Flinn och mysteriet med det försvinnande molnet

På hemvägen i lördags såg vi något underligt. I det sista skymningsljuset över Mjölby upptäckte vi båda samtidigt ett litet moln som var betydligt mörkare än de övriga och dessutom verkade ligga på låg höjd. Först brydde vi oss inte om det, för sannolikt var det väl bara rök från en skorsten eller något liknande. Men så, på mindre än en sekund, löste molnet bara upp sig och försvann! För ovanlighetens skull blev jag nästan mållös.

- Oj! Nu såg jag nåt konstigt.
- Jag såg det också.
- Det måste ha varit ett ufo.
- Ja, det var det nog.

När vi åkt ytterligare några hundra meter fick jag återigen syn på molnet, nu närmare och på min sida av bilen. Det var nu ännu mörkare grått och hade en märklig, nästan rund form med skarpa konturer. Och det liksom flöt fram på himlen.

Så, med en böljande rörelse försvann det blixtsnabbt igen, för att sekunden därpå ännu en gång bli synligt på ungefär samma ställe som nyss. Nu kände jag igen det. Sådana rörelser har jag sett på tv många gånger. Stora fiskstim beter sig så.

- Aha! Det måste vara kajor! konstaterade jag med både lättnad och besvikelse.
- Mhm.
- Men du, det finns väl inga bevis för att kajor inte är utomjordingar, va?