Tredje veckan (uppdaterad version)

Den här veckan är jag lite mer kortfattad och möjligen negativ i överkant. Innan jag börjar vill jag bara ta tillfället i akt att avslöja att jag inte har sett ett endaste dugg av något Idol på tv, så de artister som kommer därifrån har jag ingen särskild uppfattning om. Och de artister som jag redan tycker mindre bra om har som vanligt bara sig själva att skylla. Tur för dem att det är låtarna som tävlar då ...

(Uppdatering under lördagens tv-sändning.)

Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Rätt trevlig melodi, men av någon anledning får jag smådeppiga känslor av låten under första lyssningen.

(Undrar varifrån jag fick den där deppiga idén ... Jag tar tillbaka. Men inte hade väl pojkstackarn behövt ha så förfärligt vuxna kläder? Sångrösten verkar dock växa ifatt något under låtens gång. Söt liten bit förresten.)

MissMatch - Drop Dead
Lite tonårsgruppskänsla på låten, lite arg tjejbandskänsla på sången. Personligen tycker jag att det här är ganska tjatig musik.

(Okej, de flåsar som hundar. Det var ju någorlunda originellt i alla fall. Och så har de hittat hela fyra stycken fantomer på operan.)

Magnus Carlsson - Live Forever
Plötsligt låter han exakt som Bosson. Intressantare låt än Lev livet, men går det bättre för det? Jag behöver nog flera lyssningar innan jag bestämmer mig för om jag gillar den.

(Om han fortsätter att vara med vartenda år har jag faktiskt snart vant mig vid honom. Kanske till och med redan nu. Är det bra eller dåligt?)

Sheida - I mina drömmar
Dags för årets etnoinslag. Jag stör mig lika mycket som alltid på de där överdrivna r-ljuden som tydligen hör till i viss folkmusik på svenska. Annars är väl låten hyfsad.

(Jag vill inte vara omöjlig, men jag sa ju att jag var allergisk mot orientaliskt i melodifestivalen. Å andra sidan är den här låten något av ett specialfall, så ett par lyssningar klarar jag nog av.)

The Attic feat. Therese - The Arrival
Mer sådan där musik som jag trångsynt kategoriserar som "tjatig". Dessutom tycker jag att hon låter lite sur och gnällig på rösten.

(Hoppas att hon inte repar sin jätteskiva med de där vassa klackarna. Fast om det skulle vara den enda skivan med hennes låt på så skulle jag i och för sig inte bry mig nämnvärt ...)

Sebastian - When The Night Comes Falling
En låt som piggar upp mig litegrann, till slut. Den låter en aning bekant, och även rösten påminner mig om någon jag inte kan komma på, men strunt samma när jag ändå gillar båda.

(Jag behöver verkligen minst en sådan här låt varje vecka, och dessutom sjunger han brabra, så det borde inte spela någon roll, men hur ser han ut egentligen?!)

Sonja Aldén - För att du finns
Veckans finstämda ballad. Balladerna håller nästan högre klass än vanligt i år, tror jag. (Eller är det bara jag som är mer mottaglig för dem?) Men jag har svårt att rangordna dem sinsemellan. Hur som helst är det vackert.

(Om jag låtsas att jag bara förstår småorden kan jag faktiskt föreställa mig det här som en fransk schlagerballad här och nu. Till och med hennes hår och klänning spelar med!)

Nanne - Jag måste kyssa dig
Melodifestivalens enligt mig mest överskattade artist (ja, förlåt, jag måste bara säga det!) har en lika hetsig och irriterande låt som vanligt. Så de som brukar gilla hennes låtar blir nog nöjda.

(Just det.)

Nu hoppas jag på positiva överraskningar. (Tja ... Nej, jag vet inte. Inte av artisterna i alla fall. Men musikalen tar sig för varje vecka. Att gissa vilka fem bidrag som ska gå vidare till andra omgången är lätt, och plötsligt gillar jag fyra av dem jättemycket. Och bara ett av dem kan gå direkt till final. Suck. Då! Överraskningen! Nanne går bara till andra chansen! Idol-fansen är många, och de är visst hemma i tv-sofforna ikväll.)