letar upp årets första tussilago och tar ett par bilder. Sedan tycker hon att det får räcka och sticker iväg på egen hand.

- Menar du att jag ska gå hem nu? ropar jag efter henne.

Hon svarar genom att ignorera mig. Fast jag ser att hon hör mig.

- Visst, ingen vill väl ha morsan med sig hela tiden. Men det kan vara väldigt praktiskt som hjälp att komma iväg ibland ...

Inför finalen

Ikväll är det äntligen dags för melodifestivalsfinalen! För en vecka sedan började jag faktiskt nästan känna mig lite trött på den långa uppvärmningssträckan, men nu är jag så laddad som jag någonsin kan bli. Ändå har jag ingen given favorit, så jag vet inte ens om jag kommer att rösta, vilket jag hade bestämt mig för att göra när tävlingen kom så här långt. Men den här finalen har alla möjligheter att bli bra.

För det första är det inte en enda låt eller artist med som jag inte tycker är åtminstone okej, så där ska jag väl inte ha något att irritera mig på. Kristian Luuks skämt tycker jag inte riktigt höll måttet förra veckan, men det var förhoppningsvis bara en tillfällig svacka. Och ikväll får vi ju se slutet på mellanaktsmusikalen. Blir det bara inte fullständigt förutsägbart så är jag nöjd. Sedan ska vi tydligen slå tittarrekord, röstningsrekord, klichérekord och rekordrekord ikväll också. Det ska bli intressant att se.

Fast det är ju ändå tävlingen som är det viktiga. Överallt i tidningar, på radio och tv blir man matad med tips och analyser. Å ena sidan är The Ark solklara favoriter, å den andra blir det så jämnt mellan dem och Måns att det kanske blir viktigt vad man röstar på, å tredje sidan verkar minst halva startfältet kunna skrälla.

Själv brukar jag i det här läget tänka något mer på vad som kan passa i Eurovision Song Contest än på vad jag själv gillar allra mest, men i år tycker jag inte att det spelar alltför stor roll vem som får representera Sverige. (Vad det beror på tänker jag vänta med att gå in på tills jag får för mig att diskutera tävlingsupplägget i ESC senare i vår.)

Tippa vågar jag inte göra, men däremot ska jag avslöja hur jag tror att jag kommer att reagera om de olika artisterna vinner. Att jag inte nämner låttitlarna i uppställningen betyder fortfarande inte att jag inte anser att det är låtarna som tävlar, men ikväll blir det nog mer artiströstning än någonsin. Och så blir det mer överskådligt så.

Om någon av dessa vinner blir jag nöjd:

• The Ark
• Andreas Johnson
• Sarah Dawn Finer (Jag vet att det sägs att låten inte har någon refräng, men jag har väl fått fel på öronen eller något, för jag tycker fortfarande att den är helt fantastisk.)

Om någon av dessa vinner kommer jag att känna mig tveksam (även om jag själv gillar låten):

• Måns Zelmerlöw (Låttexten är rätt larvig, och dessutom kommer ingen utanför Norden att kunna uttala hans namn, men det går väl i och för sig att byta ...)
• Sonja Aldén (Sverige vågar aldrig tävla med en låt på svenska, men eftersom vi inte har fått höra den eventuella översättningen tycker jag att det är att köpa grisen i säcken om den här låten får vinna.)
• Sebastian (Jag gillar fortfarande låten, men blir inte klok på var jag har honom som artist. Jag är nog inte riktigt trygg med honom faktiskt.)
  
• Sanna Nielsen (När så många röstade på henne måste hon väl ha slutat vara töntig? Eller? Egentligen är det kanske hela svenska folket som är töntigt? Jag hänger inte med och det gör mig nervös.)
  

Om någon av dessa vinner blir jag allvarligt bekymrad (även om det inte precis är något fel på artisterna och deras låtar):

• Anna Book
• Tommy Nilsson
• Marie Lindberg

Fast hur det än går och vem och vad vi än skickar till Helsingfors så tror jag att vi kommer att uppleva oss som missförstådda genier i ESC. De andra kommer aldrig att sluta anklaga oss för att skicka nya ABBA-låtar år efter år ...

Vårmorgon

Efter ett längre uppehåll var de fantastiska drömmarna tillbaka, de där som gör mig på gott humör redan innan jag vaknar. Och när jag slog upp ögonen på morgonen var det ljust. Solen sken! Det måste ha varit riktigt länge sedan det senast hände, för min hjärna bestämde direkt att det måste vara nästan sommar. Sedan blev jag snabbt klarvaken.

- Idag ska vi gå ut och plocka vitsippor, sa jag hurtigt till täckesberget intill mig i sängen.
- Jaha, mumlade det sömndrucket till svar.

Jag fnissade åt hur lätt det är att vilseleda sambon när han är trött, och fortsatte njuta av att vara på så bra humör.

Tyst var det också. Grannarna ovanpå måste vara borta och barnen på gården väntade ända tills vi hade gått upp innan de drog igång dagens spring- och skrikträning runt vårt hus. Inte ens katten har hörts av på hela natten, morgonen och förmiddagen.

Fortfarande har ingenting hänt som har kunnat sänka mig. Dagen har börjat obegripligt bra, faktiskt nästan för bra. Jag är inte van vid sådant här. Det känns olycksbådande.

Vad 17?!

Det känns lite pinsamt att skriva det här, så jag tänker vara extra otydlig med flit.

Ni vet det jag skrev för några inlägg sedan, om det där som kunde få folk att råka hamna på min blogg?

Det händer.

Jag känner mig på en gång taskig och som en världsförbättrare.

Men kolla här då. 18000 träffar! Finns det faktiskt ett ställe som heter så? Är det egentligen jag som är mest obildad? Upplys mig, snälla! Jag orkar inte gå igenom alla de där länkarna.

Nya bloggläsar(o)vanor

Sedan ett tag läser jag bloggar via Google Reader. Jag fattade egentligen inte riktigt det här med RSS-läsare och vågade inte fråga sambon fler gånger, men sedan kom jag på att eftersom jag tack vare bloggen ändå ständigt är inloggad på Google så kunde jag ju testa just Google Reader. Först strulade det en del och funkade inte som jag ville, men redan efter några dagar märkte jag av den tidsbesparing jag hade hoppats på.

Nu följer jag inte så förfärligt många bloggar, och en del av dem uppdateras sällan, men tack vare att jag inte själv behöver surfa runt och titta efter så sparar jag en del tid som annars hade gått åt till onödigt klickande. Konstigt nog verkar det inte heller uppstå några andra dumma vanor som äter upp tidsvinsten. Nej, jag är både organiserad och disciplinerad.

Kanske blev tidsbesparingen till och med större än jag väntade mig. För jag som rätt nyligen hade börjat kommentera ett gäng bloggar åtminstone hyfsat regelbundet har nu nästan slutat helt igen. Ändå läser jag ofta blogginlägg som ger mig lust att kommentera. Men har jag då kvar olästa inlägg i min Reader-lista tänker jag "jag ska bara läsa färdigt allt först" (eftersom jag är så inne i det där med att beta av och jobba mig igenom saker). Och sedan glömmer jag förstås bort att gå tillbaka och skriva den där kommentaren. I alla fall till nästa gång jag går igenom de nyskrivna bloggposterna, men då kan det redan vara för sent eller åtminstone kännas mindre angeläget.

