Favorit i repris en gång om året

Spex, bandy och skid-VM

Igår var vi på spex. Det var mycket trevligt, till och med att för en gångs skull trängas med en massa folk. Själva spexet var också mycket bättre än förra årets. Då blev jag visserligen besviken, eftersom jag är så van vid att spexen brukar hålla rätt hög standard, och därför hade jag den här gången i stället extra låga förväntningar, så jag vet inte hur bra mitt omdöme är egentligen. Fast även sambon, som inte var lika missnöjd som jag förra året, tyckte att det var det bästa spexet på många år.

Som om det skulle intressera någon av er. Jag ville bara visa att det händer att jag går utanför huset annat än för att ta mig till tvättstugan och affären.

Om det skulle göra saken roligare kan jag bjuda på ett inte alls särskilt ordagrant citat:

- Ska de skjuta på människor med kanonerna?
- Ja, de ska tvinga hela Europa att bli medlem i Förintade Nationerna!

Hade jag inte varit på spex hade jag förresten haft möjlighet att gå på bandy, då Falu BS kom till Motala för den första delen av åttondelsfinalen. Fast det är egentligen mest utåt det grämer mig, för jag hade troligen inte åkt dit även om jag kunnat. Det var nämligen elva östgötaminusgrader och blåsigt, och med tanke på att min nedre temperaturgräns för bandy ligger på fem dalaminusgrader var det i praktiken ingen tvekan om att det var för kallt. Å andra sidan verkar det ha varit en rätt bra match. Även om nu Falun förlorade, vilket inte var helt oväntat eftersom de brukar ha svårt just mot Motala, så var det inte med mycket. Det är fortfarande spännande inför returen i morgon.

Och nu har skid-VM i Sapporo börjat, om nu någon skulle ha missat det. När jag insåg var det skulle hållas blev jag först lite besviken, eftersom det innebär att de flesta av loppen startar på tok för tidigt på morgonen för att jag ska orka tvinga mig upp och titta på direktsändningar. Sedan kom jag på att det ju var bra, då det hjälper mig att spara lite tid, och speciellt som jag inte väntar mig så stora framgångar för de svenska åkarna är det bara positivt om jag slipper sitta och glo på tv i onödan.

Men skidåkning är ändå alltid skidåkning. Så jag var i alla fall glad att jag hade möjlighet att följa hela sprinttävlingen på morgonen och lunchen idag. Och det blev ju en sådan där bra sportdag igen. Jag blev så ofantligt glad för Mats Larssons skull, när han mycket välförtjänt tog sitt VM-silver. Att han sedan är dalkarl gör naturligtvis inte saken sämre. Anna Dahlberg och Björn Lind försvarade sina fjärdeplatser från förra VM, men var trots det vinnare båda två. Dessutom var det roligt för tävlingen att japanerna på läktaren fick se en hemmaåkare i A-finalen på damsidan. Och Norge tog två guld och ett brons direkt. Det missunnar jag dem inte.

Trevligt var ordet.

Boklycka del två

Moster i Motala ringde.

- Nu har jag så mycket böcker, förstår du, så jag måste bli av med en del. Jag tänkte att du kunde komma hit nån dag och hämta om du vill.

(Iiiiiih! Böcker! Gratis! Till mig!)

Och detta var ändå inte allt.

- Sedan såg jag ju att du hade lagt ut den där bilden på din mormor och morfar, så då kom jag på att du kanske skulle vilja ha lite fler gamla foton. Jag har massor som ligger i lådor. En del måste kanske slängas, men vi kan ju titta på dem och se om det är något du vill ha.

Jag undrar lite om min moster möjligen har övernaturliga krafter.

Boklycka del ett

Förra året kom bokreakatalogerna innan jag ens hade haft en tanke på bokrean, men i år fick jag gå och vänta intensivt i två hela veckor innan de dök upp.

Jag är helt galen i bokrean. Jag blir galen av bokrea. Jag blir galen om jag inte får gå på bokrea, jag blir galen om jag inte har råd att köpa alla böcker jag vill ha, och jag blir nästan ännu mer galen om jag inte hittar några böcker jag skulle vilja köpa om jag hade råd.

