Försommarkväll i stan

Vi har just kommit hem från ännu ett spex. Den här gången var det Linköpings Studentspex bidrag till årets spex-SM, så föreställningen var bara en timme lång. Att komma ut från teatersalongen och upptäcka att det fortfarande var ljust ute var en skön känsla. Inte behövde vi frysa eller skynda oss heller.

I sakta mak strosade vi därför genom stan i vad som nästan kändes som en sommarkväll. Folk satt på uteserveringar och gick omkring som vi på gatorna, träden var gröna och koltrastarna sjöng. Vi hittade några mysiga gränder som vi aldrig tidigare tagit oss tid att undersöka, men det gjorde vi nu. Sedan tog vi en vända till trädgårdsföreningen, där vi kunde vada i skära blomblad på grusgångarna och andas in söta blomdofter. Det kändes inte alls som mitt i veckan, utan snarare som en kväll på något semesterställe, där alla var fullständigt sommarlediga och fria.

Nu sitter jag här och undrar hur jag överhuvudtaget ska kunna förmå mig att gå och lägga mig.

Kundtjänst

Jag leker kundtjänst här idag. Det ringer nämligen en massa folk och ställer frågor. Mest undrar de (mina svar inom parentes):

1. "Vad har du för väder?" (Fiiint!)
   
2. "Har du blivit nå' firad då?" alt. "Har du fått nånting kul?" (Ja.)
   
3. "Ska ni ut och äta ikväll?" (Haha, nej!)

Hade det här nu varit en riktig kundtjänst skulle nog folk bara ha blivit glada över att kunna hitta svaren på sina frågor här på nätet, men det enda som händer nu är väl att de som börjar med att spana in bloggen inte har något kvar att säga när de sedan ringer. Hoppsan!

Upplysande rubrik?

Är det jag som är skadad eller är rubriken i det här brevet faktiskt lite rolig?

Vårmorgon

Efter ett längre uppehåll var de fantastiska drömmarna tillbaka, de där som gör mig på gott humör redan innan jag vaknar. Och när jag slog upp ögonen på morgonen var det ljust. Solen sken! Det måste ha varit riktigt länge sedan det senast hände, för min hjärna bestämde direkt att det måste vara nästan sommar. Sedan blev jag snabbt klarvaken.

- Idag ska vi gå ut och plocka vitsippor, sa jag hurtigt till täckesberget intill mig i sängen.
- Jaha, mumlade det sömndrucket till svar.

Jag fnissade åt hur lätt det är att vilseleda sambon när han är trött, och fortsatte njuta av att vara på så bra humör.

Tyst var det också. Grannarna ovanpå måste vara borta och barnen på gården väntade ända tills vi hade gått upp innan de drog igång dagens spring- och skrikträning runt vårt hus. Inte ens katten har hörts av på hela natten, morgonen och förmiddagen.

Fortfarande har ingenting hänt som har kunnat sänka mig. Dagen har börjat obegripligt bra, faktiskt nästan för bra. Jag är inte van vid sådant här. Det känns olycksbådande.

Mer sport

Jag trodde att japaner var smarta. Men skidåkning fattar de tydligen inte. Varför måste de lägga en kurva i slutet på varje nedförsbacke? Och varför placerar de en publikpassage i varje sådan kurva så att spåren i det redan dåliga underlaget förstörs fullständigt? Varför måste de ha gemensamma, korta och jättetrånga servicezoner där funktionärerna kan springa och fälla åkare som ligger bra till (okej då, det har inte japanerna bestämt, men jag vill gärna överdriva lite när jag är irriterad)? Varför får de ens arrangera VM när det knappt finns någon publik?

Vädret och den kassa snön kan de kanske inte rå för, men för närvarande är jag lite sur på dem för det också. Det enda lustiga med att titta på skid-VM just nu är att se de japanska funktionärerna som hukar och smyger längs spåret. Vad håller de på med egentligen?

För övrigt: Falu BS tog sig till SM-kvartsfinal i bandyn!

Favorit i repris en gång om året

Spex, bandy och skid-VM

Igår var vi på spex. Det var mycket trevligt, till och med att för en gångs skull trängas med en massa folk. Själva spexet var också mycket bättre än förra årets. Då blev jag visserligen besviken, eftersom jag är så van vid att spexen brukar hålla rätt hög standard, och därför hade jag den här gången i stället extra låga förväntningar, så jag vet inte hur bra mitt omdöme är egentligen. Fast även sambon, som inte var lika missnöjd som jag förra året, tyckte att det var det bästa spexet på många år.

Som om det skulle intressera någon av er. Jag ville bara visa att det händer att jag går utanför huset annat än för att ta mig till tvättstugan och affären.

Om det skulle göra saken roligare kan jag bjuda på ett inte alls särskilt ordagrant citat:

- Ska de skjuta på människor med kanonerna?
- Ja, de ska tvinga hela Europa att bli medlem i Förintade Nationerna!