Idag uppmanade Lotten i sin blogg till lite extra kommenterande. Inte bara därför, men jag tänkte i alla fall att idag skulle jag ta mig i kragen och se till att skriva och skicka alla de kommentarer som dök upp i mitt huvud medan jag läste bloggar. Men då kunde jag inte se verifikationsorden på Blogger-bloggarna! Och jag kan det fortfarande inte. Vilken tajming. Detta problem verkar dessutom bara gälla mig, för andra kommenterar på som vanligt, men jag kan inte komma på vad jag i så fall ska kunna göra för att fixa det. Så kommenterandet blir uppskjutet igen, med stor risk för att inte bli av alls.

Själv har jag förresten sedan några veckor som ett litet test tagit bort word verification på min blogg. Jag trodde att det genast skulle dyka upp reklamkommentarer, men det har inte kommit en enda hittills! Det finns alltså vissa klara fördelar med att ha en impopulär (hihi!) blogg med få besökare. Fast schhh! Säg inget till spamrobotarna nu. Ni människor får däremot förstås kommentera precis hur mycket ni vill. Och ni ska inte behöva hindras av varken synliga eller osynliga vingelbokstäver, hoppas jag.

Falun

Och när jag ändå håller på kan jag väl också upplysa om att det inte heter Falund heller.

Varifrån kommer alla dessa d:n?

Linköping

Liiiinköping säger en del. Lindköping säger andra. En del till och med skriver så.

Jag är inte precis den första att ta den här stan i försvar, men snälla nån! Ska det vara så himla svårt att lära sig vad Sveriges femte största stad heter?

Linköping!

Tänk på Flinn, så blir det superlätt.

Och om ni bara uttalar det rätt så ska ni se att det blir mycket enklare att skilja stadsnamnet från Lidköping, som är namnet på en helt annan stad, i ett helt annat landskap, på en helt annan sida om Vättern (Sveriges näst största sjö, om ni inte lyckades klämma in det heller i huvudet under mellanstadiets geografilektioner).


(Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här här, för alla som läser min blogg är ju vettiga människor. Fast det är klart, om någon söker på "Lindköping" så kanske h*n kommer hit och får lära sig någonting. Då är det i och för sig kanske lite fel taktik att vara så aggressiv, men vad sjutton ...)

Lite av varje på uteplatsen

Inte för att det intresserar någon av er (eller jo faktiskt, en person har frågat om det!), men det är klart att minsta lilla mysterium måste följas upp här i bloggen. Så nu har jag varit ute och undersökt tidningspacken i snön. Så här ser den ut:


Och så här på närmare håll:


Det var alltså lördagsnumret av Corren (eller Östgöta Correspondenten, för den som gillar särskrivningar).

Jag är förresten glad att jag inte är vårspanare i år, för vad är egentligen vårtecknen värda om de fanns i rabatten innan snön kom i januari?


Även den lilla minipensén mellan stenplattorna har kommit fram ur drivorna igen. Den blommar i och för sig inte längre, men nog ser det väl ut att vara liv i den?

Bonusblogg

Det blev ingen film för min del. Jag kom på att jag var tvungen att stryka lite. Och putsa skor.

Fast stryka lite och putsa skor går fortare än att se på film, och eftersom man i alla fall inte vet vad man missar när man låter bli att se en film så vann jag ju faktiskt på den schemaändringen. Så då blev det lite tid över till extra struntbloggande.

Såg ni förresten månförmörkelsen i natt? Jag gjorde det inte, för jag orkade inte stanna uppe bara för en sådan sak. Förresten brukar jag ju alltid missa allt sådant där häftigt som händer på himlen, så jag gjorde väl helt enkelt bara som vanligt. Fast innan jag gick och lade mig såg jag att det var gluggar i molnen, så kanske kunde jag ha haft en chans att se något om jag hade försökt.

Typ dagboksanteckningar, fast på nätet

Ungefär nu börjar min dag, känns det som. Nu ska jag sätta igång. Lite småstressigt känns det om jag ska hinna se en långfilm efter maten och sedan gå och lägga mig skapligt tidigt. Fast bättre att börja nu än inte alls.

Men vad har jag gjort hela dagen egentligen om jag inte har gjort något än? Jag har inte sovit bort hela dagen, om ni blev oroliga för det. Och egentligen har jag gjort massor med saker. Allt handlar ju om hur man definierar "gjort".

Till exempel har jag sett på Vasaloppet på tv. När Jerry Ahrlin och Oskar Svärd gjorde sitt gemensamma ryck satt jag och imponerades över hur fint de hjälptes åt. Sedan, precis när det började se ut som om Ahrlin tänkte börja köra bara för sig själv, då missade han sin dricka, och Svärd vände sig mot honom och räckte honom det som var kvar av hans egen. Såg ni det? Han hjälpte sin enda kvarvarande konkurrent! Det var så fint. Kanske väldigt svenskt, det vet jag inte, men så otroligt fint. Jag bara satt där och var rööörd som en gammal tant.

Det kan ju ha varit så att Svärd kände att han hade mer krafter kvar än Ahrlin och skulle kunna kosta på sig att hjälpa honom och ändå vinna, men nej, jag vill tro att Svärd är precis den sympatiske kille man får intrycket av att han är. Jag gillar honom skarpt. Sedan länge. Jag ser gärna honom som vinnare vartannat år för resten av karriären. Däremellan kan de andra svenskarna turas om att vinna. Idag gladde jag mig förresten åt att det gick bra för flera andra av mina favoriter, som Jörgen Brink (4:e plats), och Falun/Borlänge-åkarna Fredrik Östberg (6:e) och Kalle Gräfnings (23:e).

Om nu titta på tv-sport inte kan anses vara att "göra" något, så kanske ändå shoppingutflykten till ett helgproppfullt köpcentrum kan göra det. Jag köpte visserligen inget själv, och var inte till mycket nytta som smakråd, men sambon handlade i alla fall två stora kassar fulla med kläder (bilder kommer eventuellt i morgon). Vi tog oss till och med igenom Ikea, men när vi inte hade något särskilt att titta på kändes det lite meningslöst, tyckte jag.

Sedan kom vi hem till en katt som tyckte att det var hög tid att jag jobbade lite för henne, och när det var gjort pratade jag med mina stackars sjuka föräldrar lika länge som vanligt. Och då insåg jag att det egentligen inte spelade någon roll att jag inte "hunnit" något idag, för jag har ju i alla fall mått bra och fått göra det jag har velat.

Och nu är jag ändå igång till slut.

Vad är det då jag absolut måste göra för att känna att jag har fått något gjort under dagen? Jo, läsa bloggar och blogga förstås!

Extra lördagsslö

Någon har dumpat en tjock bunt tidningar, inplastade och allt, på baksidan av vårt hus. Jag har spanat på packen genom fönstret då och då sedan lunch, och nu börjar jag bli riktigt nyfiken på vilken tidning det kan vara. Men jag orkar inte gå ut och se efter. Eller, jag menar, nu är det ju nästan mörkt.

Inför Andra chansen (uppdaterad version)

Jag fattar inte riktigt varför det tjatas överallt om att det ska vara så svårt att förstå hur Andra chansen i melodifestivalen funkar. Det har väl stått fullständigt klart för de flesta sedan vi fick se den där uppställningen första gången?

Titta förresten på den här bilden. Är det inte lite lustigt att det står "direktkvalificerad till finalen" på finalisternas platser? Mindre direkt väg än de två har tagit kan det väl inte bli?

