Bokhyllstjafs och miljöförstöring

Allvarligt talat, det är fortfarande bara Billy. Ni behöver inte oroa er.

Fast brorsan, du kan ju tjura lite tillsammans med mig, för du får också nöja dig med Billy så länge. Jag ska berätta utförligt så att alla kan se att jag faktiskt har försökt.

Så här var det. Förresten, jag går tillbaka ända till i söndags för att få berätta lite mer (yes!).

Efter mycket grubblande och alldeles för lång tid hade jag äntligen kommit på ett bra presentförslag, tyckte jag. Så i söndags förmiddag åkte jag och sambon till Tornby för att inhandla presenten. Men det visade sig att den inte fanns där, och så där på stående fot kunde vi inte komma på något annat att satsa på. Inte hade vi några andra ärenden heller, så vi fick åka hem igen, utan att ha uträttat ett dugg. Jag surade över att ha gått miste om en skön, slapp förmiddagstimme, och hade samtidigt dåligt samvete över att ha slösat med dyr bensin, tvingat sambon att åka den där gamla tråkiga turen en extra gång helt i onödan och dessutom bidragit till ytterligare miljöförstöring.

På kvällen ringde lillebror. Han ska snart flytta hemifrån för andra gången, denna gång med möbler, och därför håller han på att skaffa sig allt sådant man behöver. Till exempel bokhyllor. Det visade sig att han var ute efter exakt samma hylla som jag gått och spanat på så länge, till och med i samma mått och färg. Tyvärr fanns den inte på det Ikea-varuhus han besökt, men tydligen skulle den finnas i Linköping. Det hade de ringt och kollat (eftersom hyllan olämpligt nog plötsligt hade försvunnit från företagets webbplats, där man annars enkelt kan få upplysningar om kollits storlek och om varan finns i lager och sådant). Och eftersom jag snart ska åka norrut, gick jag med på att köpa med mig en sådan bokhylla till honom. Fast det var tveksamt om paketen (två per hylla) skulle få plats i sambons lilla söta bil. Det hade vi redan hunnit fundera över, eftersom jag som sagt länge velat köpa just en sådan bokhylla.

Nu kände jag att det här kanske var rätt läge även för mig att skaffa den där bokhyllan, så jag ägnade åtminstone ett par timmar åt att mäta och grubbla, tills jag kom på hur jag skulle kunna klämma in den i vår lägenhet.

Igår, måndag, bad jag sambon att komma hem lite tidigare så att han skulle kunna följa med till Ikea och hjälpa till att bära tunga paket. Men först tillbringade vi en rörig kvart i ett iskallt garage. Vi drog och fällde bilens inredning åt alla tänkbara håll och mätte på längden, bredden och diagonalen. Det var ytterst tveksamt om det ens skulle gå att få med sig de där bokhyllspaketen från varuhuset hem till oss, och tanken på att sedan också köra över 30 mil med dåligt lastad packning skrämde mig lite. Ändå bestämde vi oss till slut för att ge oss iväg till Ikea.

Väl där hittade vi ingen bokhylla där den skulle finnas. Artikelnumret jag fått av lillebror, och som också stod i katalogen, visade sig vara fel. Det tillhörde en likadan hylla fast i en annan färg. Och den färgen fanns mycket riktigt hemma. Vi frågade och fick veta att det skulle finnas ett exemplar kvar av den färg vi var ute efter, fast det skulle ligga på det externa lagret. En koll med detta lager visade dock att inte heller det stämde. Så det bidde ingen bokhylla alls.

Än en gång fick vi åka hem med oförrättat ärende. Gissa om jag var frustrerad! Det enda jag hade lyckats åstadkomma på hela dagen var att slösa med ännu mer tid, bensin och miljö. Verkligen produktivt.

Sett från den ljusa sidan behöver jag nu i alla fall inte oroa mig för att köra med livsfarlig last. Och på det hela taget sparade vi ju faktiskt både pengar och miljö. Åtminstone för tillfället.

Om det blir några snygga bokhyllor till mig och min bror återstår att se alltså.

Hälsning från Billy

Billy verkar inte vilja prata med mig längre. Men jag hittade en lapp bakom Agatha Christie-böckerna.

Jag vet att du kommer att tröttna på honom. Vänta bara! Det gör jag.

/Billy

Ren och skär passion

Det har bara varit Billy rätt länge nu, ända sedan vi flyttade in i den första gemensamma lägenheten i början av 2001.

