Boklycka del ett

Förra året kom bokreakatalogerna innan jag ens hade haft en tanke på bokrean, men i år fick jag gå och vänta intensivt i två hela veckor innan de dök upp.

Jag är helt galen i bokrean. Jag blir galen av bokrea. Jag blir galen om jag inte får gå på bokrea, jag blir galen om jag inte har råd att köpa alla böcker jag vill ha, och jag blir nästan ännu mer galen om jag inte hittar några böcker jag skulle vilja köpa om jag hade råd.

Det kommer förstås aldrig att bli som 2002 igen. Då läste jag litteraturvetenskap, hade en relativt tom bokhylla och relativt gott om pengar. Det året fyndade jag kurslitteratur i högar. Åren därpå, när jag alltså redan hade Den svenska litteraturen, isländska sagor, ett mytologiskt lexikon och en massa klassiker av de där som man "bör" ha läst, började jag och sambon samla på oss facklitteratur av alla andra sorter. Det var trädgårdsböcker, kartböcker, kattböcker och sångböcker. Det var böcker om konst, historia, matematik och vetenskap. Och så en del skönlitteratur förstås.

Sedan kändes det som om vi hade det vi behövde för ett tag. Samtidigt tycker jag att utbudet har blivit mindre lockande de senaste två åren. De flesta romaner på rean som verkar intressanta har jag redan läst.

Men det hjälper inte ett dugg. Det är precis som med sökandet efter barndomens känslor av julafton eller sommarlov, som vi vuxna ofta ägnar oss åt. Jag kan bara inte sluta hoppas att bokrean ska bli så där magisk igen. Så jag längtar, lusläser katalogerna, skriver tabeller och planerar i vilken ordning de olika affärerna ska besökas. Och fast jag vet att det troligen kommer att sluta med att jag blir besviken, om inte annat för att jag ju faktiskt inte får handla, så älskar jag bokrean. I alla fall i förväg.