Sedan har det pratats om att det är orättvist att båda låtarna från två av deltävlingarna teoretiskt sett kan gå vidare, medan högst en från vardera av de båda andra kan göra det. Ja, visst är det orättvist med ett cupsystem, men jag tänker då främst på att de två bästa eller populäraste låtarna kan ha hamnat på samma planhalva. Hur man än gör lottningen kan ju det hända. För rättvisans skull borde man alltså ha kvar det gamla systemet, där vilken kombination av bidrag som helst kan gå vidare till final. Visst kan det bli lite spännande med något nytt och ännu fler överdrivet dramatiska pauser i väntan på resultaten (suck), men egentligen är det inte viktigt alls. Det är ju bara Andra chansen. Ett utfyllnadsprogram.

Men det är klart att jag kommer att titta i alla fall. Jag gillar åtminstone att programmet inte längre ligger inklämt i ett annat på en konstig tid en konstig dag, då man lätt glömmer bort det.

Just det, jag borde väl tippa också. Men äsch, jag är mesig och tippar bara att det inte spelar någon roll vilka två som går vidare, eftersom vinnaren i finalen finns bland de redan klara. Den enda stora vinnaren på Andra chansen lär väl vara SVT.

Uppdatering 16.45:
Okej då. Första omgången vinner Jessica Andersson, Sanna Nielsen, Sonja Aldén och Nanne. Sedan blir det svårare, men jag drar till med Jessica Andersson och Sonja Aldén som finalister.

Uppdatering 21.50:
Skapligt tippat, tycker jag själv. Att ha fel om Nanne kändes bara fint, och förresten skulle nog Sonja Aldén ha slagit vem som helst idag så det spelade ingen större roll vem hon fick möta. Matchen mellan Sanna Nielsen och Jessica Andersson kändes som om den kunde sluta hur som helst, så inte heller i det fallet tycker jag att min miss var så farlig. Själva programmet var förresten lite trist, men det var väl inte mer än man kunde vänta sig med allt som skulle hinnas med.

Bokrearesultat

Här kommer den utlovade redovisningen av mina och sambons bokreaköp.

Klicka på bilden för att lättare kunna läsa på ryggarna.

När vi kom hem efter shoppingrundan i tisdags och packade upp kassarna förvånade det mig faktiskt att traven blev ungefär lika hög som den varit de senaste två åren. Sedan hittade vi ytterligare några intressanta böcker på stormarknaden igår, så jag är fullt nöjd med resultatet, kvantitetsmässigt i alla fall.

Som synes blev det inga omköp av gamla barnboksfavoriter i år, men jag har nog helt enkelt så jag klarar mig för närvarande. Den här gången ville jag förresten få så mycket läsning som möjligt för pengarna.

Egentligen borde jag väl satsa på att köpa facklitteratur på bokrean, eftersom det främst är då jag kan kosta på mig att köpa sådana böcker. Fast det var dåligt med det också i år. Främst är det språkhyllan som lockar mig med alla sina spännande titlar på något med slang, ordspråk och andra härligheter. Det blev till slut tre stycken: Alfa Beta, Sagt och gjort och Fiint språk. Den sistnämnda har jag redan lyckats läsa sönder, men den är bitvis riktigt rolig (för språknördar?). Jag drog mig dock hårt i halsduken när jag började fundera på att köpa ett rimlexikon också. Det kan visserligen komma väl till pass, men för att det ska kännas prisvärt måste man slå ut kostnaden över åratal av användning, och det är så tråkigt att tänka så när man roar sig på bokrean.

Jag var också hemskt sugen på Erikskrönikan, men tvingade mig att vara förnuftig och avstå. 1300-talet är visserligen en av mina favoritperioder i den svenska historien, och jag är mycket fascinerad av att studera gammaldags skriftspråk, men jag vet samtidigt mycket väl att det är tungt att läsa sådana texter. Dessutom hittade jag ett stavfel i baksidestexten, så mitt beslut att inte köpa boken var säkert rätt.

Det blev alltså betydligt mer skönlitteratur än vanligt i år, vilket är bra, för trots att jag fick mängder av böcker i julklapp så är de i princip genomplöjda vid det här laget. Och som ni kan se på bilden är de inhandlade böckerna tjocka också. Det kan bero på att de flesta är av deckartyp. Vad konstigt. Vi som knappt läser deckare alls. Det blir visst till att förändra sina läsvanor lite.

Skidblogg igen

Jaha, det var visst jag som påstod att jag skulle slippa slösa bort en massa tid vid tv:n under skid-VM, eftersom det går så tidigt på morgnarna för oss i Sverige.

Men när man nu har en utmärkt hårddisk-dvd hemma kan man inte bara låta den stå och samla damm. Därför kan jag nu avslöja att det tar en himla tid att titta på skidtävlingar även om man "egentligen" inte tittar på dem, bara spelar in dem "för säkerhets skull liksom".

Det jobbigaste är nog ändå att akta sig för alla former av nyhetsförmedling på morgnarna. Jag har visserligen inte varit så jättenoga med det, eftersom jag har märkt att det inte pratas så mycket om skid-VM på radio och tv, men jag fattade ändå direkt vad som var på gång när nyhetsuppläsaren i morse sa: "Sport nu. För en stund sedan ...". Precis när det sedan skulle avslöjas vilken medalj Sverige hade tagit (för hade det inte blivit medalj hade det ju inte varit en nyhet) fick jag igång mitt hysteriska skyddstrallande och öronklappande. På något sätt lyckades jag samtidigt blunda och byta kanal på tv:n, så när jag senare började titta på min inspelning var det fortfarande nästan lika spännande som om det hade varit direktsändning.

Fast det blir inte mycket till förmiddagar kvar på det här sättet. Jag hinner visserligen tänka en massa under tiden jag tittar på skidåkning. Men det mesta handlar om små iakttagelser jag gör och som inte roar någon annan än mig själv, så det gör inte så mycket nytta i alla fall.

På söndag är det förresten både VM-femmil och Vasaloppet. Vilken fest! Och så tidigt på morgonen! Tur att de håller på och åker ett tag så att man orkar upp innan allt är slut. Jag funderar nämligen allvarligt på att låta bli att spela in alltihop. Det får nog räcka med femmilen.

Till alla eventuella stalkers

Den här bjuder jag på.

Ikväll ska man enligt ryktet kunna se en av mina huvudsponsorer i ett populärt tv-program på SVT. Kolla efter något stora glasögon-gammalt. Och nu snackar vi inte någon tönt som står och vinkar i bakgrunden. Vi snackar en betydelsefull del av den svenska tv-historien.

Japp, jag är stolt.

Bara lite bokreaprat

Bokrean är alltså igång och givetvis har vi shoppat. Det blir kanske mer på torsdag, så jag väntar lite med en sammanfattning, men ifall jag dör av alla baciller jag drog i mig i trängseln idag vill jag i alla fall hinna slänga upp en bild på bloggen först. Jag börjar med den här sidan av boktraven, så att det blir något av en utmaning att räkna ut vad det är vi har köpt!

Fjärde deltävlingen (uppdaterad version)

Förhandslyssning fredag kväll, och så går det inte att lyssna på Andreas Johnsons låt! Stor frustration. Det var ju den jag var mest nyfiken på. Konspirationsteorierna dyker genast upp. Ska det bli röstningsskandal under sändningen också? Vilken spänning inför kvällen!

(Uppdatering under kvällens tv-tittande.)

Magnus Uggla - För kung och fosterland
Jodå, nog låter det som Magnus Uggla alltid. Sådana här låtar ska man väl försöka lyssna på texten till också, men det brukar komma efter några lyssningar för min del. Och några lyssningar kommer det garanterat att bli. Slutet är förresten lite roligt.

