Vinnare är vi allihopa

Serbien ja. Det var väl bra? Europa är enigt och ingen behöver starta krig åt något håll. Gott.

Jag behövde med andra ord inte gå och lägga mig arg. Inte över schlagern åtminstone. Fast sedan fick jag inte sova på flera timmar ändå, av andra orsaker. Så i dag är jag seg som en geléråtta. Vid det här laget vet väl alla att jag inte är att leka med om jag inte får sova och äta regelbundet, och så kommer det nog att förbli. I det avseendet blir jag inte äldre än fem år.

Till frukosten blev det i alla fall lite roligare igen, för då fick jag ett par lotter att skrapa. De var köpta i Sigtuna, vilket verkar vara ett bra ställe, för tro det eller ej, men det var faktiskt vinst på båda lotterna! Kanske är det ett tecken på att jag borde flytta till Sigtuna? (Nä.)

La grande finale

Mamma firar ett par födelsedagar och helgen tillsammans med sina arton syskon som har kommit cyklande upp från alla möjliga sydsvenska hörn. Ifall mostermaffian planerar att se på schlager i kväll kommer här en sammanfattning av mina åsikter och förhoppningar, så att de kan ha mig i åtanke när de sitter där hopklämda i soffan och diskuterar och förfasar sig. "Jaså, det var den här som Flinn gillade? Ska det vara bra, det här?" kanske de säger. Vad vet jag.

Jag blir rätt nöjd och glad om något av följande slår in:

• Tyskland vinner.
• Ryssland, Finland, Serbien, Ungern, Irland, Vitryssland, Grekland eller Sverige vinner.
• Något annat land som inte är Turkiet eller Ukraina vinner.
• Sverige slår Ukraina, oavsett placering.
• Sverige slår Turkiet, oavsett placering.
  
• Sverige får i alla fall tvåsiffrigt antal poäng.

Fast i själva verket bryr jag mig inte så förfärligt mycket om resultatet. I värsta fall härjar jag lite och går och lägger mig arg, men har lagt det bakom mig när jag vaknar i morgon.

Kanada kommer inte att vinna ESC i alla fall

För ovanlighetens skull verkar det lite som om hockey-VM har hamnat i skymundan, och att det inte bara är i min lilla värld som till exempel ESC är större. Men hockeyn visas ju knappt ens på tv. Bara för ämnesblandningens skull tyckte jag att det kunde vara dags att skriva ett par ord om sport också. Och nu var det gjort. Tillbaka till schlageruppladdningen!

Fler favvoplumpar

Som jag redan nämnt så är jag positivt inställd till bidragen från Serbien, Ungern, Irland och Vitryssland.

Fast det finns andra jag gillar ännu mer.

Finland, till exempel, har både en låt och en artist som imponerar på mig. Om de skulle råka vinna en gång till skulle det inte göra mig något alls.

Först var min absoluta favorit dock Ryssland. Det är nästan lite ironiskt, med tanke på att låten påminner en del om Elin Lantos melodifestivalsbidrag (som jag ju inte alls diggade, om man säger så). Men den här låten är mycket, mycket bättre, och tjejerna som sjunger lär tydligen vara bra på sitt jobb.

Grekland har också en låt som jag till min förvåning gillar. Men efter vad jag har läst kan det komma att bli ett rätt svagt uppträdande, så just under tävlingen kanske jag ändrar mig.

Egentligen tror jag inte att det spelar någon roll vad de här länderna gör på scenen, för när allt kommer omkring är det superenkelt för mig att välja ut en totalfavorit. Tyskland. Jag är fullständigt och komplett helsåld på Frauen regier'n die Welt och Roger Ciceros röst. Har det tyska språket någonsin låtit vackrare? Om han inte sjunger på tyska i finalen blir jag lite besviken, men jag kommer förstås att älska låten ändå.

Krysslandet

Vilket bidrag som fick mitt enda lilla kryss i torsdags?

Turkiet förstås.

La Turquie.

Jag fattar inte varför jag har så svårt för de turkiska bidragen jämt. Det är nästan så att man kan tro att jag ogillar själva landet. Eller folk från Turkiet. Men så kan det väl ändå inte vara? De har väl inte gjort mig något? (Förutom då alla turkar på nätet som hängt efter mig, "beautiful blond Swedish girl", som tiggt och bett, krupit på sina bara knän och smörat halvt ihjäl sig för mig som de inte känner men som de är övertygade om måste vara deras drömkvinna bara för att jag är svensk. Galningar.)

Nej, antagligen håller de sig helt enkelt konsekvent till musikstilar som jag har lite extra svårt för. Det är väl inte mer med det.

Men vilket otäckt flin, förresten! Den turkiske sångarens, alltså. Brr! Hade det inte varit för honom hade jag kanske, eventuellt kunnat uthärda låten en eller ett par gånger till.

Samma lika

Jag slog på tv:n och råkade precis få höra lite mer av de bidrag som gick vidare till ESC-finalen. Och då insåg jag att Moldavien i själva verket körde med samma låt som Vitryssland, lite lätt maskerat så där. Utan jättenäsa fast med konstiga byxor.

Det förklarar saken. Nu är jag med.

Då kan jag övergå till att fundera över varför folk röstade på Bulgarien. Kan det vara för att de sjöng "mitt relä" hela tiden? Det är ju lite knasigt och roligt på något vis. Fast nä, det var nog trummandet, gissar jag.

Äntligen lite mer schlagersnack!

Det allra första intrycket, för omkring en månad sedan, var att det bara var en massa tröklåtar med i ESC i år. Men sedan har jag sett införprogrammen och lyssnat på låtarna både en och sjuttioelva gånger, och insett att jag i år har fler favoriter än någonsin tidigare. Dessutom är de låtar jag gillar av väldigt olika stilar.