Det kommer förstås aldrig att bli som 2002 igen. Då läste jag litteraturvetenskap, hade en relativt tom bokhylla och relativt gott om pengar. Det året fyndade jag kurslitteratur i högar. Åren därpå, när jag alltså redan hade Den svenska litteraturen, isländska sagor, ett mytologiskt lexikon och en massa klassiker av de där som man "bör" ha läst, började jag och sambon samla på oss facklitteratur av alla andra sorter. Det var trädgårdsböcker, kartböcker, kattböcker och sångböcker. Det var böcker om konst, historia, matematik och vetenskap. Och så en del skönlitteratur förstås.

Sedan kändes det som om vi hade det vi behövde för ett tag. Samtidigt tycker jag att utbudet har blivit mindre lockande de senaste två åren. De flesta romaner på rean som verkar intressanta har jag redan läst.

Men det hjälper inte ett dugg. Det är precis som med sökandet efter barndomens känslor av julafton eller sommarlov, som vi vuxna ofta ägnar oss åt. Jag kan bara inte sluta hoppas att bokrean ska bli så där magisk igen. Så jag längtar, lusläser katalogerna, skriver tabeller och planerar i vilken ordning de olika affärerna ska besökas. Och fast jag vet att det troligen kommer att sluta med att jag blir besviken, om inte annat för att jag ju faktiskt inte får handla, så älskar jag bokrean. I alla fall i förväg.

Flinn och mysteriet med det försvinnande molnet

På hemvägen i lördags såg vi något underligt. I det sista skymningsljuset över Mjölby upptäckte vi båda samtidigt ett litet moln som var betydligt mörkare än de övriga och dessutom verkade ligga på låg höjd. Först brydde vi oss inte om det, för sannolikt var det väl bara rök från en skorsten eller något liknande. Men så, på mindre än en sekund, löste molnet bara upp sig och försvann! För ovanlighetens skull blev jag nästan mållös.

- Oj! Nu såg jag nåt konstigt.
- Jag såg det också.
- Det måste ha varit ett ufo.
- Ja, det var det nog.

När vi åkt ytterligare några hundra meter fick jag återigen syn på molnet, nu närmare och på min sida av bilen. Det var nu ännu mörkare grått och hade en märklig, nästan rund form med skarpa konturer. Och det liksom flöt fram på himlen.

Så, med en böljande rörelse försvann det blixtsnabbt igen, för att sekunden därpå ännu en gång bli synligt på ungefär samma ställe som nyss. Nu kände jag igen det. Sådana rörelser har jag sett på tv många gånger. Stora fiskstim beter sig så.

- Aha! Det måste vara kajor! konstaterade jag med både lättnad och besvikelse.
- Mhm.
- Men du, det finns väl inga bevis för att kajor inte är utomjordingar, va?

Tredje veckan (uppdaterad version)

Den här veckan är jag lite mer kortfattad och möjligen negativ i överkant. Innan jag börjar vill jag bara ta tillfället i akt att avslöja att jag inte har sett ett endaste dugg av något Idol på tv, så de artister som kommer därifrån har jag ingen särskild uppfattning om. Och de artister som jag redan tycker mindre bra om har som vanligt bara sig själva att skylla. Tur för dem att det är låtarna som tävlar då ...

(Uppdatering under lördagens tv-sändning.)

Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Rätt trevlig melodi, men av någon anledning får jag smådeppiga känslor av låten under första lyssningen.

(Undrar varifrån jag fick den där deppiga idén ... Jag tar tillbaka. Men inte hade väl pojkstackarn behövt ha så förfärligt vuxna kläder? Sångrösten verkar dock växa ifatt något under låtens gång. Söt liten bit förresten.)

MissMatch - Drop Dead
Lite tonårsgruppskänsla på låten, lite arg tjejbandskänsla på sången. Personligen tycker jag att det här är ganska tjatig musik.

(Okej, de flåsar som hundar. Det var ju någorlunda originellt i alla fall. Och så har de hittat hela fyra stycken fantomer på operan.)