(Hoho! Jag gillar den faktiskt mer och mer för varje gång jag hör den.)

Emilé Azar - Vi hade nåt
Refrängen kan nog fastna i huvudet, men jag gillar inte riktigt hans röst. Det skulle inte heller förvåna mig om den här låten hamnar lite i skymundan bakom de kända artisternas bidrag.

(Har han läppglans?)

Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
En rätt okej och vanlig schlagerlåt, men jag skulle gilla den mer med en annan artist. Till exempel någon som är medelålders på riktigt.

(Ingen kavaj idag i alla fall ... Jag ändrar mig förresten till "helt okej schlagerlåt".)

Caroline af Ugglas - Tror på dig
Jag tycker inte att låten är lika bra som Caroline af Ugglas själv. Det är visserligen uppfriskande med blandningen av olika slags låtar, men det här är väl ändå inte en sådan som det kommer att gå så bra för, eller?

(Den lilla orkestern på pallarna påminner mig om barnprogrammet Lördagsgodis från min barndom.)

After Dark - (Åh) När ni tar saken i egna händer
Dags att lyssna på texten lite extra igen. Folk kanske röstar bara för att de tycker att den är rolig, och för showens skull, men jag misstänker att jag strax kommer att tycka att det är lite väl överdrivet med alla dubbeltydigheter. Däremot gillar jag melodin i den här låten bättre än i La dolce vita.

(Ja, egentligen är det väl Go West jag gillar. Jag nöjer mig med den.)

Sarah Dawn Finer - I remember love
Ytterligare en tjusig ballad, och jag hoppas verkligen att hon sjunger lika bra live som på inspelningen. Hur det än går för låten i tävlingen tror jag att det i alla fall kommer att bli tre sköna minuter för mig som lyssnar.

(Mmm! Bara lite mycket ögonskugga, men man kan ju inte få allt.)

Verona - La musica
Visserligen glad, men lite larvig danslåt. Jag ser det som ett av de där tre bidragen som ska vara med varje vecka för att fylla ut startfältet mellan de fem som går vidare till andra omgången.

(Tydligen är kvinnligheten beroende av storleken på brösten. Kanske finns det också ett samband mellan självkänsla och resultat i melodifestivalen?)

Andreas Johnson - A little bit of love
Han vann mitt hjärta med förra årets bidrag, men jag är ändå glad att den här låten är klart olik den förra. Variation är bra. I alla fall så länge det är bra varierat, och det tycker jag absolut att det är.

(Hurra! Han lever och sjunger och till och med ler!)

Kan inte undgå att se rubrikerna i skvallerkvällstidningarna. After Dark anklagas för röstfiske, Polen klagar på Ugglas låt (värst vad de alltid hänger med bra i andra länder, och fattar svenska och allt!), Johnson är nästan dödssjuk men ska samtidigt sopa banan med de andra, af Ugglas har för kort klänning till för stor mage, och alla låtarna är snodda från andra artister (alla bra låtar är ju redan skrivna, det var väl ingen nyhet?). Ojoj! Hur ska det gå? Mitt tips är att det går som vanligt. Alltså att folk röstar på de bästa låtarna och de artister de gillar mest.

(Såja. Duktigt röstat, folket!)

Mer sport

Jag trodde att japaner var smarta. Men skidåkning fattar de tydligen inte. Varför måste de lägga en kurva i slutet på varje nedförsbacke? Och varför placerar de en publikpassage i varje sådan kurva så att spåren i det redan dåliga underlaget förstörs fullständigt? Varför måste de ha gemensamma, korta och jättetrånga servicezoner där funktionärerna kan springa och fälla åkare som ligger bra till (okej då, det har inte japanerna bestämt, men jag vill gärna överdriva lite när jag är irriterad)? Varför får de ens arrangera VM när det knappt finns någon publik?

Vädret och den kassa snön kan de kanske inte rå för, men för närvarande är jag lite sur på dem för det också. Det enda lustiga med att titta på skid-VM just nu är att se de japanska funktionärerna som hukar och smyger längs spåret. Vad håller de på med egentligen?

För övrigt: Falu BS tog sig till SM-kvartsfinal i bandyn!

Favorit i repris en gång om året

Spex, bandy och skid-VM

Igår var vi på spex. Det var mycket trevligt, till och med att för en gångs skull trängas med en massa folk. Själva spexet var också mycket bättre än förra årets. Då blev jag visserligen besviken, eftersom jag är så van vid att spexen brukar hålla rätt hög standard, och därför hade jag den här gången i stället extra låga förväntningar, så jag vet inte hur bra mitt omdöme är egentligen. Fast även sambon, som inte var lika missnöjd som jag förra året, tyckte att det var det bästa spexet på många år.

Som om det skulle intressera någon av er. Jag ville bara visa att det händer att jag går utanför huset annat än för att ta mig till tvättstugan och affären.

Om det skulle göra saken roligare kan jag bjuda på ett inte alls särskilt ordagrant citat:

- Ska de skjuta på människor med kanonerna?
- Ja, de ska tvinga hela Europa att bli medlem i Förintade Nationerna!

Hade jag inte varit på spex hade jag förresten haft möjlighet att gå på bandy, då Falu BS kom till Motala för den första delen av åttondelsfinalen. Fast det är egentligen mest utåt det grämer mig, för jag hade troligen inte åkt dit även om jag kunnat. Det var nämligen elva östgötaminusgrader och blåsigt, och med tanke på att min nedre temperaturgräns för bandy ligger på fem dalaminusgrader var det i praktiken ingen tvekan om att det var för kallt. Å andra sidan verkar det ha varit en rätt bra match. Även om nu Falun förlorade, vilket inte var helt oväntat eftersom de brukar ha svårt just mot Motala, så var det inte med mycket. Det är fortfarande spännande inför returen i morgon.

Och nu har skid-VM i Sapporo börjat, om nu någon skulle ha missat det. När jag insåg var det skulle hållas blev jag först lite besviken, eftersom det innebär att de flesta av loppen startar på tok för tidigt på morgonen för att jag ska orka tvinga mig upp och titta på direktsändningar. Sedan kom jag på att det ju var bra, då det hjälper mig att spara lite tid, och speciellt som jag inte väntar mig så stora framgångar för de svenska åkarna är det bara positivt om jag slipper sitta och glo på tv i onödan.

Men skidåkning är ändå alltid skidåkning. Så jag var i alla fall glad att jag hade möjlighet att följa hela sprinttävlingen på morgonen och lunchen idag. Och det blev ju en sådan där bra sportdag igen. Jag blev så ofantligt glad för Mats Larssons skull, när han mycket välförtjänt tog sitt VM-silver. Att han sedan är dalkarl gör naturligtvis inte saken sämre. Anna Dahlberg och Björn Lind försvarade sina fjärdeplatser från förra VM, men var trots det vinnare båda två. Dessutom var det roligt för tävlingen att japanerna på läktaren fick se en hemmaåkare i A-finalen på damsidan. Och Norge tog två guld och ett brons direkt. Det missunnar jag dem inte.

Trevligt var ordet.

Boklycka del två

Moster i Motala ringde.

- Nu har jag så mycket böcker, förstår du, så jag måste bli av med en del. Jag tänkte att du kunde komma hit nån dag och hämta om du vill.

(Iiiiiih! Böcker! Gratis! Till mig!)

Och detta var ändå inte allt.

- Sedan såg jag ju att du hade lagt ut den där bilden på din mormor och morfar, så då kom jag på att du kanske skulle vilja ha lite fler gamla foton. Jag har massor som ligger i lådor. En del måste kanske slängas, men vi kan ju titta på dem och se om det är något du vill ha.