Inte för att det hjälpte så värst mycket i går när det var semifinal. Eftersom det var ett så fantastiskt långt program så roade jag mig lite med att rita små figurer i tv-tidningen. En prick/blobba/plump/whatever för "favvo", ett kryss för "hato" och en pil åt höger för "vidare". Tolv av tjugoåtta bidrag fick en prick/blobba/plump/whatever, och då hade jag ändå varit lite snål. Jag menar, det skulle ju faktiskt vara "favvo". Men säkert fyra, fem låtar till var helt acceptabla. Av de tio låtar som gick vidare var bara tre sådana som fått en prick/blobba/plump/whatever av mig. Inte ett dugg oväntat egentligen, men jag blev ändå lite grinig på de där gamla jugoslavländerna, som säkert delade upp sig bara för att få med så många låtar som möjligt i ESC-finalen (nu var jag sarkastisk).

Okej, Serbien kom ju med till finalen. Skandal hade det väl varit annars. Men under kvällens gång tror jag faktiskt att Ungern med sin blues gick upp i topp på min egen lilla semifinalstopplista. Av de övriga som gick vidare gillar jag också på något vis Vitryssland, den gigantiska näsan till trots (man kan ju blunda om man blir rädd).

Sedan begriper jag ingenting. Moldavien fick väl röster för sina ... ehum, ska vi kalla det "byxor"? Och så var det ytterligare ett gäng låtar som inte hade minsta lilla flugpapperseffekt på mig. Redan vid den första snabbgenomgången hade jag glömt dem och frågade förvånat sambon om den där låten verkligen hade varit med på riktigt.

Det enda bidraget som fått ett kryss av mig gick naturligtvis också till final. Allt är som det brukar vara, med andra ord.

Jag vet att jag har annorlunda smak än resten av Europas befolkning, och det stör mig inte, för jag kan ju välja att lyssna på vilka låtar jag själv vill. Fast jag funderar lite på hur det kommer sig att jag nästan alltid har gillat bidragen från Island och Malta, hur bra eller dåligt det sedan än har gått för dem i tävlingen. Ömusik måste ha något visst. Inför finalen kan jag väl förresten redan nu då säga att det antagligen inte kommer att gå bra för Irland heller, eftersom jag också nästan alltid brukar tycka om deras bidrag. Så även i år. Förlåt, Irland!

Sedan beklagar jag lite att Andorra inte tog sig vidare. Jag tycker att det vore lite häftigt om de fick vinna ESC någon gång, så att evenemanget kunde hållas där. Ser eller hör man någonsin något från dem annat än i ESC-sammanhang? Jag vill se mer av Andorra!

Inte som jag tänkt mig

Jag har varit så ohyggligt trött idag. Det måste bero på våren. Varje år när kvällarna blir ljusare gör jag likadant, fast det dröjer ett tag innan jag märker det själv. Jag börjar stanna uppe längre och längre på kvällarna. Alltid finns det ju något att göra. Men till slut börjar det bli segt att vakna på morgnarna, och när jag dessutom är för trött för att blogga på hela dagen borde jag nog gå och lägga mig lite tidigare några kvällar. Men det går ju inte nu heller! Nu ska jag i stället sitta uppe ännu lite senare och glo på tv.

Åh, jag hade ju tänkt blogga en hel del inför ESC, men typiskt nog slutade det med att jag varken hann eller orkade. Nåja, jag har väl fortfarande en chans att göra något fram till lördag kväll förstås. Som om någon skulle bry sig om det. Ha!

Hur som helst har jag ett gäng favoriter både i kvällens kvaltävling och bland de bidrag som redan är klara för finalen, så det blir nog bra hur det än går. Men tar sig inte Serbien till final blir jag faktiskt lite sur. Så, nu hann jag tycka någonting i alla fall.

Schlagerdags igen!

Ikväll sänds första delen av Inför Eurovision Song Contest 2007 på SVT (läs mer, titta och lyssna här). Det ska jag så klart se. Jag gillar sådana program nästan lika mycket som själva tävlingen. Jag har redan lyssnat lite på en del av låtarna, men eftersom det är så ofantligt många länder som deltar nuförtiden orkar jag inte riktigt gå igenom alla själv. Det blir lätt att jag hoppar över de länder som inte brukar imponera på mig, och då missar jag ju alltid något. Därför vill jag se en ordentlig genomgång på tv. Och "det nordiska rådets" åsikter är förstås också roliga att höra.

Fast själva programmet brukar få mig att skämmas en del. Det är snarare regel än undantag att jag har invändningar mot valet av programledare och svensk representant i panelen, men jag orkar inte gnälla över det nu. I stället noterar jag att Eirikur Hauksson representerar Island i både införprogrammen och själva tävlingen i år. Det ska bli intressant att se hur det kommer att bli. Inte för att det brukar vara så mycket annat än uppmuntrande ord mellan grannländerna annars heller, men kommer någon att våga säga någonting negativt alls om det isländska bidraget ikväll? Jag skulle kunna se programmet bara för att få svar på den frågan.

Annars kan man ju alltid slösa bort en stund vid datorn. Till exempel här:

• ESC:s webbplats
• Schlager hos YLE
• Melodi Grand Prix med NRK
• Melodi Grand Prix på DR
  

Inför finalen

Ikväll är det äntligen dags för melodifestivalsfinalen! För en vecka sedan började jag faktiskt nästan känna mig lite trött på den långa uppvärmningssträckan, men nu är jag så laddad som jag någonsin kan bli. Ändå har jag ingen given favorit, så jag vet inte ens om jag kommer att rösta, vilket jag hade bestämt mig för att göra när tävlingen kom så här långt. Men den här finalen har alla möjligheter att bli bra.

