Datorn har en lugn helg

Det blev lite shopping i går. Lyckad sådan, dessutom. Eftersom jag inte finner någon direkt njutning i springandet i affärer i sig så är jag helt enkelt antingen nöjd eller missnöjd när jag kommer hem efter en shoppingtur. Den här gången hittade jag båda de två saker jag var ute efter redan i andra affären, och faktiskt till och med till bra priser. Ett synnerligen framgångsrikt genomfört uppdrag, med andra ord.

I dag fortsätter skojigheterna med kalasutflykt. Återkommer eventuellt med rapport från denna senare.

Helg-tv

Sambon kom hem vid tvåtiden bara för att meddela att han skulle åka ner på stan och hämta en låne-tv. För en stund sedan kom han så mycket riktigt inkånkande på en halvstor, halvdammig och rätt platt tv.

Glasögon visste jag att man får låna hem och prova om man har svårt att bestämma sig hos optikern. Men då brukar det väl vara säkert att man kommer att köpa åtminstone ett par. Jag har dock aldrig hört talas om att man kan få låna hem och testa en tv. Det låter ju för bra för att vara sant. Jag har frågat sambon flera gånger för att försäkra mig om att han inte av misstag kan ha skrivit på något avtal av något slag, men han säger att han inte ens var tvungen att visa legitimation. Han bara uppgav sitt namn och hämtade en tv.

Spelar de på människors höga moral och dåliga samvete här? I alla fall jag känner det lite som att man utnyttjar den stackars tv-handlaren om man lånar en tv och sedan kommer fram till att man inte vill köpa någon (av honom). Så det här kanske är ett jättesmart trick? Eller handlar det snarare om dåligt affärssinne? Kan det vara som sambon säger att tv-handlaren bara är snäll?

Skärtorsdag

Skärtorsdagen känns nästan mer som "min" dag än vad min födelsedag gör. Jag gillar den trots att det är dagen då de små påskkärringarna med läppstift på kinderna driver omkring och gör världen osäker (i alla fall uppe i Dalarna, för här i Östergötland är det väl påskafton som gäller?). Vet inte om det har något att göra med att jag är född på en torsdag eller vad det är. Det var i alla fall inte alls det jag hade tänkt skriva nu.

Nelly har inte synts till idag. Jag föreslog på skoj att hon har blivit häxkatt och är på väg till Blåkulla. Fast är det inte först den kommande natten som avresan ska ske? Sambon trodde att hon kanske behövde packa eller förbereda sig på annat vis.

Eller så börjar påskfirandet, liksom så mycket annat, lite tidigare för varje år?

Vi var och handlade igår kväll, fast vi annars alltid veckohandlar på torsdagar. Jag tänkte att det kanske skulle vara något mindre fullproppat med folk i affären då än idag. Men vid den största och mest populära stormarknaden (som även vi har valt allt oftare på sista tiden, eftersom den egentliga favoriten har börjat få allt sämre utbud av varor) var det så mycket folk att det var slut på kundvagnar! Något sådant har jag aldrig varit med om tidigare, inte ens dagen före nyårsafton. Sambon tyckte att vi kunde vänta på en vagn, men jag övertalade honom att åka till det andra stället. Där var det lugnt och skönt, gott om plats vid mejeriavdelningen och ingen kö i kassan. Och allt vi skulle ha fanns för en gångs skull. Så jag vet inte, kanske var det ändå inte extremt mycket folk som påskhandlade igår, utan bara extremt trängselsugna människor.

När allt kommer omkring är det nog en rätt vanlig skärtorsdag ändå. Och en rätt vanlig torsdag också för den delen. Själv ska jag nu gå och sortera tvätt att sedan släpa ut till tvättstugan.

Bokhyllstjafs och miljöförstöring

Allvarligt talat, det är fortfarande bara Billy. Ni behöver inte oroa er.

Fast brorsan, du kan ju tjura lite tillsammans med mig, för du får också nöja dig med Billy så länge. Jag ska berätta utförligt så att alla kan se att jag faktiskt har försökt.

Så här var det. Förresten, jag går tillbaka ända till i söndags för att få berätta lite mer (yes!).

Efter mycket grubblande och alldeles för lång tid hade jag äntligen kommit på ett bra presentförslag, tyckte jag. Så i söndags förmiddag åkte jag och sambon till Tornby för att inhandla presenten. Men det visade sig att den inte fanns där, och så där på stående fot kunde vi inte komma på något annat att satsa på. Inte hade vi några andra ärenden heller, så vi fick åka hem igen, utan att ha uträttat ett dugg. Jag surade över att ha gått miste om en skön, slapp förmiddagstimme, och hade samtidigt dåligt samvete över att ha slösat med dyr bensin, tvingat sambon att åka den där gamla tråkiga turen en extra gång helt i onödan och dessutom bidragit till ytterligare miljöförstöring.