Jag undrar lite om min moster möjligen har övernaturliga krafter.

Boklycka del ett

Förra året kom bokreakatalogerna innan jag ens hade haft en tanke på bokrean, men i år fick jag gå och vänta intensivt i två hela veckor innan de dök upp.

Jag är helt galen i bokrean. Jag blir galen av bokrea. Jag blir galen om jag inte får gå på bokrea, jag blir galen om jag inte har råd att köpa alla böcker jag vill ha, och jag blir nästan ännu mer galen om jag inte hittar några böcker jag skulle vilja köpa om jag hade råd.

Det kommer förstås aldrig att bli som 2002 igen. Då läste jag litteraturvetenskap, hade en relativt tom bokhylla och relativt gott om pengar. Det året fyndade jag kurslitteratur i högar. Åren därpå, när jag alltså redan hade Den svenska litteraturen, isländska sagor, ett mytologiskt lexikon och en massa klassiker av de där som man "bör" ha läst, började jag och sambon samla på oss facklitteratur av alla andra sorter. Det var trädgårdsböcker, kartböcker, kattböcker och sångböcker. Det var böcker om konst, historia, matematik och vetenskap. Och så en del skönlitteratur förstås.

Sedan kändes det som om vi hade det vi behövde för ett tag. Samtidigt tycker jag att utbudet har blivit mindre lockande de senaste två åren. De flesta romaner på rean som verkar intressanta har jag redan läst.

Men det hjälper inte ett dugg. Det är precis som med sökandet efter barndomens känslor av julafton eller sommarlov, som vi vuxna ofta ägnar oss åt. Jag kan bara inte sluta hoppas att bokrean ska bli så där magisk igen. Så jag längtar, lusläser katalogerna, skriver tabeller och planerar i vilken ordning de olika affärerna ska besökas. Och fast jag vet att det troligen kommer att sluta med att jag blir besviken, om inte annat för att jag ju faktiskt inte får handla, så älskar jag bokrean. I alla fall i förväg.

Flinn och mysteriet med det försvinnande molnet

På hemvägen i lördags såg vi något underligt. I det sista skymningsljuset över Mjölby upptäckte vi båda samtidigt ett litet moln som var betydligt mörkare än de övriga och dessutom verkade ligga på låg höjd. Först brydde vi oss inte om det, för sannolikt var det väl bara rök från en skorsten eller något liknande. Men så, på mindre än en sekund, löste molnet bara upp sig och försvann! För ovanlighetens skull blev jag nästan mållös.

- Oj! Nu såg jag nåt konstigt.
- Jag såg det också.
- Det måste ha varit ett ufo.
- Ja, det var det nog.

När vi åkt ytterligare några hundra meter fick jag återigen syn på molnet, nu närmare och på min sida av bilen. Det var nu ännu mörkare grått och hade en märklig, nästan rund form med skarpa konturer. Och det liksom flöt fram på himlen.

Så, med en böljande rörelse försvann det blixtsnabbt igen, för att sekunden därpå ännu en gång bli synligt på ungefär samma ställe som nyss. Nu kände jag igen det. Sådana rörelser har jag sett på tv många gånger. Stora fiskstim beter sig så.

- Aha! Det måste vara kajor! konstaterade jag med både lättnad och besvikelse.
- Mhm.
- Men du, det finns väl inga bevis för att kajor inte är utomjordingar, va?

Tredje veckan (uppdaterad version)

Den här veckan är jag lite mer kortfattad och möjligen negativ i överkant. Innan jag börjar vill jag bara ta tillfället i akt att avslöja att jag inte har sett ett endaste dugg av något Idol på tv, så de artister som kommer därifrån har jag ingen särskild uppfattning om. Och de artister som jag redan tycker mindre bra om har som vanligt bara sig själva att skylla. Tur för dem att det är låtarna som tävlar då ...

(Uppdatering under lördagens tv-sändning.)

Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Rätt trevlig melodi, men av någon anledning får jag smådeppiga känslor av låten under första lyssningen.

(Undrar varifrån jag fick den där deppiga idén ... Jag tar tillbaka. Men inte hade väl pojkstackarn behövt ha så förfärligt vuxna kläder? Sångrösten verkar dock växa ifatt något under låtens gång. Söt liten bit förresten.)

MissMatch - Drop Dead
Lite tonårsgruppskänsla på låten, lite arg tjejbandskänsla på sången. Personligen tycker jag att det här är ganska tjatig musik.

(Okej, de flåsar som hundar. Det var ju någorlunda originellt i alla fall. Och så har de hittat hela fyra stycken fantomer på operan.)

Magnus Carlsson - Live Forever
Plötsligt låter han exakt som Bosson. Intressantare låt än Lev livet, men går det bättre för det? Jag behöver nog flera lyssningar innan jag bestämmer mig för om jag gillar den.

(Om han fortsätter att vara med vartenda år har jag faktiskt snart vant mig vid honom. Kanske till och med redan nu. Är det bra eller dåligt?)

Sheida - I mina drömmar
Dags för årets etnoinslag. Jag stör mig lika mycket som alltid på de där överdrivna r-ljuden som tydligen hör till i viss folkmusik på svenska. Annars är väl låten hyfsad.

(Jag vill inte vara omöjlig, men jag sa ju att jag var allergisk mot orientaliskt i melodifestivalen. Å andra sidan är den här låten något av ett specialfall, så ett par lyssningar klarar jag nog av.)

The Attic feat. Therese - The Arrival
Mer sådan där musik som jag trångsynt kategoriserar som "tjatig". Dessutom tycker jag att hon låter lite sur och gnällig på rösten.

(Hoppas att hon inte repar sin jätteskiva med de där vassa klackarna. Fast om det skulle vara den enda skivan med hennes låt på så skulle jag i och för sig inte bry mig nämnvärt ...)

Sebastian - When The Night Comes Falling
En låt som piggar upp mig litegrann, till slut. Den låter en aning bekant, och även rösten påminner mig om någon jag inte kan komma på, men strunt samma när jag ändå gillar båda.

(Jag behöver verkligen minst en sådan här låt varje vecka, och dessutom sjunger han brabra, så det borde inte spela någon roll, men hur ser han ut egentligen?!)

Sonja Aldén - För att du finns
Veckans finstämda ballad. Balladerna håller nästan högre klass än vanligt i år, tror jag. (Eller är det bara jag som är mer mottaglig för dem?) Men jag har svårt att rangordna dem sinsemellan. Hur som helst är det vackert.

(Om jag låtsas att jag bara förstår småorden kan jag faktiskt föreställa mig det här som en fransk schlagerballad här och nu. Till och med hennes hår och klänning spelar med!)

Nanne - Jag måste kyssa dig
Melodifestivalens enligt mig mest överskattade artist (ja, förlåt, jag måste bara säga det!) har en lika hetsig och irriterande låt som vanligt. Så de som brukar gilla hennes låtar blir nog nöjda.

(Just det.)

Nu hoppas jag på positiva överraskningar. (Tja ... Nej, jag vet inte. Inte av artisterna i alla fall. Men musikalen tar sig för varje vecka. Att gissa vilka fem bidrag som ska gå vidare till andra omgången är lätt, och plötsligt gillar jag fyra av dem jättemycket. Och bara ett av dem kan gå direkt till final. Suck. Då! Överraskningen! Nanne går bara till andra chansen! Idol-fansen är många, och de är visst hemma i tv-sofforna ikväll.)