För det första är det inte en enda låt eller artist med som jag inte tycker är åtminstone okej, så där ska jag väl inte ha något att irritera mig på. Kristian Luuks skämt tycker jag inte riktigt höll måttet förra veckan, men det var förhoppningsvis bara en tillfällig svacka. Och ikväll får vi ju se slutet på mellanaktsmusikalen. Blir det bara inte fullständigt förutsägbart så är jag nöjd. Sedan ska vi tydligen slå tittarrekord, röstningsrekord, klichérekord och rekordrekord ikväll också. Det ska bli intressant att se.

Fast det är ju ändå tävlingen som är det viktiga. Överallt i tidningar, på radio och tv blir man matad med tips och analyser. Å ena sidan är The Ark solklara favoriter, å den andra blir det så jämnt mellan dem och Måns att det kanske blir viktigt vad man röstar på, å tredje sidan verkar minst halva startfältet kunna skrälla.

Själv brukar jag i det här läget tänka något mer på vad som kan passa i Eurovision Song Contest än på vad jag själv gillar allra mest, men i år tycker jag inte att det spelar alltför stor roll vem som får representera Sverige. (Vad det beror på tänker jag vänta med att gå in på tills jag får för mig att diskutera tävlingsupplägget i ESC senare i vår.)

Tippa vågar jag inte göra, men däremot ska jag avslöja hur jag tror att jag kommer att reagera om de olika artisterna vinner. Att jag inte nämner låttitlarna i uppställningen betyder fortfarande inte att jag inte anser att det är låtarna som tävlar, men ikväll blir det nog mer artiströstning än någonsin. Och så blir det mer överskådligt så.

Om någon av dessa vinner blir jag nöjd:

• The Ark
• Andreas Johnson
• Sarah Dawn Finer (Jag vet att det sägs att låten inte har någon refräng, men jag har väl fått fel på öronen eller något, för jag tycker fortfarande att den är helt fantastisk.)

Om någon av dessa vinner kommer jag att känna mig tveksam (även om jag själv gillar låten):

• Måns Zelmerlöw (Låttexten är rätt larvig, och dessutom kommer ingen utanför Norden att kunna uttala hans namn, men det går väl i och för sig att byta ...)
• Sonja Aldén (Sverige vågar aldrig tävla med en låt på svenska, men eftersom vi inte har fått höra den eventuella översättningen tycker jag att det är att köpa grisen i säcken om den här låten får vinna.)
• Sebastian (Jag gillar fortfarande låten, men blir inte klok på var jag har honom som artist. Jag är nog inte riktigt trygg med honom faktiskt.)
  
• Sanna Nielsen (När så många röstade på henne måste hon väl ha slutat vara töntig? Eller? Egentligen är det kanske hela svenska folket som är töntigt? Jag hänger inte med och det gör mig nervös.)
  

Om någon av dessa vinner blir jag allvarligt bekymrad (även om det inte precis är något fel på artisterna och deras låtar):

• Anna Book
• Tommy Nilsson
• Marie Lindberg

Fast hur det än går och vem och vad vi än skickar till Helsingfors så tror jag att vi kommer att uppleva oss som missförstådda genier i ESC. De andra kommer aldrig att sluta anklaga oss för att skicka nya ABBA-låtar år efter år ...

Inför Andra chansen (uppdaterad version)

Jag fattar inte riktigt varför det tjatas överallt om att det ska vara så svårt att förstå hur Andra chansen i melodifestivalen funkar. Det har väl stått fullständigt klart för de flesta sedan vi fick se den där uppställningen första gången?

Titta förresten på den här bilden. Är det inte lite lustigt att det står "direktkvalificerad till finalen" på finalisternas platser? Mindre direkt väg än de två har tagit kan det väl inte bli?

Sedan har det pratats om att det är orättvist att båda låtarna från två av deltävlingarna teoretiskt sett kan gå vidare, medan högst en från vardera av de båda andra kan göra det. Ja, visst är det orättvist med ett cupsystem, men jag tänker då främst på att de två bästa eller populäraste låtarna kan ha hamnat på samma planhalva. Hur man än gör lottningen kan ju det hända. För rättvisans skull borde man alltså ha kvar det gamla systemet, där vilken kombination av bidrag som helst kan gå vidare till final. Visst kan det bli lite spännande med något nytt och ännu fler överdrivet dramatiska pauser i väntan på resultaten (suck), men egentligen är det inte viktigt alls. Det är ju bara Andra chansen. Ett utfyllnadsprogram.

Men det är klart att jag kommer att titta i alla fall. Jag gillar åtminstone att programmet inte längre ligger inklämt i ett annat på en konstig tid en konstig dag, då man lätt glömmer bort det.

Just det, jag borde väl tippa också. Men äsch, jag är mesig och tippar bara att det inte spelar någon roll vilka två som går vidare, eftersom vinnaren i finalen finns bland de redan klara. Den enda stora vinnaren på Andra chansen lär väl vara SVT.

Uppdatering 16.45:
Okej då. Första omgången vinner Jessica Andersson, Sanna Nielsen, Sonja Aldén och Nanne. Sedan blir det svårare, men jag drar till med Jessica Andersson och Sonja Aldén som finalister.

Uppdatering 21.50:
Skapligt tippat, tycker jag själv. Att ha fel om Nanne kändes bara fint, och förresten skulle nog Sonja Aldén ha slagit vem som helst idag så det spelade ingen större roll vem hon fick möta. Matchen mellan Sanna Nielsen och Jessica Andersson kändes som om den kunde sluta hur som helst, så inte heller i det fallet tycker jag att min miss var så farlig. Själva programmet var förresten lite trist, men det var väl inte mer än man kunde vänta sig med allt som skulle hinnas med.

