It's my party and I skip it if I want to ...

Det finns människor som har svårt att föreställa sig att inte alla tänker och tycker exakt som de själva gör. Det brukar ofta vara samma människor som säger åt sådana som mig att skaffa ett liv. Okej, det kan jag väl göra, men i så fall vill jag skaffa mig ett eget liv, inte bara kopiera deras.

För tänk om man nu till exempel fyller år. Och tänk om man då:

• har ballongfobi,
• aldrig har varit särskilt förtjust i tårta,
• inte har lust att gå ut och supa eller på annat sätt "festa",
• har telefonskräck,
• håller på att skämmas ihjäl när folk sjunger för en,
• mest blir allergisk av blommor inomhus,
• inte har något större behov av presenter
  
• och faktiskt tycker att det kan vara helt underbart att få fira sin födelsedag alldeles för sig själv, och kanske lite med sin blogg.

Måste man bli betraktad som helt dum i huvudet för det? Kan inte folk i stället inse att man gör det lättare för dem genom att inte förvänta sig någon mer uppvaktning än ett enkelt "grattis"?

Jo, en del kan. Tack ska ni ha! Jag är fullkomligt nöjd med att ha det så här.