Han har allt jag behöver. Han är enkel och har inga dyra vanor, precis som jag själv. Han är flexibel och anpassar sig utan problem efter mina önskningar och behov. Och, framför allt, han är så otroligt praktisk. Tillsammans med honom får man ordning på alla sina böcker, filmer, skivor, spel och andra lösa prylar. Han ser till att det ser snyggt och välstädat ut hemma, även om man har en triljon småsaker. Och om man inte tittar alltför noga ger han emellanåt intryck av att ha mer klass än han egentligen har. Allt har väl att göra med hans fantastiska anpassningsförmåga, antar jag.

Jag är säker på att min och Billys kärlekssaga är en sådan som kan räcka livet ut. Och ändå har jag under nästan hela vår tid tillsammans trånat efter en annan.

Redan under tiden där i studentgettot fick jag ögonen på honom, en viss Expedit. Han var en sådan där typ som var populär hos alla möjliga människor och jag träffade honom på besök hos klasskompisar, såg honom genom fönstren på stora fester och sneglade försiktigt på honom när jag såg honom med sin familj på möbelvaruhuset. Men i vilket sammanhang han än uppträdde så stod han alltid i centrum. Så är det fortfarande. Han är en sådan som många beundrar och vill ha.

Ändå är han egentligen inte alls något kap. Han verkar inte vara speciellt bra på något särskilt. Han är varken praktisk eller smart, och han har till exempel nästan ingenting av Billys flexibilitet. Det han har är helt och hållet yta. Men du store tid vad snygg han är! I jämförelse med honom framstår Billy som en gammal möglig spillra.

Jag inser ju att med Billy kan man få ett fungerande och harmoniskt vardagsliv, men det spelar ingen roll, för när jag ser en skymt av denne Expedit blir jag alldeles knäsvag. Det spelar ingen roll att det bara är hans yttre som attraherar mig, för jag blir ändå svartsjuk när jag ser alla andra som får vara med honom. Nu har det också avslöjats att till och med min bror är ute efter honom.

Men jag bara måste få min lilla del av honom. Sorry Billy, men jag kommer nog att bli tvungen att vara lite otrogen snart.

När Tant Klant gick in i väggen

Stod och sorterade tvätt i badrumsdörröppningen (som jag alltid gör). Vände mig om och lade in locket till den trasiga tvättkorgen på badrumsgolvet (som jag också alltid gör).

Fortfarande framåtböjd vände jag mig åter mot tvättkorgen utanför badrummet. Missbedömde avståndet till dörrposten, alternativt radien av min egen svängande överkropp. Körde med full kraft huvudet rakt mot kanten på dörrposten. Där tog det stopp och jag studsade tillbaka in i badrummet.

I huvudet sa det "tjong!" och själv sa jag "aaj!", men egentligen mer av överraskning än av smärta. Samtidigt snurrade allt till och jag ansåg det bäst att helt enkelt tippa baklänges ner på golvet.

Satt någon minut med händerna hårt pressade mot huvudet. Försökte känna efter hur ont det egentligen gjorde samt om jag var yr och eventuellt skulle behöva tuppa av. Tänkte "och jag som ska tvätta ...".

Kom fram till att jag nog ändå inte skulle svimma och reste mig försiktigt upp. Ringde Hallon och bad honom ringa tillbaka efter någon timme för att se om jag fortfarande levde då. Tänkte att det kunde ju vara bra om någon visste vad som hade hänt.

Tog sedan tvätten och vinglade ut till tvättstugan.

Nytt, barnsligt, tema för dekorationsträdet

Även om en bild säger mer än tusen ord skulle man väl kunna tänka sig att nedanstående fyra bilder ungefär motsvarar innehållet i en mening?

Jag gör som ni gör (och ibland som ni säger)

Vid ett tillfälle när jag var hemma hos mina föräldrar hjälpte jag mamma att vika tvätt. Hon kommenterade då att jag rullade strumporna precis likadant som hon gjorde. Men det var ju egentligen inte alls konstigt, med tanke på att det främst är av henne jag har lärt mig sådana saker.

Det mesta jag gör har jag gjort på samma sätt sedan jag lärde mig att göra det alls. Visst händer det att jag utvecklar nya strategier, men det är ovanligt. Det enda jag för tillfället kan komma på att jag har ändrat på sedan jag flyttade hemifrån är hur jag bäddar sängen.