Fjärde deltävlingen (uppdaterad version)

Förhandslyssning fredag kväll, och så går det inte att lyssna på Andreas Johnsons låt! Stor frustration. Det var ju den jag var mest nyfiken på. Konspirationsteorierna dyker genast upp. Ska det bli röstningsskandal under sändningen också? Vilken spänning inför kvällen!

(Uppdatering under kvällens tv-tittande.)

Magnus Uggla - För kung och fosterland
Jodå, nog låter det som Magnus Uggla alltid. Sådana här låtar ska man väl försöka lyssna på texten till också, men det brukar komma efter några lyssningar för min del. Och några lyssningar kommer det garanterat att bli. Slutet är förresten lite roligt.

(Hoho! Jag gillar den faktiskt mer och mer för varje gång jag hör den.)

Emilé Azar - Vi hade nåt
Refrängen kan nog fastna i huvudet, men jag gillar inte riktigt hans röst. Det skulle inte heller förvåna mig om den här låten hamnar lite i skymundan bakom de kända artisternas bidrag.

(Har han läppglans?)

Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
En rätt okej och vanlig schlagerlåt, men jag skulle gilla den mer med en annan artist. Till exempel någon som är medelålders på riktigt.

(Ingen kavaj idag i alla fall ... Jag ändrar mig förresten till "helt okej schlagerlåt".)

Caroline af Ugglas - Tror på dig
Jag tycker inte att låten är lika bra som Caroline af Ugglas själv. Det är visserligen uppfriskande med blandningen av olika slags låtar, men det här är väl ändå inte en sådan som det kommer att gå så bra för, eller?

(Den lilla orkestern på pallarna påminner mig om barnprogrammet Lördagsgodis från min barndom.)

After Dark - (Åh) När ni tar saken i egna händer
Dags att lyssna på texten lite extra igen. Folk kanske röstar bara för att de tycker att den är rolig, och för showens skull, men jag misstänker att jag strax kommer att tycka att det är lite väl överdrivet med alla dubbeltydigheter. Däremot gillar jag melodin i den här låten bättre än i La dolce vita.

(Ja, egentligen är det väl Go West jag gillar. Jag nöjer mig med den.)

Sarah Dawn Finer - I remember love
Ytterligare en tjusig ballad, och jag hoppas verkligen att hon sjunger lika bra live som på inspelningen. Hur det än går för låten i tävlingen tror jag att det i alla fall kommer att bli tre sköna minuter för mig som lyssnar.

(Mmm! Bara lite mycket ögonskugga, men man kan ju inte få allt.)

Verona - La musica
Visserligen glad, men lite larvig danslåt. Jag ser det som ett av de där tre bidragen som ska vara med varje vecka för att fylla ut startfältet mellan de fem som går vidare till andra omgången.

(Tydligen är kvinnligheten beroende av storleken på brösten. Kanske finns det också ett samband mellan självkänsla och resultat i melodifestivalen?)

Andreas Johnson - A little bit of love
Han vann mitt hjärta med förra årets bidrag, men jag är ändå glad att den här låten är klart olik den förra. Variation är bra. I alla fall så länge det är bra varierat, och det tycker jag absolut att det är.

(Hurra! Han lever och sjunger och till och med ler!)

Kan inte undgå att se rubrikerna i skvallerkvällstidningarna. After Dark anklagas för röstfiske, Polen klagar på Ugglas låt (värst vad de alltid hänger med bra i andra länder, och fattar svenska och allt!), Johnson är nästan dödssjuk men ska samtidigt sopa banan med de andra, af Ugglas har för kort klänning till för stor mage, och alla låtarna är snodda från andra artister (alla bra låtar är ju redan skrivna, det var väl ingen nyhet?). Ojoj! Hur ska det gå? Mitt tips är att det går som vanligt. Alltså att folk röstar på de bästa låtarna och de artister de gillar mest.

(Såja. Duktigt röstat, folket!)

Tredje veckan (uppdaterad version)

Den här veckan är jag lite mer kortfattad och möjligen negativ i överkant. Innan jag börjar vill jag bara ta tillfället i akt att avslöja att jag inte har sett ett endaste dugg av något Idol på tv, så de artister som kommer därifrån har jag ingen särskild uppfattning om. Och de artister som jag redan tycker mindre bra om har som vanligt bara sig själva att skylla. Tur för dem att det är låtarna som tävlar då ...

(Uppdatering under lördagens tv-sändning.)

Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Rätt trevlig melodi, men av någon anledning får jag smådeppiga känslor av låten under första lyssningen.

(Undrar varifrån jag fick den där deppiga idén ... Jag tar tillbaka. Men inte hade väl pojkstackarn behövt ha så förfärligt vuxna kläder? Sångrösten verkar dock växa ifatt något under låtens gång. Söt liten bit förresten.)

MissMatch - Drop Dead
Lite tonårsgruppskänsla på låten, lite arg tjejbandskänsla på sången. Personligen tycker jag att det här är ganska tjatig musik.

(Okej, de flåsar som hundar. Det var ju någorlunda originellt i alla fall. Och så har de hittat hela fyra stycken fantomer på operan.)

Magnus Carlsson - Live Forever
Plötsligt låter han exakt som Bosson. Intressantare låt än Lev livet, men går det bättre för det? Jag behöver nog flera lyssningar innan jag bestämmer mig för om jag gillar den.

(Om han fortsätter att vara med vartenda år har jag faktiskt snart vant mig vid honom. Kanske till och med redan nu. Är det bra eller dåligt?)