Magnus Carlsson - Live Forever
Plötsligt låter han exakt som Bosson. Intressantare låt än Lev livet, men går det bättre för det? Jag behöver nog flera lyssningar innan jag bestämmer mig för om jag gillar den.

(Om han fortsätter att vara med vartenda år har jag faktiskt snart vant mig vid honom. Kanske till och med redan nu. Är det bra eller dåligt?)

Sheida - I mina drömmar
Dags för årets etnoinslag. Jag stör mig lika mycket som alltid på de där överdrivna r-ljuden som tydligen hör till i viss folkmusik på svenska. Annars är väl låten hyfsad.

(Jag vill inte vara omöjlig, men jag sa ju att jag var allergisk mot orientaliskt i melodifestivalen. Å andra sidan är den här låten något av ett specialfall, så ett par lyssningar klarar jag nog av.)

The Attic feat. Therese - The Arrival
Mer sådan där musik som jag trångsynt kategoriserar som "tjatig". Dessutom tycker jag att hon låter lite sur och gnällig på rösten.

(Hoppas att hon inte repar sin jätteskiva med de där vassa klackarna. Fast om det skulle vara den enda skivan med hennes låt på så skulle jag i och för sig inte bry mig nämnvärt ...)

Sebastian - When The Night Comes Falling
En låt som piggar upp mig litegrann, till slut. Den låter en aning bekant, och även rösten påminner mig om någon jag inte kan komma på, men strunt samma när jag ändå gillar båda.

(Jag behöver verkligen minst en sådan här låt varje vecka, och dessutom sjunger han brabra, så det borde inte spela någon roll, men hur ser han ut egentligen?!)

Sonja Aldén - För att du finns
Veckans finstämda ballad. Balladerna håller nästan högre klass än vanligt i år, tror jag. (Eller är det bara jag som är mer mottaglig för dem?) Men jag har svårt att rangordna dem sinsemellan. Hur som helst är det vackert.

(Om jag låtsas att jag bara förstår småorden kan jag faktiskt föreställa mig det här som en fransk schlagerballad här och nu. Till och med hennes hår och klänning spelar med!)

Nanne - Jag måste kyssa dig
Melodifestivalens enligt mig mest överskattade artist (ja, förlåt, jag måste bara säga det!) har en lika hetsig och irriterande låt som vanligt. Så de som brukar gilla hennes låtar blir nog nöjda.

(Just det.)

Nu hoppas jag på positiva överraskningar. (Tja ... Nej, jag vet inte. Inte av artisterna i alla fall. Men musikalen tar sig för varje vecka. Att gissa vilka fem bidrag som ska gå vidare till andra omgången är lätt, och plötsligt gillar jag fyra av dem jättemycket. Och bara ett av dem kan gå direkt till final. Suck. Då! Överraskningen! Nanne går bara till andra chansen! Idol-fansen är många, och de är visst hemma i tv-sofforna ikväll.)

Och en skvätt salubrin i kaffet

Inspirerad av Lady Stalker, som berättar minnen från gamla sommarjobb, vill jag nu dela med mig av en liten händelse som utspelades när jag sommarjobbade i servering en gång i tiden.

Ett litet sällskap bestående av två äldre kvinnor och en äldre man dök upp i luckan för att beställa fika. Det blev väl det vanliga, det vill säga kaffe och våra berömda bullar, eller något liknande.
- Och så skulle jag vilja ha en mandarin om ni har, tillade mannen.
Den ena kvinnan, som såg att jag tvekade, ryckte in för att hjälpa till:
- Nej, nej! Samarin, menar du väl?
Mannen verkade inte alls nöjd med förslaget och såg mycket fundersam ut. Vi hade för övrigt varken frukt eller medicin på menyn, men för att vara så hjälpsam jag kunde gick jag in i köket för att höra efter med de andra som jobbade där. När jag kom tillbaka hann jag inte ens öppna munnen innan kvinnan triumferande hojtade:
- Det var mazarin han menade!

