Oj vad det regnar!

Måste ställa mig i fönstret och glo.

Datorn har en lugn helg

Det blev lite shopping i går. Lyckad sådan, dessutom. Eftersom jag inte finner någon direkt njutning i springandet i affärer i sig så är jag helt enkelt antingen nöjd eller missnöjd när jag kommer hem efter en shoppingtur. Den här gången hittade jag båda de två saker jag var ute efter redan i andra affären, och faktiskt till och med till bra priser. Ett synnerligen framgångsrikt genomfört uppdrag, med andra ord.

I dag fortsätter skojigheterna med kalasutflykt. Återkommer eventuellt med rapport från denna senare.

Veckan som gått

Jaha, hur har det varit här sedan jag hördes av senast då? Jag får väl ta och gå igenom de viktigaste av standardbloggämnena.

Väder: Fint (ett par, tre nätter med minusgrader).

Kläder: Mycket grönt, faktiskt.

Trädgård: Gräset blev klippt till slut -- av grannen!

Natur: Körsbärsblombladen regnar så där som de brukar göra i japanska filmer.

Sport: Snooker-VM är inte riktigt slut än, men snart så.

Intresseklubben: På ett dygn sjönk temperaturen i kylskåpet med nästan fem grader, trots att vi inte gjort något med det eller dess innehåll. Efter att vi skruvat ner kyleriet och väntat ett dygn var temperaturen tillbaka på lagom nivå och har sedan dess hållit sig stabil.

Så där. Nu är alla up-to-date med mitt spännande och händelserika liv igen. Puh!

Till dem det berör

Sambon, av mig för närvarande kallad fransmannen, kom hem med förkylning men utan bagage. Han hade under sin resa varit på fransk valvaka, ätit dyr mat och sett Bones dubbad till franska.

Inget märkvärdigt, med andra ord.

Själv har jag mest sprungit runt, runt i ett par dagar nu och knappt suttit vid datorn alls. Det är mycket ovanligt för min del, i alla fall när jag är hemma. Men jag mår bra ändå.

För övrigt är det ju varmt och så där, fast jag kan inte förmå mig till att byta ut långbyxorna mot något kortare riktigt än. Det blir väl tid till det också. Fast när jag såg att spirean redan blommar på vissa ställen kändes det konstigt. Jag förknippar fortfarande spirea med skolavslutning, trots att den väl också i Falun brukar ha hunnit blomma över vid det laget. Det är nog snarare syrener man brukar se vid skolavslutningar. Ja, det beror ju på var man är förstås.

Hur som helst är det ingen tvekan om att det går undan i år. Jag har lust att gå ut med kameran en sväng, men idag känner jag mig faktiskt en aning allergisk, så det får vänta någon dag. Men det gäller att skynda sig, för rätt vad det är har man missat en massa av det fina. Jag ska inte missa häggens blomning i år, det har jag lovat mig själv. Jag ska stå under en hägg en kvart varje dag och bara andas genom näsan. Eller något ditåt.

Förresten, när ska man egentligen börja klippa gräset? Vårt börjar bli väldigt långt och ser himla smaskigt ut (ur en kanins synvinkel). Jag råkade visst sluta klippa det lite väl tidigt i höstas, fast jag kunde ju inte veta att det skulle fortsätta växa ända in i januari. Hittills i år har jag bara sett nyklippt gräs på ett ställe, men det borde väl vara okej att sätta igång med klippandet snart?

Man kan alltid prata med bloggen

Jag för en livlig diskussion med mig själv just nu. Det är resultatet av att jag får bestämma alldeles själv hur jag ska lägga upp kvällens program. Visserligen brukar det rätt ofta bli som jag föreslår även i vanliga fall, och visserligen är jag ensam hemma hela vardagarna, men att vara ensam hemma på kvällen känns ändå speciellt. Som föräldrafritt liksom.

Ja, så nu vill jag ju förstås göra det bästa möjliga av tiden.