Sheida - I mina drömmar
Dags för årets etnoinslag. Jag stör mig lika mycket som alltid på de där överdrivna r-ljuden som tydligen hör till i viss folkmusik på svenska. Annars är väl låten hyfsad.

(Jag vill inte vara omöjlig, men jag sa ju att jag var allergisk mot orientaliskt i melodifestivalen. Å andra sidan är den här låten något av ett specialfall, så ett par lyssningar klarar jag nog av.)

The Attic feat. Therese - The Arrival
Mer sådan där musik som jag trångsynt kategoriserar som "tjatig". Dessutom tycker jag att hon låter lite sur och gnällig på rösten.

(Hoppas att hon inte repar sin jätteskiva med de där vassa klackarna. Fast om det skulle vara den enda skivan med hennes låt på så skulle jag i och för sig inte bry mig nämnvärt ...)

Sebastian - When The Night Comes Falling
En låt som piggar upp mig litegrann, till slut. Den låter en aning bekant, och även rösten påminner mig om någon jag inte kan komma på, men strunt samma när jag ändå gillar båda.

(Jag behöver verkligen minst en sådan här låt varje vecka, och dessutom sjunger han brabra, så det borde inte spela någon roll, men hur ser han ut egentligen?!)

Sonja Aldén - För att du finns
Veckans finstämda ballad. Balladerna håller nästan högre klass än vanligt i år, tror jag. (Eller är det bara jag som är mer mottaglig för dem?) Men jag har svårt att rangordna dem sinsemellan. Hur som helst är det vackert.

(Om jag låtsas att jag bara förstår småorden kan jag faktiskt föreställa mig det här som en fransk schlagerballad här och nu. Till och med hennes hår och klänning spelar med!)

Nanne - Jag måste kyssa dig
Melodifestivalens enligt mig mest överskattade artist (ja, förlåt, jag måste bara säga det!) har en lika hetsig och irriterande låt som vanligt. Så de som brukar gilla hennes låtar blir nog nöjda.

(Just det.)

Nu hoppas jag på positiva överraskningar. (Tja ... Nej, jag vet inte. Inte av artisterna i alla fall. Men musikalen tar sig för varje vecka. Att gissa vilka fem bidrag som ska gå vidare till andra omgången är lätt, och plötsligt gillar jag fyra av dem jättemycket. Och bara ett av dem kan gå direkt till final. Suck. Då! Överraskningen! Nanne går bara till andra chansen! Idol-fansen är många, och de är visst hemma i tv-sofforna ikväll.)

Gång två (uppdaterad version)

Å ena sidan lägger jag stor vikt vid att vara konsekvent när jag gör saker, och kanske framför allt när jag skriver. Å andra sidan är lite av tanken med den här bloggen att jag ska träna på att inte vara så noga, att vara spontan och prova att göra saker på olika sätt olika gånger. Därför hade jag inte alls tänkt schlagerblogga likadant varenda vecka. Men nu hade jag så roligt när jag bloggade förra veckan, så det får bli något liknande igen. Förresten, vad är det som säger att jag inte tvärt kan börja göra på ett annat sätt eller lägga av helt nästa vecka bara för att jag har gjort likadant två gånger? Det blir ju i så fall faktiskt till och med ännu mer oväntat än om jag skulle hitta på något nytt varje gång!

Sådär, nu har jag i alla fall lyssnat på bidragen till den andra deltävlingen i Melodifestivalen. Here are the results of the ... eller, jag menar ... äsch ... whatever!

(Uppdatering med schlagerrosa kommentarer under pågående sändning.)

Regina Lund - Rainbow Star
Jag har hela tiden nästan gått och hoppats att den här låten skulle vara dålig, så nu när jag hör den har jag lite svårt att komma fram till vad jag egentligen tycker. Jag antar att det kommer att hänga på framförandet. Eller nu vet jag, det är en helt typisk förstalåt, en sådan där som man knappt hinner lyssna på för att man inte riktigt har fattat att tävlingen har börjat, den som känns som de första minuterna i en fotbollslandskamp. Visserligen händer det väl att det går bra för förstalåtar också, så det här resonemanget håller ju inte, men jag kommer nog inte att bry mig så mycket om den här låten ikväll. För min del är det artisten som sänker låten i det här fallet. Sorry.

(Folk snackar om rymddräkt, men jag vill nog rösta på snögubbe här. Men vad nu? Snögubbarna blöder!)

Marie Lindberg - Trying To Recall
Fin ballad, och jag gillar Marie Lindbergs röst. På den här inspelningen då. För hur hon är live har jag ju inte den blekaste aning om. Och bara för att Göteborg älskar henne kan man inte veta hur folk som röstar tänker. Jag vågar varken tippa på succé eller flopp, men enligt mig är det den klart bästa låten hittills (ehum) i den här deltävlingen.

(Hur var det nu? Kan man bli artist om man har glasögon? Tja, det kan nog gå, fast hon låter lite nervös.)

Jimmy Jansson - Amanda
Redan efter de första tonerna kan jag för mitt inre se Jimmy Janssons vanliga energiska scenstudsande. Fast nog har han haft bättre låtar. Jodå, den är glad och poppig och egentligen en av de där låtarna på schlagerskivan som jag inte hoppar över, men om jag ska hålla mig till tävlingen nu så är jag ändå lite tveksam. Jag sitter mest här och oroar mig för hans stackars sambo. Ska hon behöva föda barn i ensamhet medan han är och roar sig på jobbet?

(Han har ju faktiskt båda fötterna på golvet mest hela tiden! Gångchock! Fast annars känner man igen honom.)