Även inredningen i mitt hem påminner starkt om den jag har sett hemma och hos släktingar under min uppväxt. Inte heller det är väl speciellt märkligt, och jag borde kanske inte ens behöva skriva om det, men konstigt nog har jag inte tänkt på det tidigare. Inte förrän jag nyligen kom på idén med dekorationsträdet i sovrumsfönstret. Att ställa det där medförde nämligen att det inte fick plats några krukväxter, åtminstone inte utan att det såg konstigt ut.

Så jag ringde mamma och undrade om man riskerar syrebrist under natten om man inte har gröna växter i sovrummet. Hon kontrade med en motfråga:

- Hur många tror du det är som har krukväxter i varje rum?
- Tja ... Alla?

Visst, även jag har sovit på hotell och överlevt utan krukväxter i rummet. Jag har varit hemma hos folk som inte har haft en endaste växt i huset, men jag har bara aldrig tänkt på det. Möjligen har jag föreställt mig att växtlösa människor har bättre ventilation än jag, eller till och med att de har andra biologiska förutsättningar.

Nu vet jag att man överlever utan växter i sovrummet. I mitt fall var de som fanns dessutom så klena och dammiga att skillnaden i syrehalt och luftfuktighet troligen är försumbar. Men jag har i alla fall insett att hur ens föräldrar gör saker inte nödvändigtvis behöver vara den enda möjliga lösningen.

Gröna växter i annat rum. Och lite blått.

Fast det finns en idé jag inte kan släppa. Det är idén om det röda köket. Som mammas och pappas kök, ja. När jag inredde vårt nuvarande kök var det fullständigt självklart att textilierna skulle vara röda och rödvita, trots att tapeterna faktiskt har svagt blå ränder. Men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag någonsin skulle kunna ha blått som dominerande färg i mitt kök.

Typisk köksmatta ju.

Alltså, egentligen är det inte så att mitt kök måste vara just rött. Jag kan tänka mig lite alla möjliga färger, praktiskt taget alla utom blått. Blått tycker jag däremot passar utmärkt i övriga rum, och det har vi också lite varstans. Mest förknippar jag nog ändå blått med badrum, vilket gör det hela extra förvirrande, för när såg jag senast ett blått badrum?

Eller kan det vara pyttesmå leksakspilar med sugkoppar i änden?

Hur kan det sitta skäggstrån på väggen?

Julen är här

Ända sedan jag skaffade mitt dekorationsträd har jag haft en idé om att klä det i en ljusslinga och ha det som fönsterbelysning. Fast det har fått vänta, eftersom jag hade en känsla av att det skulle kännas lite som ett adventspynt, och jag är stenhård med datumen för när sådant får vara framme.

Sedan var det förstås det att jag inte hade någon ljusslinga heller.

I hemlighet har jag dock tänkt att Ikea ju alltid plockar fram sina julsaker redan i på tok för tidiga oktober, och så länge skulle jag väl kunna vänta ändå. Nu i veckan såg jag så i någon tidning att julpyntet hade kommit fram. Jag log lite när jag läste artikeln. En kvinna som blev intervjuad förfasade sig över att julen inte kunde få vänta till sin tid, speciellt som det ju i år knappt ens hunnit bli höst först, men i nästa ögonblick plockade hon ändå åt sig ett par ljusslingor och vad det nu var.

Så typiskt svenskt, tänkte jag (eller kanske snarare mänskligt?). Är vi inte så där lite i allmänhet? Vi tycker att saker och ting ska skötas på ett visst sätt, men sedan orkar vi inte ens själva leva upp till våra krav utan gör som alla andra gör, som det förväntas av oss eller som det känns enklast och roligast just då. Och har man lust att leka med ljusslingor i oktober, och de dessutom finns att köpa då, är det väl bäst att passa på innan de tar slut, eller?

Min egen ljusdekoration blev väl ungefär som jag tänkt mig, fast jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas fullt så här juligt. Det blev rätt mörkt i sovrummet när den vanliga lampan försvann, men å andra sidan är vi ju mest där när vi sover och då ska det i alla fall vara släckt.


Om det är någon tröst så köpte jag i alla fall varken julgranskulor eller glittriga paketsnören.

Sundhetstecken

När jag ska städa badrummet börjar jag numera med att sätta upp håret med alla håruppsättningsprylar jag hittar: snoddar, klämmor, spännen, band ...

Kanske är det en bidragande orsak till att jag städar allt mer sällan?

För att vara pedant med renlighetsmani har jag det för övrigt extremt lortigt omkring mig. Det känns bra.