På kvällen ringde lillebror. Han ska snart flytta hemifrån för andra gången, denna gång med möbler, och därför håller han på att skaffa sig allt sådant man behöver. Till exempel bokhyllor. Det visade sig att han var ute efter exakt samma hylla som jag gått och spanat på så länge, till och med i samma mått och färg. Tyvärr fanns den inte på det Ikea-varuhus han besökt, men tydligen skulle den finnas i Linköping. Det hade de ringt och kollat (eftersom hyllan olämpligt nog plötsligt hade försvunnit från företagets webbplats, där man annars enkelt kan få upplysningar om kollits storlek och om varan finns i lager och sådant). Och eftersom jag snart ska åka norrut, gick jag med på att köpa med mig en sådan bokhylla till honom. Fast det var tveksamt om paketen (två per hylla) skulle få plats i sambons lilla söta bil. Det hade vi redan hunnit fundera över, eftersom jag som sagt länge velat köpa just en sådan bokhylla.

Nu kände jag att det här kanske var rätt läge även för mig att skaffa den där bokhyllan, så jag ägnade åtminstone ett par timmar åt att mäta och grubbla, tills jag kom på hur jag skulle kunna klämma in den i vår lägenhet.

Igår, måndag, bad jag sambon att komma hem lite tidigare så att han skulle kunna följa med till Ikea och hjälpa till att bära tunga paket. Men först tillbringade vi en rörig kvart i ett iskallt garage. Vi drog och fällde bilens inredning åt alla tänkbara håll och mätte på längden, bredden och diagonalen. Det var ytterst tveksamt om det ens skulle gå att få med sig de där bokhyllspaketen från varuhuset hem till oss, och tanken på att sedan också köra över 30 mil med dåligt lastad packning skrämde mig lite. Ändå bestämde vi oss till slut för att ge oss iväg till Ikea.

Väl där hittade vi ingen bokhylla där den skulle finnas. Artikelnumret jag fått av lillebror, och som också stod i katalogen, visade sig vara fel. Det tillhörde en likadan hylla fast i en annan färg. Och den färgen fanns mycket riktigt hemma. Vi frågade och fick veta att det skulle finnas ett exemplar kvar av den färg vi var ute efter, fast det skulle ligga på det externa lagret. En koll med detta lager visade dock att inte heller det stämde. Så det bidde ingen bokhylla alls.

Än en gång fick vi åka hem med oförrättat ärende. Gissa om jag var frustrerad! Det enda jag hade lyckats åstadkomma på hela dagen var att slösa med ännu mer tid, bensin och miljö. Verkligen produktivt.

Sett från den ljusa sidan behöver jag nu i alla fall inte oroa mig för att köra med livsfarlig last. Och på det hela taget sparade vi ju faktiskt både pengar och miljö. Åtminstone för tillfället.

Om det blir några snygga bokhyllor till mig och min bror återstår att se alltså.

Typ dagboksanteckningar, fast på nätet

Ungefär nu börjar min dag, känns det som. Nu ska jag sätta igång. Lite småstressigt känns det om jag ska hinna se en långfilm efter maten och sedan gå och lägga mig skapligt tidigt. Fast bättre att börja nu än inte alls.

Men vad har jag gjort hela dagen egentligen om jag inte har gjort något än? Jag har inte sovit bort hela dagen, om ni blev oroliga för det. Och egentligen har jag gjort massor med saker. Allt handlar ju om hur man definierar "gjort".

Till exempel har jag sett på Vasaloppet på tv. När Jerry Ahrlin och Oskar Svärd gjorde sitt gemensamma ryck satt jag och imponerades över hur fint de hjälptes åt. Sedan, precis när det började se ut som om Ahrlin tänkte börja köra bara för sig själv, då missade han sin dricka, och Svärd vände sig mot honom och räckte honom det som var kvar av hans egen. Såg ni det? Han hjälpte sin enda kvarvarande konkurrent! Det var så fint. Kanske väldigt svenskt, det vet jag inte, men så otroligt fint. Jag bara satt där och var rööörd som en gammal tant.

Det kan ju ha varit så att Svärd kände att han hade mer krafter kvar än Ahrlin och skulle kunna kosta på sig att hjälpa honom och ändå vinna, men nej, jag vill tro att Svärd är precis den sympatiske kille man får intrycket av att han är. Jag gillar honom skarpt. Sedan länge. Jag ser gärna honom som vinnare vartannat år för resten av karriären. Däremellan kan de andra svenskarna turas om att vinna. Idag gladde jag mig förresten åt att det gick bra för flera andra av mina favoriter, som Jörgen Brink (4:e plats), och Falun/Borlänge-åkarna Fredrik Östberg (6:e) och Kalle Gräfnings (23:e).

Om nu titta på tv-sport inte kan anses vara att "göra" något, så kanske ändå shoppingutflykten till ett helgproppfullt köpcentrum kan göra det. Jag köpte visserligen inget själv, och var inte till mycket nytta som smakråd, men sambon handlade i alla fall två stora kassar fulla med kläder (bilder kommer eventuellt i morgon). Vi tog oss till och med igenom Ikea, men när vi inte hade något särskilt att titta på kändes det lite meningslöst, tyckte jag.