Cosmo4 - What's Your Name
Låten är rätt okej, trots att den inte riktigt är min stil. Det är nog ett sådant bidrag som kan uppfattas lite hur som helst under framförandet, men jag misstänker att det inte har så stor chans i det här startfältet.

(Men! Är inte det här en Pandora-låt? Hur kunde jag inte höra det förut?)

Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på
Jag skäms lite och känner mig som en tonåring för att jag inte har koll på Lustans Lakejer. Det är klart, jag har ju hört talas om dem en miljard gånger, men för mig har de bara varit ett namn. Det positiva med det är dock att jag inte har några som helst förväntningar på förhand. Låten låter både modern och trevligt gammal på en gång, och jag gillar åtminstone refrängen. Men den har hiskeligt tuff konkurrens, så det är inte säkert att det räcker så långt ändå.

(Jag tycker att flygvärdinnorna är klart överrepresenterade i melodifestivalen. Nu vill jag ha lite mattanter och byggingenjörer!)

Jessica Andersson - Kom
Själva melodin påminner mig inte om något särskilt, men det känns ändå lite som en repris på förra årets låt eller något annat jag har hört förut. Inte dåligt, men inte direkt upphetsande heller. För Jessica Anderssons skull hoppas jag förresten att hon har fått kläder som vi slipper prata om efteråt den här gången.

(Schlagrigt värre!)

Svante Thuresson & Anne-Lie Rydé - Första gången
Jag gillar Thuresson & Rydé som duo mer än jag gillar dem var för sig, så det är en bra början. Sedan är det en riktigt skön låt också, som jag säkert skulle kunna gå och småsjunga på en hel dag någon gång framöver när skivan har kommit och spelats några varv. Det är väl en sådan låt som passar bra att ha med i festivalen och som kanske kan ta sig till final på något sätt, men knappast vinna. Men vad vore melodifestivalen utan sådana låtar?

(Det finns alldeles för mycket att säga om deras kläder, så jag tror att jag blundar och bara lyssnar ett tag ...)

The Ark - The Worrying Kind
Erkännande 1: Jag är inte alls ett fan av The Ark. De har gjort en del låtar jag har gillat och en del jag har avskytt. Erkännande 2: Här har jag ändå brutit grovt mot min vanliga princip att inte favorittippa innan jag har hört något, för när det gällde The Ark tyckte jag gott att folk kunde rösta på dem utan att jag ens hört låten, bara för att jag visste att jag inte skulle skämmas om de fick representera Sverige. Och nu när jag har höret låten? Jag var fast från första takten! Ja, det gör nog faktiskt inget att de har tagit ut sitt finalavancemang i förskott.

(Tur att jag har datorn i knät, för det finns ändå ingen som kan dansa med mig här. Fast framträdandet är så lugnt och sansat att även låten plötsligt känns långsammare.)

Det här är ett klart bättre startfält än förra veckans. (Surprise! Det är ju deltävlingen i Göteborg.) Jag ser fram emot kvällens tävling, och funderar lite på om det är värt att missa en endaste sekund bara för att det ju också är så kul att bloggkommentera. Jag får se hur jag gör. (Nu vet vi hur jag gjorde.)

Två tips

Vill man läsa om Melodifestivalen och allt möjligt som är det minsta lilla relaterat till denna så finns det ju en hel del att välja mellan (för ingen kan väl möjligen läsa allt?). Själv har jag fastnat för Per Sinding Larsens festivalblogg. Helt i min smak. Jag är så glad att jag hittade den redan förra veckan, så att jag kunde hänga med från början. Av någon anledning blev det ändå inte av att jag postade länken här, men det är ju inte för sent än.

Jag skickade förresten ett mejl till PSL och talade om att jag gillade hans blogg. Åh, vad ni säkert tycker att jag är larvig och töntig nu, men nu är det faktiskt så att jag är övertygad om att de flesta människor blir glada av positiv respons och oväntade och helt frivilliga komplimanger, så jag försöker komma ihåg att tala om för folk när jag tycker att de gör något bra. Och då gör jag ingen skillnad på vanliga bekanta och helt främmande kändisar. Alla är de ju människor.

Ja, och naturligtvis hade jag rätt. Han blev glad av min uppmuntran och skrev så trevligt tillbaka. Det hade jag faktiskt inte alls väntat mig, så då blev jag själv ännu gladare. Värsta glädjekedjereaktionen!

Testa själva, vettja! Att ge lite välförtjänt beröm alltså. Det blir mitt andra tips för dagen. Vi borde nog lite till mans träna på att tala om när vi tycker att något är bra, och inte så ofta vänta med att tycka tills det är något som retar oss. För det är ju så enkelt att göra någon glad, och man mår också själv rätt gott av att vara lite snäll.

Klargörande och förvåning

Och när jag skrev "det kunde lika gärna ha varit Justin Timberlake" menade jag alltså inte att jag gillar honom. Heller. Det blev lite konstigt uttryckt kanske, men jag skyller på att dåliga låtar förstör många hjärnfunktioner.

Förmiddagen idag har jag förresten ägnat åt att förundrat läsa vad andra bloggare har att säga om gårdagens deltävling i melodifestivalen. Alltså, jag är inte förvånad över att de flesta tyckte att det mesta var dåligt, för det var det kanske (och även om det inte hade varit det så hade det varit vad folk skrev, för så gör de ju alltid). Men jag är förvånad över att så många är så uppretade över att "fel" låtar gick vidare, trots att de alltså samtidigt tyckte att alla låtarna var nästan lika bedrövliga. Jag menar, då spelar det väl ingen roll vilka som gick vidare, eftersom de troligen inte har någon chans i finalen i alla fall?