Hade jag inte varit på spex hade jag förresten haft möjlighet att gå på bandy, då Falu BS kom till Motala för den första delen av åttondelsfinalen. Fast det är egentligen mest utåt det grämer mig, för jag hade troligen inte åkt dit även om jag kunnat. Det var nämligen elva östgötaminusgrader och blåsigt, och med tanke på att min nedre temperaturgräns för bandy ligger på fem dalaminusgrader var det i praktiken ingen tvekan om att det var för kallt. Å andra sidan verkar det ha varit en rätt bra match. Även om nu Falun förlorade, vilket inte var helt oväntat eftersom de brukar ha svårt just mot Motala, så var det inte med mycket. Det är fortfarande spännande inför returen i morgon.

Och nu har skid-VM i Sapporo börjat, om nu någon skulle ha missat det. När jag insåg var det skulle hållas blev jag först lite besviken, eftersom det innebär att de flesta av loppen startar på tok för tidigt på morgonen för att jag ska orka tvinga mig upp och titta på direktsändningar. Sedan kom jag på att det ju var bra, då det hjälper mig att spara lite tid, och speciellt som jag inte väntar mig så stora framgångar för de svenska åkarna är det bara positivt om jag slipper sitta och glo på tv i onödan.

Men skidåkning är ändå alltid skidåkning. Så jag var i alla fall glad att jag hade möjlighet att följa hela sprinttävlingen på morgonen och lunchen idag. Och det blev ju en sådan där bra sportdag igen. Jag blev så ofantligt glad för Mats Larssons skull, när han mycket välförtjänt tog sitt VM-silver. Att han sedan är dalkarl gör naturligtvis inte saken sämre. Anna Dahlberg och Björn Lind försvarade sina fjärdeplatser från förra VM, men var trots det vinnare båda två. Dessutom var det roligt för tävlingen att japanerna på läktaren fick se en hemmaåkare i A-finalen på damsidan. Och Norge tog två guld och ett brons direkt. Det missunnar jag dem inte.

Trevligt var ordet.

Boklycka del två

Moster i Motala ringde.

- Nu har jag så mycket böcker, förstår du, så jag måste bli av med en del. Jag tänkte att du kunde komma hit nån dag och hämta om du vill.

(Iiiiiih! Böcker! Gratis! Till mig!)

Och detta var ändå inte allt.

- Sedan såg jag ju att du hade lagt ut den där bilden på din mormor och morfar, så då kom jag på att du kanske skulle vilja ha lite fler gamla foton. Jag har massor som ligger i lådor. En del måste kanske slängas, men vi kan ju titta på dem och se om det är något du vill ha.

Jag undrar lite om min moster möjligen har övernaturliga krafter.

Två tips

Vill man läsa om Melodifestivalen och allt möjligt som är det minsta lilla relaterat till denna så finns det ju en hel del att välja mellan (för ingen kan väl möjligen läsa allt?). Själv har jag fastnat för Per Sinding Larsens festivalblogg. Helt i min smak. Jag är så glad att jag hittade den redan förra veckan, så att jag kunde hänga med från början. Av någon anledning blev det ändå inte av att jag postade länken här, men det är ju inte för sent än.

Jag skickade förresten ett mejl till PSL och talade om att jag gillade hans blogg. Åh, vad ni säkert tycker att jag är larvig och töntig nu, men nu är det faktiskt så att jag är övertygad om att de flesta människor blir glada av positiv respons och oväntade och helt frivilliga komplimanger, så jag försöker komma ihåg att tala om för folk när jag tycker att de gör något bra. Och då gör jag ingen skillnad på vanliga bekanta och helt främmande kändisar. Alla är de ju människor.

Ja, och naturligtvis hade jag rätt. Han blev glad av min uppmuntran och skrev så trevligt tillbaka. Det hade jag faktiskt inte alls väntat mig, så då blev jag själv ännu gladare. Värsta glädjekedjereaktionen!

Testa själva, vettja! Att ge lite välförtjänt beröm alltså. Det blir mitt andra tips för dagen. Vi borde nog lite till mans träna på att tala om när vi tycker att något är bra, och inte så ofta vänta med att tycka tills det är något som retar oss. För det är ju så enkelt att göra någon glad, och man mår också själv rätt gott av att vara lite snäll.

Ovan vinnare

Just det, jag har ju glömt att berätta om mina vinster i den gångna helgens gissningstävlingar!

Det är skönt när man får alternativ att välja mellan när man ska gissa på saker man inte har en aning om, även om det sällan hjälper mig särskilt mycket. Men i lördags måste min hjärna ha arbetat under ovanligt gynnsamma förhållanden, eller så hade jag bara tur. I vilket fall som helst gissade jag rätt på minst hälften av bloggarna jag besökte.

Bara det är ju fantastiskt.

Men jag vann priser också! Hos Lotten Bergman vann jag hennes kåserisamling "Die hard, liksom". Redan i tisdags låg paketet i postlådan, men trots detta har jag faktiskt inte alls läst så mycket som bilden nedan antyder. Jag vill nämligen gärna dra ut lite på det trevliga. (Och nej, jag är inte fullt så närsynt som det ser ut heller. Jag bara larvar mig som vanligt.)


Hos Bästisgrannen (inte min granne, dock) vann jag också. Och kolla bara på vilket sätt jag gjorde det (tävlingen här och facit här)!

Det här var givetvis en engångsföreteelse, jag lovar. Jag ska inte börja få tur i spel eller bli tankeläsare eller något liknande nu. Hur skulle det se ut?