En aning hög (flumvarning utfärdas!)

Efter några dagars ovanligt själsdödande tillvaro kom vändningen i form av en överraskningspresent. Jag är generellt sett rätt dålig på att hantera överraskningar, men en liten oväntad present någon gång klarar jag faktiskt av. Speciellt när den är perfekt som den här. Och allt var verkligen perfekt med den: tanken, tidpunkten, valet av present.

Han känner mig ändå rätt bra, sambon. Och han misslyckas nästan aldrig med presenter. Nu valde han helt på eget bevåg ut en skiva som han tyckte att jag skulle ha. Omslaget ser visserligen ut som om det skulle kunna höra till någon av hans egna skivor, men musiken på skivan är nog så mycket jag som den kan bli.

Bara känslan av att för ovanlighetens skull få låta öronen masseras av enbart behagliga ljud kunde räcka för att rädda hela veckan, men det slutar inte där. Hela kroppen har plötsligt fått förmågan att ta emot musiken och tonerna tränger in genom varenda por och går rakt in i blodomloppet. Jag känner hur spänningarna i nacken omedelbart lättar, hur magen blir lugn och fötterna varma.

I vanliga fall när jag får en ny skiva med någon artist jag gillar brukar det bara ta ett par genomlyssningar innan några favoritlåtar utkristalliserats. Men här är alla låtarna sådana att jag innan de ens är slut redan har börjat längta till nästa gång jag får höra dem. Och jag kan inte välja, jag kan inte få nog, jag vill höra alla på en gång!

Jag tror att även sambon kommer att gilla åtminstone en del av låtarna på skivan. Jag hoppas det. För han lär få höra dem några gånger den kommande helgen.