Själv är jag för ovanlighetens skull inte det minsta arg eller irriterad. Jag undrar om det bara beror på att jag inte hade några jättefavoriter eller om mitt bloggtyckande gjorde att jag redan hade ventilerat färdigt när alla andra satt där frustrerade vid sina datorer vid 22-tiden igår kväll. Intressant ny upplevelse hur som helst.

Första lyssningen (uppdaterad version)

Okej, det kan ju faktiskt vara lite kul att skriva ner vad jag tänker när jag hör låtarna så här första gången, eftersom jag vet att jag brukar kunna ändra mig rätt mycket efter några lyssningar (även om jag var stensäker på att Andreas Johnsons Sing for me skulle bli min totala favorit förra året redan första gången jag hörde den, och det sedan också visade sig stämma).

En intressant sak, som ytterligare visar hur viktigt personvalet är i den här musikleken, är att när jag spelar bidragen på svt.se så står inte låttitlarna i mediaspelaren, utan enbart artisternas namn. Så då är det väl helt i sin ordning om jag kommenterar artisterna minst lika mycket som låtarna? Alla andra gör ju så.

Fast jag vill tillägga att jag inte har läst en enda recension av bidragen, varken i tidningar eller bloggar. Sådant påverkar mig alltid något oerhört, så årets nyhet i mitt melodifestivalsfirande blir att bilda mig egna åsikter.

(Uppdatering under pågående tv-sändning!)

Elin Lanto - Money
Gillade inte hennes förra och alldeles för mycket spelade låt, och kommer nog inte att börja gilla henne som artist på grund av den här heller. Efter att ha lyssnat en gång på låten insåg jag att jag inte mindes ett dugg av den, så det fick bli en gång till. Alla är ju värda en andra chans. Men nej, den här låten kan jag faktiskt lova att jag inte kommer att börja gilla någon gång. Refrängen fastnar i huvudet, jodå, men bara på det där jobbiga sättet som sönderspelade radiolåtar gör, så att jag håller på att bli komplett galen medan jag står i duschen och inte hör annat än min inre radio med en kanal och utan avstängningsknapp.

(Jag har bara en sak att tillägga: Barbiehår!)

Andersson & Gibson - Anything but you
Kan tänka mig att den här låten jämförs med Simon & Garfunkel. Och framträdandet skulle mycket väl kunna bli ett av de där mer intetsägande och småsega. Eller så blir det bra. Jag skulle i alla fall aldrig säga något ont om Stefan Andersson. Undrar hur många gånger jag har funderat på att köpa någon av hans gamla skivor ...

(Det ser ut precis som jag hade tänkt mig också, haha! Eller lite snyggare faktiskt. Den här låten är nog snäppet bättre live. Ooo, du-du-duh, ja, de kan sjunga, de där två.)

Anna Book - Samba sambero
Okej, okej. Halva Sverige kommer att rösta på den här låten. Eller på Anna Book, menar jag. Fast eftersom det här är den första låten som har lite fart (vilket ju nästan är ett måste nuförtiden) så blir det svårt att bevisa att det är artisten de röstar på här. Så visst, tycker de att det är kul kan de väl få ta med lite ofarligt sväng till finalen.

(Precis så svart klänning som man kunde vänta sig. Och så kan man passa på att kasta en extra blick på den tjusiga ljussättningen.)

Addis Black Widow - Clubbin
Minns bara att jag har hört en låt med ABW förut, och det var ju en riktigt rejäl (och bra) sommarhit har jag för mig. Men den här vet jag inte vad jag kommer att tycka om efter ett par lyssningar ... Nja ... Sången i refrängen låter som jag brukar göra när jag försöker undgå att höra dåliga sportintervjuer på tv. Och jag gillar inte den där rösten. Det kommer inte tanterna att göra heller (men de kanske inte röstar ändå?).

(Hm. Nej.)

Andreas Lundstedt - Move
Har aldrig gillat Andreas Lundstedt, så det är jättesvårt att bara, bara lyssna på låten. Eller förresten, den hade varit kass vem som än hade framfört den. Det kunde lika gärna ha varit Justin Timberlake. Hu!

(Det bästa med den här låten är att jag verkligen, verkligen börjar längta efter Tommy Nilsson.)

Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Vad är det för en schlagertitel? Om den hade varit från något östeuropeiskt land (och inte på svenska då förstås) hade jag inte sett något konstigt med den, men här anar jag oråd direkt. Å andra sidan vet man väl vad man kan förvänta sig när det handlar om Tommy Nilsson, och det är ju lite tryggt. Ja, det låter som det ska (lyssnar dock inte mycket på texten). Helt okej också faktiskt. Och han kan med gott samvete stå rätt stilla på scenen, även om han tar i med hela kroppen. En sådan låt är det.

(Jag tror faktiskt nästan på Tommy Nilsson nu. Fast han ser lite trött ut. En sådan där rock funkar förresten alltid på mig.)

Sofia - Hypnotized
Uh-oh. Det låter orientaliskt. Jag är superdupermegaallergisk mot sådana låtar, i alla fall i schlagersammanhang (det började när Turkiet vann ESC 2003). Så tyvärr, det spelar ingen som helst roll om det medföljer en scenshow som gestaltar Sveriges seger över Finland i bandy-VM-semifinalen tidigare idag, för jag kommer i alla fall aldrig att gilla den här låten.

(Nu kom jag att tänka på gröna ärtor. Det ska vi ha till lunchen i morgon.)

Uno & Irma - God Morgon
Precis som i fallet med Tommy Nilsson vet man vad man kan förvänta sig av Uno Svenningsson, och även här tycker jag att det är något positivt. Och precis som i fallet med Stefan Andersson gillar jag Uno & Irma nästan tillräckligt mycket för att köpa någon gammal skiva av dem. Den här låten blir nog årets motsvarighet till Patrik Isakssons Faller du så faller jag (från förra året) för min del, men på vilket sätt tänker jag inte tala om. En okej låt i alla fall. Kanske till och med min favorit i första deltävlingen.