Och en skvätt salubrin i kaffet

Inspirerad av Lady Stalker, som berättar minnen från gamla sommarjobb, vill jag nu dela med mig av en liten händelse som utspelades när jag sommarjobbade i servering en gång i tiden.

Ett litet sällskap bestående av två äldre kvinnor och en äldre man dök upp i luckan för att beställa fika. Det blev väl det vanliga, det vill säga kaffe och våra berömda bullar, eller något liknande.
- Och så skulle jag vilja ha en mandarin om ni har, tillade mannen.
Den ena kvinnan, som såg att jag tvekade, ryckte in för att hjälpa till:
- Nej, nej! Samarin, menar du väl?
Mannen verkade inte alls nöjd med förslaget och såg mycket fundersam ut. Vi hade för övrigt varken frukt eller medicin på menyn, men för att vara så hjälpsam jag kunde gick jag in i köket för att höra efter med de andra som jobbade där. När jag kom tillbaka hann jag inte ens öppna munnen innan kvinnan triumferande hojtade:
- Det var mazarin han menade!

Gång två (uppdaterad version)

Å ena sidan lägger jag stor vikt vid att vara konsekvent när jag gör saker, och kanske framför allt när jag skriver. Å andra sidan är lite av tanken med den här bloggen att jag ska träna på att inte vara så noga, att vara spontan och prova att göra saker på olika sätt olika gånger. Därför hade jag inte alls tänkt schlagerblogga likadant varenda vecka. Men nu hade jag så roligt när jag bloggade förra veckan, så det får bli något liknande igen. Förresten, vad är det som säger att jag inte tvärt kan börja göra på ett annat sätt eller lägga av helt nästa vecka bara för att jag har gjort likadant två gånger? Det blir ju i så fall faktiskt till och med ännu mer oväntat än om jag skulle hitta på något nytt varje gång!

Sådär, nu har jag i alla fall lyssnat på bidragen till den andra deltävlingen i Melodifestivalen. Here are the results of the ... eller, jag menar ... äsch ... whatever!

(Uppdatering med schlagerrosa kommentarer under pågående sändning.)

Regina Lund - Rainbow Star
Jag har hela tiden nästan gått och hoppats att den här låten skulle vara dålig, så nu när jag hör den har jag lite svårt att komma fram till vad jag egentligen tycker. Jag antar att det kommer att hänga på framförandet. Eller nu vet jag, det är en helt typisk förstalåt, en sådan där som man knappt hinner lyssna på för att man inte riktigt har fattat att tävlingen har börjat, den som känns som de första minuterna i en fotbollslandskamp. Visserligen händer det väl att det går bra för förstalåtar också, så det här resonemanget håller ju inte, men jag kommer nog inte att bry mig så mycket om den här låten ikväll. För min del är det artisten som sänker låten i det här fallet. Sorry.

(Folk snackar om rymddräkt, men jag vill nog rösta på snögubbe här. Men vad nu? Snögubbarna blöder!)

Marie Lindberg - Trying To Recall
Fin ballad, och jag gillar Marie Lindbergs röst. På den här inspelningen då. För hur hon är live har jag ju inte den blekaste aning om. Och bara för att Göteborg älskar henne kan man inte veta hur folk som röstar tänker. Jag vågar varken tippa på succé eller flopp, men enligt mig är det den klart bästa låten hittills (ehum) i den här deltävlingen.

(Hur var det nu? Kan man bli artist om man har glasögon? Tja, det kan nog gå, fast hon låter lite nervös.)

Jimmy Jansson - Amanda
Redan efter de första tonerna kan jag för mitt inre se Jimmy Janssons vanliga energiska scenstudsande. Fast nog har han haft bättre låtar. Jodå, den är glad och poppig och egentligen en av de där låtarna på schlagerskivan som jag inte hoppar över, men om jag ska hålla mig till tävlingen nu så är jag ändå lite tveksam. Jag sitter mest här och oroar mig för hans stackars sambo. Ska hon behöva föda barn i ensamhet medan han är och roar sig på jobbet?

(Han har ju faktiskt båda fötterna på golvet mest hela tiden! Gångchock! Fast annars känner man igen honom.)

Cosmo4 - What's Your Name
Låten är rätt okej, trots att den inte riktigt är min stil. Det är nog ett sådant bidrag som kan uppfattas lite hur som helst under framförandet, men jag misstänker att det inte har så stor chans i det här startfältet.

(Men! Är inte det här en Pandora-låt? Hur kunde jag inte höra det förut?)

Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på
Jag skäms lite och känner mig som en tonåring för att jag inte har koll på Lustans Lakejer. Det är klart, jag har ju hört talas om dem en miljard gånger, men för mig har de bara varit ett namn. Det positiva med det är dock att jag inte har några som helst förväntningar på förhand. Låten låter både modern och trevligt gammal på en gång, och jag gillar åtminstone refrängen. Men den har hiskeligt tuff konkurrens, så det är inte säkert att det räcker så långt ändå.

(Jag tycker att flygvärdinnorna är klart överrepresenterade i melodifestivalen. Nu vill jag ha lite mattanter och byggingenjörer!)

Jessica Andersson - Kom
Själva melodin påminner mig inte om något särskilt, men det känns ändå lite som en repris på förra årets låt eller något annat jag har hört förut. Inte dåligt, men inte direkt upphetsande heller. För Jessica Anderssons skull hoppas jag förresten att hon har fått kläder som vi slipper prata om efteråt den här gången.

(Schlagrigt värre!)

Svante Thuresson & Anne-Lie Rydé - Första gången
Jag gillar Thuresson & Rydé som duo mer än jag gillar dem var för sig, så det är en bra början. Sedan är det en riktigt skön låt också, som jag säkert skulle kunna gå och småsjunga på en hel dag någon gång framöver när skivan har kommit och spelats några varv. Det är väl en sådan låt som passar bra att ha med i festivalen och som kanske kan ta sig till final på något sätt, men knappast vinna. Men vad vore melodifestivalen utan sådana låtar?

(Det finns alldeles för mycket att säga om deras kläder, så jag tror att jag blundar och bara lyssnar ett tag ...)

The Ark - The Worrying Kind
Erkännande 1: Jag är inte alls ett fan av The Ark. De har gjort en del låtar jag har gillat och en del jag har avskytt. Erkännande 2: Här har jag ändå brutit grovt mot min vanliga princip att inte favorittippa innan jag har hört något, för när det gällde The Ark tyckte jag gott att folk kunde rösta på dem utan att jag ens hört låten, bara för att jag visste att jag inte skulle skämmas om de fick representera Sverige. Och nu när jag har höret låten? Jag var fast från första takten! Ja, det gör nog faktiskt inget att de har tagit ut sitt finalavancemang i förskott.

(Tur att jag har datorn i knät, för det finns ändå ingen som kan dansa med mig här. Fast framträdandet är så lugnt och sansat att även låten plötsligt känns långsammare.)

Det här är ett klart bättre startfält än förra veckans. (Surprise! Det är ju deltävlingen i Göteborg.) Jag ser fram emot kvällens tävling, och funderar lite på om det är värt att missa en endaste sekund bara för att det ju också är så kul att bloggkommentera. Jag får se hur jag gör. (Nu vet vi hur jag gjorde.)

Lite väl mycket spänning

Jag hade ordentlig huvudvärk hela kvällen igår. Det är faktiskt ganska ovanligt att jag får ont i huvudet, även om jag har märkt att jag har lite av huvudvärkssäsong under just februari och mars. Och i stort sett alltid kommer huvudvärken från nacken.