Gång två (uppdaterad version)

Å ena sidan lägger jag stor vikt vid att vara konsekvent när jag gör saker, och kanske framför allt när jag skriver. Å andra sidan är lite av tanken med den här bloggen att jag ska träna på att inte vara så noga, att vara spontan och prova att göra saker på olika sätt olika gånger. Därför hade jag inte alls tänkt schlagerblogga likadant varenda vecka. Men nu hade jag så roligt när jag bloggade förra veckan, så det får bli något liknande igen. Förresten, vad är det som säger att jag inte tvärt kan börja göra på ett annat sätt eller lägga av helt nästa vecka bara för att jag har gjort likadant två gånger? Det blir ju i så fall faktiskt till och med ännu mer oväntat än om jag skulle hitta på något nytt varje gång!

Sådär, nu har jag i alla fall lyssnat på bidragen till den andra deltävlingen i Melodifestivalen. Here are the results of the ... eller, jag menar ... äsch ... whatever!

(Uppdatering med schlagerrosa kommentarer under pågående sändning.)

Regina Lund - Rainbow Star
Jag har hela tiden nästan gått och hoppats att den här låten skulle vara dålig, så nu när jag hör den har jag lite svårt att komma fram till vad jag egentligen tycker. Jag antar att det kommer att hänga på framförandet. Eller nu vet jag, det är en helt typisk förstalåt, en sådan där som man knappt hinner lyssna på för att man inte riktigt har fattat att tävlingen har börjat, den som känns som de första minuterna i en fotbollslandskamp. Visserligen händer det väl att det går bra för förstalåtar också, så det här resonemanget håller ju inte, men jag kommer nog inte att bry mig så mycket om den här låten ikväll. För min del är det artisten som sänker låten i det här fallet. Sorry.

(Folk snackar om rymddräkt, men jag vill nog rösta på snögubbe här. Men vad nu? Snögubbarna blöder!)

Marie Lindberg - Trying To Recall
Fin ballad, och jag gillar Marie Lindbergs röst. På den här inspelningen då. För hur hon är live har jag ju inte den blekaste aning om. Och bara för att Göteborg älskar henne kan man inte veta hur folk som röstar tänker. Jag vågar varken tippa på succé eller flopp, men enligt mig är det den klart bästa låten hittills (ehum) i den här deltävlingen.

(Hur var det nu? Kan man bli artist om man har glasögon? Tja, det kan nog gå, fast hon låter lite nervös.)

Jimmy Jansson - Amanda
Redan efter de första tonerna kan jag för mitt inre se Jimmy Janssons vanliga energiska scenstudsande. Fast nog har han haft bättre låtar. Jodå, den är glad och poppig och egentligen en av de där låtarna på schlagerskivan som jag inte hoppar över, men om jag ska hålla mig till tävlingen nu så är jag ändå lite tveksam. Jag sitter mest här och oroar mig för hans stackars sambo. Ska hon behöva föda barn i ensamhet medan han är och roar sig på jobbet?

(Han har ju faktiskt båda fötterna på golvet mest hela tiden! Gångchock! Fast annars känner man igen honom.)

Cosmo4 - What's Your Name
Låten är rätt okej, trots att den inte riktigt är min stil. Det är nog ett sådant bidrag som kan uppfattas lite hur som helst under framförandet, men jag misstänker att det inte har så stor chans i det här startfältet.

(Men! Är inte det här en Pandora-låt? Hur kunde jag inte höra det förut?)

Lustans Lakejer - Allt vi en gång trodde på
Jag skäms lite och känner mig som en tonåring för att jag inte har koll på Lustans Lakejer. Det är klart, jag har ju hört talas om dem en miljard gånger, men för mig har de bara varit ett namn. Det positiva med det är dock att jag inte har några som helst förväntningar på förhand. Låten låter både modern och trevligt gammal på en gång, och jag gillar åtminstone refrängen. Men den har hiskeligt tuff konkurrens, så det är inte säkert att det räcker så långt ändå.

(Jag tycker att flygvärdinnorna är klart överrepresenterade i melodifestivalen. Nu vill jag ha lite mattanter och byggingenjörer!)

Jessica Andersson - Kom
Själva melodin påminner mig inte om något särskilt, men det känns ändå lite som en repris på förra årets låt eller något annat jag har hört förut. Inte dåligt, men inte direkt upphetsande heller. För Jessica Anderssons skull hoppas jag förresten att hon har fått kläder som vi slipper prata om efteråt den här gången.