Sedan kom vi hem till en katt som tyckte att det var hög tid att jag jobbade lite för henne, och när det var gjort pratade jag med mina stackars sjuka föräldrar lika länge som vanligt. Och då insåg jag att det egentligen inte spelade någon roll att jag inte "hunnit" något idag, för jag har ju i alla fall mått bra och fått göra det jag har velat.

Och nu är jag ändå igång till slut.

Vad är det då jag absolut måste göra för att känna att jag har fått något gjort under dagen? Jo, läsa bloggar och blogga förstås!

Bokrearesultat

Här kommer den utlovade redovisningen av mina och sambons bokreaköp.

Klicka på bilden för att lättare kunna läsa på ryggarna.

När vi kom hem efter shoppingrundan i tisdags och packade upp kassarna förvånade det mig faktiskt att traven blev ungefär lika hög som den varit de senaste två åren. Sedan hittade vi ytterligare några intressanta böcker på stormarknaden igår, så jag är fullt nöjd med resultatet, kvantitetsmässigt i alla fall.

Som synes blev det inga omköp av gamla barnboksfavoriter i år, men jag har nog helt enkelt så jag klarar mig för närvarande. Den här gången ville jag förresten få så mycket läsning som möjligt för pengarna.

Egentligen borde jag väl satsa på att köpa facklitteratur på bokrean, eftersom det främst är då jag kan kosta på mig att köpa sådana böcker. Fast det var dåligt med det också i år. Främst är det språkhyllan som lockar mig med alla sina spännande titlar på något med slang, ordspråk och andra härligheter. Det blev till slut tre stycken: Alfa Beta, Sagt och gjort och Fiint språk. Den sistnämnda har jag redan lyckats läsa sönder, men den är bitvis riktigt rolig (för språknördar?). Jag drog mig dock hårt i halsduken när jag började fundera på att köpa ett rimlexikon också. Det kan visserligen komma väl till pass, men för att det ska kännas prisvärt måste man slå ut kostnaden över åratal av användning, och det är så tråkigt att tänka så när man roar sig på bokrean.

Jag var också hemskt sugen på Erikskrönikan, men tvingade mig att vara förnuftig och avstå. 1300-talet är visserligen en av mina favoritperioder i den svenska historien, och jag är mycket fascinerad av att studera gammaldags skriftspråk, men jag vet samtidigt mycket väl att det är tungt att läsa sådana texter. Dessutom hittade jag ett stavfel i baksidestexten, så mitt beslut att inte köpa boken var säkert rätt.

Det blev alltså betydligt mer skönlitteratur än vanligt i år, vilket är bra, för trots att jag fick mängder av böcker i julklapp så är de i princip genomplöjda vid det här laget. Och som ni kan se på bilden är de inhandlade böckerna tjocka också. Det kan bero på att de flesta är av deckartyp. Vad konstigt. Vi som knappt läser deckare alls. Det blir visst till att förändra sina läsvanor lite.

Bara lite bokreaprat

Bokrean är alltså igång och givetvis har vi shoppat. Det blir kanske mer på torsdag, så jag väntar lite med en sammanfattning, men ifall jag dör av alla baciller jag drog i mig i trängseln idag vill jag i alla fall hinna slänga upp en bild på bloggen först. Jag börjar med den här sidan av boktraven, så att det blir något av en utmaning att räkna ut vad det är vi har köpt!

Boklycka del ett

Förra året kom bokreakatalogerna innan jag ens hade haft en tanke på bokrean, men i år fick jag gå och vänta intensivt i två hela veckor innan de dök upp.

Jag är helt galen i bokrean. Jag blir galen av bokrea. Jag blir galen om jag inte får gå på bokrea, jag blir galen om jag inte har råd att köpa alla böcker jag vill ha, och jag blir nästan ännu mer galen om jag inte hittar några böcker jag skulle vilja köpa om jag hade råd.

Det kommer förstås aldrig att bli som 2002 igen. Då läste jag litteraturvetenskap, hade en relativt tom bokhylla och relativt gott om pengar. Det året fyndade jag kurslitteratur i högar. Åren därpå, när jag alltså redan hade Den svenska litteraturen, isländska sagor, ett mytologiskt lexikon och en massa klassiker av de där som man "bör" ha läst, började jag och sambon samla på oss facklitteratur av alla andra sorter. Det var trädgårdsböcker, kartböcker, kattböcker och sångböcker. Det var böcker om konst, historia, matematik och vetenskap. Och så en del skönlitteratur förstås.

Sedan kändes det som om vi hade det vi behövde för ett tag. Samtidigt tycker jag att utbudet har blivit mindre lockande de senaste två åren. De flesta romaner på rean som verkar intressanta har jag redan läst.

Men det hjälper inte ett dugg. Det är precis som med sökandet efter barndomens känslor av julafton eller sommarlov, som vi vuxna ofta ägnar oss åt. Jag kan bara inte sluta hoppas att bokrean ska bli så där magisk igen. Så jag längtar, lusläser katalogerna, skriver tabeller och planerar i vilken ordning de olika affärerna ska besökas. Och fast jag vet att det troligen kommer att sluta med att jag blir besviken, om inte annat för att jag ju faktiskt inte får handla, så älskar jag bokrean. I alla fall i förväg.