- Åh, tänk! Du kan ju se på film, filmer, flera stycken, hur många du vill, och hoppa fram och tillbaka mellan scenerna hur mycket som helst utan att nån får veta hur larvig du är. Och du kan se konstiga program på tv, eller se om veckans Bones-avsnitt en tredje gång ... Det finns oändliga möjligheter!
- Ja, eller så kan jag läsa. Boken jag håller på med börjar ju bli rätt spännande nu.
- Men då kanske du blir rädd sedan när du ska gå och lägga dig.
- Äsch! Inte då. Fast jag kan i och för sig spela lite tv-spel i stället.
- Ja, eller varför inte göra nåt vettigt? Du vet ju att det är på kvällarna du jobbar som bäst.
- Hm ...
- Och nu finns det inget som kan distrahera dig heller.
- Gör det inte?!
- Okej, det finns ingen som kan distrahera dig då.
- Förvisso ...
- Och du kan hålla på hur länge du vill, eftersom du kan ta sovmorgon i morgon sedan.
- Ja! Jag kanske kan hinna allt jag vill göra under kvällen och sedan sova på förmiddagen!
- Fast ...
- Vadå?
- Då kommer du bara att älta hur sent du kommer igång i morgon istället.
- Mmm, jag vet.
- Så vad ska du göra då?
- Öööh ... Nu vet jag! Jag bloggar!
- Jaha, och vad ska det vara bra för?
- Det är roligt?
- Ja, jo, det förstås. Och så kan du kanske passa på att tala om för folk att du är ensam hemma ett tag.
- Men blir de inte oroliga och håller på och berättar för släktingar som ringer och kollar mig hela tiden då?
- Äh. Förresten var det ju du själv som höll på och bekymrade dig över att du inte skulle ha nån i närheten att be om hjälp i en eventuell krissituation.
- Ja, men det kommer såklart inte att hända nåt. Det brukar det inte göra.
- Fast det skadar väl inte att berätta det i alla fall?
- Nej, okej då. Men visst är det lite häftigt? Så här länge har jag inte varit ensam på ... tja, typ åtta år kanske.
- Supercoolt. Verkligen.
- Ja, så vad ska jag göra resten av kvällen då?
- Bestämde vi inte att du skulle jobba?
- Nej, nu ska jag kolla upp om flyget till Genève kommer fram som det ska. Inte för att det säger nåt om ifall sambon var med på det, men ändå. Och när jag ändå sitter vid datorn ...
- Jaja, jag vet. Blogga.

Kanske hinner jag ändå något mer sedan. Sambon beräknas nämligen inte komma hem förrän nästa vecka. Anledningen är en ny, och mycket hastigt påkommen, jobbresa till Grenoble.

Basattnivet.

Jag dricker av kranvattnet och tågen stör mig inte nämnvärt

När jag tog in posten och upptäckte ett stort, tjockt brev med avsändaren SCB började jag genast småstudsa lite på stället. Och då hade jag inte ens kollat att det var adresserat till mig. Men det var det som tur var. Hade de skickat en enkät till sambon skulle de inte ha haft någon större framgång med att få in några svar.

Själv älskar jag enkäter av de flesta slag, och kanske lite extra sådana där jag får svarsalternativ och rutor att rita prydliga kryss i. Och ännu mer entusiastisk blir jag om jag känner att jag får uttrycka tämligen oviktiga vardagsåsikter.

Men oj, det här berättade jag ju om redan här! Det kom ni förstås ihåg? (Jag föreställer mig nu att ni sitter där och nickar mot era skärmar.) Nåväl, då behöver jag inte tjata mer om det.

I alla fall, den här enkäten skulle enligt titeln handla om "miljöhälsa", vilket jag inte var riktigt säker på vad det innebar, men det visade sig i alla fall handla väldigt mycket om ... tja, öron-näsa-hals kan vi väl säga. Typ hur mycket jag hostar och andas in olika otrevligheter, vad jag är allergisk mot, hur mycket grannarna väsnas och om jag sover med öppet fönster. En del frågor om telefoni var det visst också, så jag fick en chans att vädra min oro över kommande hälsoproblem orsakade av diverse strålning.

En hel lunch satt jag och fyllde häftet med mina svar, och kände mig vansinnigt nöjd efteråt. Sedan kom jag på hur otroligt lite jag själv egentligen skulle få ut av mitt deltagande i denna undersökning. Trots att jag verkligen är intresserad av att läsa olika slags statistik slog det mig plötsligt att det här enbart kommer att resultera i en heltråkig rapport. Inget mer. Resultaten ska förresten inte publiceras förrän 2009, så om jag överhuvudtaget hör talas om dem (för jag kommer förstås inte att leta reda på dem själv) kommer jag knappast att komma ihåg att det var just den undersökningen jag deltog i.

Inte får man något för besväret heller. Man tycker ju att man kunde få lite allerginässprej eller något i alla fall. Annars kan fler enkäter att kryssa i rutor på också duga. Skicka till mig bara! Jag svarar i mån av tid och kompetens. Bara ni inte ringer, för då svarar jag inte alls.

Småplock på kvällskvisten

Jag lovade ju en fortsättning på trädbloggandet "inom de närmaste dagarna", men det får bli senare. Jag har helt enkelt inte haft tid. Visserligen är det inte speciellt angeläget ens för mig själv, men jag är sådan att jag vill göra som jag har sagt så långt det är möjligt. Så något mer träd måste det i alla fall bli!

Igår hjälptes jag och Nelly åt med att ta kål på en fiende. En fetingmygga attackerade mig och jag viftade iväg den av en ren reflex. Sedan kom jag på att den ju måste dö för att inte förstöra min nattsömn, men då hade jag tappat bort den. Jag förklarade något bekymrat läget för Nelly, som genast började knalla omkring i rummet. Hon lokaliserade snabbt myggan och petade på den så att den flög åt mitt håll. Jag mosade den mellan händerna och släppte därpå ner liket framför Nelly, som smaskade i sig det. Enkelt! Båda var nöjda och jag blev påmind om hur kul det kan vara med grupparbeten.