(Schlagrigt värre!)

Svante Thuresson & Anne-Lie Rydé - Första gången
Jag gillar Thuresson & Rydé som duo mer än jag gillar dem var för sig, så det är en bra början. Sedan är det en riktigt skön låt också, som jag säkert skulle kunna gå och småsjunga på en hel dag någon gång framöver när skivan har kommit och spelats några varv. Det är väl en sådan låt som passar bra att ha med i festivalen och som kanske kan ta sig till final på något sätt, men knappast vinna. Men vad vore melodifestivalen utan sådana låtar?

(Det finns alldeles för mycket att säga om deras kläder, så jag tror att jag blundar och bara lyssnar ett tag ...)

The Ark - The Worrying Kind
Erkännande 1: Jag är inte alls ett fan av The Ark. De har gjort en del låtar jag har gillat och en del jag har avskytt. Erkännande 2: Här har jag ändå brutit grovt mot min vanliga princip att inte favorittippa innan jag har hört något, för när det gällde The Ark tyckte jag gott att folk kunde rösta på dem utan att jag ens hört låten, bara för att jag visste att jag inte skulle skämmas om de fick representera Sverige. Och nu när jag har höret låten? Jag var fast från första takten! Ja, det gör nog faktiskt inget att de har tagit ut sitt finalavancemang i förskott.

(Tur att jag har datorn i knät, för det finns ändå ingen som kan dansa med mig här. Fast framträdandet är så lugnt och sansat att även låten plötsligt känns långsammare.)

Det här är ett klart bättre startfält än förra veckans. (Surprise! Det är ju deltävlingen i Göteborg.) Jag ser fram emot kvällens tävling, och funderar lite på om det är värt att missa en endaste sekund bara för att det ju också är så kul att bloggkommentera. Jag får se hur jag gör. (Nu vet vi hur jag gjorde.)

Lite väl mycket spänning

Jag hade ordentlig huvudvärk hela kvällen igår. Det är faktiskt ganska ovanligt att jag får ont i huvudet, även om jag har märkt att jag har lite av huvudvärkssäsong under just februari och mars. Och i stort sett alltid kommer huvudvärken från nacken.

Spänningshuvudvärk alltså. Det måste väl vara allt det där sporttittandet då.

Skidguld till maten

Jag sa visserligen att jag inte trodde att jag skulle behöva titta på allt som visas från alpina VM och skidskytte-VM, men när det går så här bra fattar ni ju att jag sitter där och hänger framför dumburken. Som tur är har de passat in tävlingarna mycket väl efter mitt mat- och diskschema, så det är bara att slå på tv:n i köket när jag ändå är där.

Fast jag begriper inte att jag utsätter mig för det här. Jag gillar ju egentligen inte alls när det är otäckt, läskigt eller nervpirrande spännande, och aktar mig till exempel noga för skräckfilmer, men sport går av någon anledning ändå an. Men det är ju det där, ni vet, att det är värt hela plågan om den man hejar på vinner till slut.

Slalom är nog faktiskt något av det läskigaste jag brukar titta på. Om jag har någon att heja på alltså, men så är det väl med de flesta sporter. Det blir bara otäckt spännande när man bryr sig, om det finns något att riskera. Och i slalom kan man köra ur precis hur lätt som helst. Så känns det i alla fall. Så när Anja Pärson går ut i ledning och har en god chans på guldet kan jag ändå inte ens föreställa mig hur hon ska ta sig ner helskinnad.

Sedan klarar hon det ändå och tar ännu ett guld, och det blir mer och mer fantastiskt för varje gång. Samtidigt som det är en enorm prestation så är det ändå nästan något som alla förväntar sig, och vi kan inte längre greppa hur stort det egentligen är med alla dessa VM-guld.