Spänningshuvudvärk alltså. Det måste väl vara allt det där sporttittandet då.

Skidguld till maten

Jag sa visserligen att jag inte trodde att jag skulle behöva titta på allt som visas från alpina VM och skidskytte-VM, men när det går så här bra fattar ni ju att jag sitter där och hänger framför dumburken. Som tur är har de passat in tävlingarna mycket väl efter mitt mat- och diskschema, så det är bara att slå på tv:n i köket när jag ändå är där.

Fast jag begriper inte att jag utsätter mig för det här. Jag gillar ju egentligen inte alls när det är otäckt, läskigt eller nervpirrande spännande, och aktar mig till exempel noga för skräckfilmer, men sport går av någon anledning ändå an. Men det är ju det där, ni vet, att det är värt hela plågan om den man hejar på vinner till slut.

Slalom är nog faktiskt något av det läskigaste jag brukar titta på. Om jag har någon att heja på alltså, men så är det väl med de flesta sporter. Det blir bara otäckt spännande när man bryr sig, om det finns något att riskera. Och i slalom kan man köra ur precis hur lätt som helst. Så känns det i alla fall. Så när Anja Pärson går ut i ledning och har en god chans på guldet kan jag ändå inte ens föreställa mig hur hon ska ta sig ner helskinnad.

Sedan klarar hon det ändå och tar ännu ett guld, och det blir mer och mer fantastiskt för varje gång. Samtidigt som det är en enorm prestation så är det ändå nästan något som alla förväntar sig, och vi kan inte längre greppa hur stort det egentligen är med alla dessa VM-guld.

Då imponeras man kanske lättare av skidskyttarnas framgångar i sitt VM. Jag får väl lov att erkänna att jag gör det i alla fall. Och skidskytte är ännu läskigare att titta på än slalom. Varenda gång svenskarna ska skjuta är jag säker på att jordens undergång är nära, och ja, de bommar visserligen en hel del, men de är ju så övermänskligt bra på att åka skidor! (Jaja, nu generaliserar jag kanske lite igen, men de tog ju ändå VM-guld.) När det handlar om själva skidåkningen är jag aldrig så där nervös. Eller bara lite då, för risken finns ju alltid att de ramlar. Men hittills har de inte gjort det, och gårdagens mixade stafett var rent magisk för mig. Jag skulle nästan önska att den kunde gå i repris. Å andra sidan kommer det ju hela tiden nya saker att se, så det kanske är lika bra att bli tvungen att gå vidare.

Redan i morgon finns möjlighet till en heldag med tv-sport. Hur ska det gå? Ska jag behöva sitta och äta hela dagen då? Orkar jag sedan se någon schlager? Och blir det något melodifestivalsbloggande? Många frågor blir det. Kanske får ni aldrig några svar.

Två tips

Vill man läsa om Melodifestivalen och allt möjligt som är det minsta lilla relaterat till denna så finns det ju en hel del att välja mellan (för ingen kan väl möjligen läsa allt?). Själv har jag fastnat för Per Sinding Larsens festivalblogg. Helt i min smak. Jag är så glad att jag hittade den redan förra veckan, så att jag kunde hänga med från början. Av någon anledning blev det ändå inte av att jag postade länken här, men det är ju inte för sent än.

Jag skickade förresten ett mejl till PSL och talade om att jag gillade hans blogg. Åh, vad ni säkert tycker att jag är larvig och töntig nu, men nu är det faktiskt så att jag är övertygad om att de flesta människor blir glada av positiv respons och oväntade och helt frivilliga komplimanger, så jag försöker komma ihåg att tala om för folk när jag tycker att de gör något bra. Och då gör jag ingen skillnad på vanliga bekanta och helt främmande kändisar. Alla är de ju människor.

Ja, och naturligtvis hade jag rätt. Han blev glad av min uppmuntran och skrev så trevligt tillbaka. Det hade jag faktiskt inte alls väntat mig, så då blev jag själv ännu gladare. Värsta glädjekedjereaktionen!

Testa själva, vettja! Att ge lite välförtjänt beröm alltså. Det blir mitt andra tips för dagen. Vi borde nog lite till mans träna på att tala om när vi tycker att något är bra, och inte så ofta vänta med att tycka tills det är något som retar oss. För det är ju så enkelt att göra någon glad, och man mår också själv rätt gott av att vara lite snäll.

Klargörande och förvåning

Och när jag skrev "det kunde lika gärna ha varit Justin Timberlake" menade jag alltså inte att jag gillar honom. Heller. Det blev lite konstigt uttryckt kanske, men jag skyller på att dåliga låtar förstör många hjärnfunktioner.

Förmiddagen idag har jag förresten ägnat åt att förundrat läsa vad andra bloggare har att säga om gårdagens deltävling i melodifestivalen. Alltså, jag är inte förvånad över att de flesta tyckte att det mesta var dåligt, för det var det kanske (och även om det inte hade varit det så hade det varit vad folk skrev, för så gör de ju alltid). Men jag är förvånad över att så många är så uppretade över att "fel" låtar gick vidare, trots att de alltså samtidigt tyckte att alla låtarna var nästan lika bedrövliga. Jag menar, då spelar det väl ingen roll vilka som gick vidare, eftersom de troligen inte har någon chans i finalen i alla fall?

Själv är jag för ovanlighetens skull inte det minsta arg eller irriterad. Jag undrar om det bara beror på att jag inte hade några jättefavoriter eller om mitt bloggtyckande gjorde att jag redan hade ventilerat färdigt när alla andra satt där frustrerade vid sina datorer vid 22-tiden igår kväll. Intressant ny upplevelse hur som helst.

Första lyssningen (uppdaterad version)

Okej, det kan ju faktiskt vara lite kul att skriva ner vad jag tänker när jag hör låtarna så här första gången, eftersom jag vet att jag brukar kunna ändra mig rätt mycket efter några lyssningar (även om jag var stensäker på att Andreas Johnsons Sing for me skulle bli min totala favorit förra året redan första gången jag hörde den, och det sedan också visade sig stämma).

En intressant sak, som ytterligare visar hur viktigt personvalet är i den här musikleken, är att när jag spelar bidragen på svt.se så står inte låttitlarna i mediaspelaren, utan enbart artisternas namn. Så då är det väl helt i sin ordning om jag kommenterar artisterna minst lika mycket som låtarna? Alla andra gör ju så.

Fast jag vill tillägga att jag inte har läst en enda recension av bidragen, varken i tidningar eller bloggar. Sådant påverkar mig alltid något oerhört, så årets nyhet i mitt melodifestivalsfirande blir att bilda mig egna åsikter.

(Uppdatering under pågående tv-sändning!)

Elin Lanto - Money
Gillade inte hennes förra och alldeles för mycket spelade låt, och kommer nog inte att börja gilla henne som artist på grund av den här heller. Efter att ha lyssnat en gång på låten insåg jag att jag inte mindes ett dugg av den, så det fick bli en gång till. Alla är ju värda en andra chans. Men nej, den här låten kan jag faktiskt lova att jag inte kommer att börja gilla någon gång. Refrängen fastnar i huvudet, jodå, men bara på det där jobbiga sättet som sönderspelade radiolåtar gör, så att jag håller på att bli komplett galen medan jag står i duschen och inte hör annat än min inre radio med en kanal och utan avstängningsknapp.

(Jag har bara en sak att tillägga: Barbiehår!)