Nu ska jag sova.

I morgon ska jag åka till Falun. Tjoho!

Lite av varje på uteplatsen

Inte för att det intresserar någon av er (eller jo faktiskt, en person har frågat om det!), men det är klart att minsta lilla mysterium måste följas upp här i bloggen. Så nu har jag varit ute och undersökt tidningspacken i snön. Så här ser den ut:


Och så här på närmare håll:


Det var alltså lördagsnumret av Corren (eller Östgöta Correspondenten, för den som gillar särskrivningar).

Jag är förresten glad att jag inte är vårspanare i år, för vad är egentligen vårtecknen värda om de fanns i rabatten innan snön kom i januari?


Även den lilla minipensén mellan stenplattorna har kommit fram ur drivorna igen. Den blommar i och för sig inte längre, men nog ser det väl ut att vara liv i den?

Bonusblogg

Det blev ingen film för min del. Jag kom på att jag var tvungen att stryka lite. Och putsa skor.

Fast stryka lite och putsa skor går fortare än att se på film, och eftersom man i alla fall inte vet vad man missar när man låter bli att se en film så vann jag ju faktiskt på den schemaändringen. Så då blev det lite tid över till extra struntbloggande.

Såg ni förresten månförmörkelsen i natt? Jag gjorde det inte, för jag orkade inte stanna uppe bara för en sådan sak. Förresten brukar jag ju alltid missa allt sådant där häftigt som händer på himlen, så jag gjorde väl helt enkelt bara som vanligt. Fast innan jag gick och lade mig såg jag att det var gluggar i molnen, så kanske kunde jag ha haft en chans att se något om jag hade försökt.

Extra lördagsslö

Någon har dumpat en tjock bunt tidningar, inplastade och allt, på baksidan av vårt hus. Jag har spanat på packen genom fönstret då och då sedan lunch, och nu börjar jag bli riktigt nyfiken på vilken tidning det kan vara. Men jag orkar inte gå ut och se efter. Eller, jag menar, nu är det ju nästan mörkt.

Man slipper till exempel se en fånig typ med en löddrig pinne i mungipan

Jag brukar blunda när jag borstar tänderna. Utom när jag samtidigt går omkring förstås. Det är inget jag har börjat med medvetet, men det har onekligen sina fördelar.

Tänkte bara att ni kanske ville veta det.

Okej, en "årets" då ...

Det är mycket möjligt att mitt bästa ögonblick under 2006 inföll ungefär klockan 13.50 den 18 augusti.

Fredagen den 13:e

Jaha, vad har hänt idag då? (Det är möjligen våghalsigt av mig att sammanfatta dagen redan, för än hinner ju mycket hända innan klockan slår midnatt, men jag tar risken!)

Jag satte i halsen. Rätt obehagligt att hosta så att halva lungorna följer med, men mer klanteri än otur måste jag väl säga.

Sedan höll jag på att bli träffad av en rabarbermissil också. Fast "höll på" klassas nog snarare som tur än otur. Jag undgick ju precis att bli träffad.

Vad har ni att komma med i otursväg den här dagen?

En sminkad lian

När jag ser TV-reklam för mascara som påstås göra ögonfransarna längre fnyser jag bara. Själv har jag en årligen återkommande lian under ena ögat. Det måste vara något extra med just den hårsäcken eftersom fransen inte lossnar eller nöts ut som jag antar att alla andra ögonfransar brukar göra.

Just nu har fransen kommit till det stadium då den börjar krulla sig och till och från petar mig i ögat. Det är förstås mindre behagligt, men vad gör man inte för att få känna sig speciell? Och tydligen ska man ju ha låååånga ögonfransar.

Men hur mycket är det reklamen säger att mascaran ska förlänga ögonfransarna? 25 %? 30 %? Det skulle i så fall bli mer än en centimeter extra på min superfrans. Vem vill ha ögonfransar som är längre än fyra centimeter?

Nej, just det.

Fast han har i och för sig namnsdag idag, Frans IV (eller V eller vad det är, jag har tappat räkningen), så jag borde kanske fira honom på något sätt. Jag kunde till exempel sminka upp honom lite och försöka fånga honom på bild. Det har inte gått så bra de andra gångerna jag har provat, men med lite förlängningsmascara kan det kanske ändå funka.

Sundhetstecken

När jag ska städa badrummet börjar jag numera med att sätta upp håret med alla håruppsättningsprylar jag hittar: snoddar, klämmor, spännen, band ...

Kanske är det en bidragande orsak till att jag städar allt mer sällan?

För att vara pedant med renlighetsmani har jag det för övrigt extremt lortigt omkring mig. Det känns bra.