(Tralala! Fin sång och fina blommor. Irma ser mer ut som sig själv än någonsin tidigare, men Uno har ju klätt ut sig till Bono! Hihi.)

Efter en genomlyssning kan jag väl sammanfattningsvis säga att det enda som egentligen förvånade mig var att inte ett enda bidrag förvånade mig. Det verkar som om man får precis vad man väntar sig av varenda artist. Kanske är det så det blir när det är så många gamla bekanta med. Men man kan ju alltid hoppas på överraskningar när det blir dags för framträdandena ikväll.

Jag tror förresten inte att den blivande vinnaren i finalen kommer från denna deltävling, eller jag hoppas det i alla fall, för något mer medryckande måste de väl ha fått in till tävlingen? Eller så är det mitt schlagerhjärta som håller på att kallna (hemska tanke, nej så får det inte vara!).

(För övrigt:

• Här har vi minsann inga problem med Kristian Luuks humor. Han var exakt lika rolig i kväll som vanligt.
• En miljard ballonger. I händerna på opålitliga människor. Jag skulle dö om jag satt i den publiken.
• Det var värst vilket tjat det var om "veteraner" ...)

Direktsändning på alla kanaler hela tiden

För ett par veckor sedan tänkte jag optimistiskt att det här året för mig i praktiken skulle bli två veckor längre än det förra, för i år är det ju inte OS. Två veckors konstant tv-tittande skulle då kunna bytas ut mot vettigare göromål. Men jag hade glömt att ta med i beräkningen att när det inte är OS så är det i stället VM i alla intressanta vintersporter, och även dessa mästerskap måste väl bevakas. Fast jag vet inte, just nu känner jag mig ganska sansad, så det kan hända att det inte blir så farligt mycket tv-tittande ändå.

Och så är det ju melodifestival igen också. Efter förra årets skämt till tävling trodde jag nog att allt skulle vara tillbaka till det normala i år, nu när inte Carola är med. Men det kom liksom för plötsligt. Jag har inte hunnit börja längta än, så jag orkar knappt heller kolla upp vilka bidrag som är med vilken vecka. Och jag som hade tänkt schlagerblogga lite i år och få tillfälle att träna på att uttrycka åsikter. Men nja, vi får se. Jag håller i alla fall på att lyssna in mig på låtarna nu, så att jag förhoppningsvis hinner komma i en bättre stämning till kvällen.

Förresten är det nog bäst för humöret och hälsan att inte tycka något särskilt. Jag hör nämligen till den lilla grupp schlagerintresserade som fortfarande tycker att låten ska ha i alla fall en viss betydelse när man röstar. Visst, det är viktigt med en säker artist och ett ickepinsamt framförande när det blir dags för ESC, men att välja ut en favorit redan innan någon har hört låtarna tycker jag är ... konstigt. Men det är ju så folk gör. Förra året var allt avgjort på förhand, och i år verkar det bara som om Carola har ersatts av Anna Book. Kanske är det kvällstidningarna som har fått för sig att det är så folk tycker, men eftersom folk röstar på de artister det skrivs om i kvällstidningarna så blir resultatet detsamma. Sedan får man skämmas inför resten av Europa. Å andra sidan röstar inte Europa heller på musiken, så det kvittar kanske vad man skickar för låt, bara artisten har roliga kläder och mycket hårsprej.

Vid närmare eftertanke är det nog ändå bäst att jag försöker hålla mig till min gamla åsiktsfria bloggstil. Annars finns risken att jag bara blir så där surt sarkastisk som ingen annan än jag själv tycker är roligt.

Men jag lovar inget.

Dagens passande titel

Värsta schlagern med Markoolio och Linda Bengtzing är precis vad en schlagertok behöver när melodifestivalen känns som allra mest avlägsen!

En aning hög (flumvarning utfärdas!)

Efter några dagars ovanligt själsdödande tillvaro kom vändningen i form av en överraskningspresent. Jag är generellt sett rätt dålig på att hantera överraskningar, men en liten oväntad present någon gång klarar jag faktiskt av. Speciellt när den är perfekt som den här. Och allt var verkligen perfekt med den: tanken, tidpunkten, valet av present.

Han känner mig ändå rätt bra, sambon. Och han misslyckas nästan aldrig med presenter. Nu valde han helt på eget bevåg ut en skiva som han tyckte att jag skulle ha. Omslaget ser visserligen ut som om det skulle kunna höra till någon av hans egna skivor, men musiken på skivan är nog så mycket jag som den kan bli.

Bara känslan av att för ovanlighetens skull få låta öronen masseras av enbart behagliga ljud kunde räcka för att rädda hela veckan, men det slutar inte där. Hela kroppen har plötsligt fått förmågan att ta emot musiken och tonerna tränger in genom varenda por och går rakt in i blodomloppet. Jag känner hur spänningarna i nacken omedelbart lättar, hur magen blir lugn och fötterna varma.

I vanliga fall när jag får en ny skiva med någon artist jag gillar brukar det bara ta ett par genomlyssningar innan några favoritlåtar utkristalliserats. Men här är alla låtarna sådana att jag innan de ens är slut redan har börjat längta till nästa gång jag får höra dem. Och jag kan inte välja, jag kan inte få nog, jag vill höra alla på en gång!

Jag tror att även sambon kommer att gilla åtminstone en del av låtarna på skivan. Jag hoppas det. För han lär få höra dem några gånger den kommande helgen.