Andersson & Gibson - Anything but you
Kan tänka mig att den här låten jämförs med Simon & Garfunkel. Och framträdandet skulle mycket väl kunna bli ett av de där mer intetsägande och småsega. Eller så blir det bra. Jag skulle i alla fall aldrig säga något ont om Stefan Andersson. Undrar hur många gånger jag har funderat på att köpa någon av hans gamla skivor ...

(Det ser ut precis som jag hade tänkt mig också, haha! Eller lite snyggare faktiskt. Den här låten är nog snäppet bättre live. Ooo, du-du-duh, ja, de kan sjunga, de där två.)

Anna Book - Samba sambero
Okej, okej. Halva Sverige kommer att rösta på den här låten. Eller på Anna Book, menar jag. Fast eftersom det här är den första låten som har lite fart (vilket ju nästan är ett måste nuförtiden) så blir det svårt att bevisa att det är artisten de röstar på här. Så visst, tycker de att det är kul kan de väl få ta med lite ofarligt sväng till finalen.

(Precis så svart klänning som man kunde vänta sig. Och så kan man passa på att kasta en extra blick på den tjusiga ljussättningen.)

Addis Black Widow - Clubbin
Minns bara att jag har hört en låt med ABW förut, och det var ju en riktigt rejäl (och bra) sommarhit har jag för mig. Men den här vet jag inte vad jag kommer att tycka om efter ett par lyssningar ... Nja ... Sången i refrängen låter som jag brukar göra när jag försöker undgå att höra dåliga sportintervjuer på tv. Och jag gillar inte den där rösten. Det kommer inte tanterna att göra heller (men de kanske inte röstar ändå?).

(Hm. Nej.)

Andreas Lundstedt - Move
Har aldrig gillat Andreas Lundstedt, så det är jättesvårt att bara, bara lyssna på låten. Eller förresten, den hade varit kass vem som än hade framfört den. Det kunde lika gärna ha varit Justin Timberlake. Hu!

(Det bästa med den här låten är att jag verkligen, verkligen börjar längta efter Tommy Nilsson.)

Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Vad är det för en schlagertitel? Om den hade varit från något östeuropeiskt land (och inte på svenska då förstås) hade jag inte sett något konstigt med den, men här anar jag oråd direkt. Å andra sidan vet man väl vad man kan förvänta sig när det handlar om Tommy Nilsson, och det är ju lite tryggt. Ja, det låter som det ska (lyssnar dock inte mycket på texten). Helt okej också faktiskt. Och han kan med gott samvete stå rätt stilla på scenen, även om han tar i med hela kroppen. En sådan låt är det.

(Jag tror faktiskt nästan på Tommy Nilsson nu. Fast han ser lite trött ut. En sådan där rock funkar förresten alltid på mig.)

Sofia - Hypnotized
Uh-oh. Det låter orientaliskt. Jag är superdupermegaallergisk mot sådana låtar, i alla fall i schlagersammanhang (det började när Turkiet vann ESC 2003). Så tyvärr, det spelar ingen som helst roll om det medföljer en scenshow som gestaltar Sveriges seger över Finland i bandy-VM-semifinalen tidigare idag, för jag kommer i alla fall aldrig att gilla den här låten.

(Nu kom jag att tänka på gröna ärtor. Det ska vi ha till lunchen i morgon.)

Uno & Irma - God Morgon
Precis som i fallet med Tommy Nilsson vet man vad man kan förvänta sig av Uno Svenningsson, och även här tycker jag att det är något positivt. Och precis som i fallet med Stefan Andersson gillar jag Uno & Irma nästan tillräckligt mycket för att köpa någon gammal skiva av dem. Den här låten blir nog årets motsvarighet till Patrik Isakssons Faller du så faller jag (från förra året) för min del, men på vilket sätt tänker jag inte tala om. En okej låt i alla fall. Kanske till och med min favorit i första deltävlingen.

(Tralala! Fin sång och fina blommor. Irma ser mer ut som sig själv än någonsin tidigare, men Uno har ju klätt ut sig till Bono! Hihi.)

Efter en genomlyssning kan jag väl sammanfattningsvis säga att det enda som egentligen förvånade mig var att inte ett enda bidrag förvånade mig. Det verkar som om man får precis vad man väntar sig av varenda artist. Kanske är det så det blir när det är så många gamla bekanta med. Men man kan ju alltid hoppas på överraskningar när det blir dags för framträdandena ikväll.

Jag tror förresten inte att den blivande vinnaren i finalen kommer från denna deltävling, eller jag hoppas det i alla fall, för något mer medryckande måste de väl ha fått in till tävlingen? Eller så är det mitt schlagerhjärta som håller på att kallna (hemska tanke, nej så får det inte vara!).

(För övrigt:

• Här har vi minsann inga problem med Kristian Luuks humor. Han var exakt lika rolig i kväll som vanligt.
• En miljard ballonger. I händerna på opålitliga människor. Jag skulle dö om jag satt i den publiken.
• Det var värst vilket tjat det var om "veteraner" ...)

Direktsändning på alla kanaler hela tiden

För ett par veckor sedan tänkte jag optimistiskt att det här året för mig i praktiken skulle bli två veckor längre än det förra, för i år är det ju inte OS. Två veckors konstant tv-tittande skulle då kunna bytas ut mot vettigare göromål. Men jag hade glömt att ta med i beräkningen att när det inte är OS så är det i stället VM i alla intressanta vintersporter, och även dessa mästerskap måste väl bevakas. Fast jag vet inte, just nu känner jag mig ganska sansad, så det kan hända att det inte blir så farligt mycket tv-tittande ändå.

Och så är det ju melodifestival igen också. Efter förra årets skämt till tävling trodde jag nog att allt skulle vara tillbaka till det normala i år, nu när inte Carola är med. Men det kom liksom för plötsligt. Jag har inte hunnit börja längta än, så jag orkar knappt heller kolla upp vilka bidrag som är med vilken vecka. Och jag som hade tänkt schlagerblogga lite i år och få tillfälle att träna på att uttrycka åsikter. Men nja, vi får se. Jag håller i alla fall på att lyssna in mig på låtarna nu, så att jag förhoppningsvis hinner komma i en bättre stämning till kvällen.

Förresten är det nog bäst för humöret och hälsan att inte tycka något särskilt. Jag hör nämligen till den lilla grupp schlagerintresserade som fortfarande tycker att låten ska ha i alla fall en viss betydelse när man röstar. Visst, det är viktigt med en säker artist och ett ickepinsamt framförande när det blir dags för ESC, men att välja ut en favorit redan innan någon har hört låtarna tycker jag är ... konstigt. Men det är ju så folk gör. Förra året var allt avgjort på förhand, och i år verkar det bara som om Carola har ersatts av Anna Book. Kanske är det kvällstidningarna som har fått för sig att det är så folk tycker, men eftersom folk röstar på de artister det skrivs om i kvällstidningarna så blir resultatet detsamma. Sedan får man skämmas inför resten av Europa. Å andra sidan röstar inte Europa heller på musiken, så det kvittar kanske vad man skickar för låt, bara artisten har roliga kläder och mycket hårsprej.

Vid närmare eftertanke är det nog ändå bäst att jag försöker hålla mig till min gamla åsiktsfria bloggstil. Annars finns risken att jag bara blir så där surt sarkastisk som ingen annan än jag själv tycker är roligt.

Men jag lovar inget.

Inte farligt säger de

Lila rök. Skulle det kunna vara ofarligt? Äsch, de ljuger förstås för att folk inte ska få panik.

Men vi ska åt det hållet och handla om två timmar.

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh!!!