Tvåorna och sjuorna

Här vankas ytterligare tillbakablickar på mitt liv, eftersom Lady Stalker här utmanar mig att berätta något om mig från de årtal som slutar på två och sju. Det ska väl vara snabbt avklarat, med tanke på hur ung jag är (kanske är det för ovanlighetens skull en fördel?), men det är i alla fall en utmärkt utmaning tycker jag som snart fyller 27.

1982 gjorde jag väl egentligen inget särskilt. Jag lekte för allt vad jag var värd, och turnerade med mina föräldrar till alla släktingar och andra som tyckte att jag var såå söt.

1987 började jag skolan och skrev en massa så kallade händelseböcker. Min allra första handlade om en dagsresa som jag och mina föräldrar hade gjort till Stockholm under sommaren. Det starkaste minnet från den dagen var att när vi åt lunch på Skansen fick jag jordgubbsgrädde till pannkakorna. Inte nog med att det var så lyxigt att man fick grädde till pannkakor alltså, utan den var till och med redan färdigblandad med sylt! Sådana saker gör onekligen intryck ...

1992 läste jag tvillingböcker och KP, hade massor med små plastnappar i halsband eftersom det var årets fluga, lekte med olika kompisar och våra husdjur nästan varenda dag, spelade piano, praoade på ett tryckeri och skrev i min dagbok att textilslöjd var det roligaste skolämnet. På sommarlovet var jag med familjen på Korfu och imponerades av nästan allting från att det lyste i poolen på kvällarna till min egen förmåga att förstå engelska.

1997 gick jag i gymnasiet och gillade att läsa både teknologi, företagsekonomi och spanska. Jag hade fyra nära vänner som jag träffade nästan dagligen. Vi hade mysiga fester och temakvällar med vårt gäng i stort sett varenda helg.

2002 bodde jag i en studentlägenhet med min före detta korridorsgranne som sambo. Efter två och ett halvt års kämpande insåg jag till slut att jag nog inte skulle bli civilingenjör i alla fall, hoppade tvärt av den utbildningen och började läsa litteraturvetenskap. Plötsligt gick studierna strålande. Jag bestämde mig för att i fortsättningen följa hjärtats argument i stället för hjärnans. På hösten fortsatte jag på den vägen då jag började läsa svenska.

2007 bor jag i en människolägenhet (till skillnad från studentdito alltså) med egen uteplats, tillsammans med samma sambo och även en katt och mängder av silverfiskar. Jag har fortfarande inte "blivit något", men får ständigt nya idéer som jag talar ganska tyst om.

(För en gnutta information också om övriga år kan man kolla här.)

Jag har som vanligt ingen att utmana, men den som är sugen på att ta sig an uppgiften är förstås fri att göra det.