Boklycka del två
Moster i Motala ringde.
- Nu har jag så mycket böcker, förstår du, så jag måste bli av med en del. Jag tänkte att du kunde komma hit nån dag och hämta om du vill.
(Iiiiiih! Böcker! Gratis! Till mig!)
Och detta var ändå inte allt.
- Sedan såg jag ju att du hade lagt ut den där bilden på din mormor och morfar, så då kom jag på att du kanske skulle vilja ha lite fler gamla foton. Jag har massor som ligger i lådor. En del måste kanske slängas, men vi kan ju titta på dem och se om det är något du vill ha.
Jag undrar lite om min moster möjligen har övernaturliga krafter.
5 kommentarer:
Vad roligt att jag kan glädja dej med mina gamla böcker och släktfoton.
VÄLKOMMEN att hämta dem!
Åh, så underbart! Nu har du både Motalaböcker och bokreaböcker att se fram emot.
Jag älskar också bokreor! Förr (läs innan jag skaffade barn) gjorde jag långa, långa listor och släpade hem kasse efter kasse. Men nu är det ganska så fullt här i vårt hembibliotek. Böcker kan man förstås aldrig få för många av, men man ska ju hinna läsa dem också ...
Jag minns för övrigt när en kompis frågade om hon kunde skänka ett par kassar kokböcker till mig. Annars skulle hon SLÄNGA dem! Nu har vi över femtio kokböcker!
Ja, jag tror aldrig att jag skulle kunna få för många böcker. Tyvärr får det inte plats hur många bokhyllor som helst i vår lägenhet. Det är ett litet problem, men jag jobbar på det. Fast slänga böcker är (förstås) inte en lösning.
Moster i Motala har nog faktiskt övernaturliga förmågor. Nu kommenterar hon på min blogg utan att ens ha tillgång till internet!
Vi har lycka nog att ha ett helt rum som är bibliotek hemma hos oss! Det har jag drömt om hela mitt liv. Kakelugn finns där också ... En kopp te och sen är lyckan total.
Slänga böcker är absolut ingen lösning. Jag slänger inte lästa pocketböcker heller.
Åh, eget bibliotek! Lyckliga du! När jag blir stor vill jag också ha ett rum att kalla biblioteket ...
Kommentera