Då imponeras man kanske lättare av skidskyttarnas framgångar i sitt VM. Jag får väl lov att erkänna att jag gör det i alla fall. Och skidskytte är ännu läskigare att titta på än slalom. Varenda gång svenskarna ska skjuta är jag säker på att jordens undergång är nära, och ja, de bommar visserligen en hel del, men de är ju så övermänskligt bra på att åka skidor! (Jaja, nu generaliserar jag kanske lite igen, men de tog ju ändå VM-guld.) När det handlar om själva skidåkningen är jag aldrig så där nervös. Eller bara lite då, för risken finns ju alltid att de ramlar. Men hittills har de inte gjort det, och gårdagens mixade stafett var rent magisk för mig. Jag skulle nästan önska att den kunde gå i repris. Å andra sidan kommer det ju hela tiden nya saker att se, så det kanske är lika bra att bli tvungen att gå vidare.

Redan i morgon finns möjlighet till en heldag med tv-sport. Hur ska det gå? Ska jag behöva sitta och äta hela dagen då? Orkar jag sedan se någon schlager? Och blir det något melodifestivalsbloggande? Många frågor blir det. Kanske får ni aldrig några svar.

Två tips

Vill man läsa om Melodifestivalen och allt möjligt som är det minsta lilla relaterat till denna så finns det ju en hel del att välja mellan (för ingen kan väl möjligen läsa allt?). Själv har jag fastnat för Per Sinding Larsens festivalblogg. Helt i min smak. Jag är så glad att jag hittade den redan förra veckan, så att jag kunde hänga med från början. Av någon anledning blev det ändå inte av att jag postade länken här, men det är ju inte för sent än.

Jag skickade förresten ett mejl till PSL och talade om att jag gillade hans blogg. Åh, vad ni säkert tycker att jag är larvig och töntig nu, men nu är det faktiskt så att jag är övertygad om att de flesta människor blir glada av positiv respons och oväntade och helt frivilliga komplimanger, så jag försöker komma ihåg att tala om för folk när jag tycker att de gör något bra. Och då gör jag ingen skillnad på vanliga bekanta och helt främmande kändisar. Alla är de ju människor.

Ja, och naturligtvis hade jag rätt. Han blev glad av min uppmuntran och skrev så trevligt tillbaka. Det hade jag faktiskt inte alls väntat mig, så då blev jag själv ännu gladare. Värsta glädjekedjereaktionen!

Testa själva, vettja! Att ge lite välförtjänt beröm alltså. Det blir mitt andra tips för dagen. Vi borde nog lite till mans träna på att tala om när vi tycker att något är bra, och inte så ofta vänta med att tycka tills det är något som retar oss. För det är ju så enkelt att göra någon glad, och man mår också själv rätt gott av att vara lite snäll.

Klargörande och förvåning

Och när jag skrev "det kunde lika gärna ha varit Justin Timberlake" menade jag alltså inte att jag gillar honom. Heller. Det blev lite konstigt uttryckt kanske, men jag skyller på att dåliga låtar förstör många hjärnfunktioner.

Förmiddagen idag har jag förresten ägnat åt att förundrat läsa vad andra bloggare har att säga om gårdagens deltävling i melodifestivalen. Alltså, jag är inte förvånad över att de flesta tyckte att det mesta var dåligt, för det var det kanske (och även om det inte hade varit det så hade det varit vad folk skrev, för så gör de ju alltid). Men jag är förvånad över att så många är så uppretade över att "fel" låtar gick vidare, trots att de alltså samtidigt tyckte att alla låtarna var nästan lika bedrövliga. Jag menar, då spelar det väl ingen roll vilka som gick vidare, eftersom de troligen inte har någon chans i finalen i alla fall?

Själv är jag för ovanlighetens skull inte det minsta arg eller irriterad. Jag undrar om det bara beror på att jag inte hade några jättefavoriter eller om mitt bloggtyckande gjorde att jag redan hade ventilerat färdigt när alla andra satt där frustrerade vid sina datorer vid 22-tiden igår kväll. Intressant ny upplevelse hur som helst.

Första lyssningen (uppdaterad version)

Okej, det kan ju faktiskt vara lite kul att skriva ner vad jag tänker när jag hör låtarna så här första gången, eftersom jag vet att jag brukar kunna ändra mig rätt mycket efter några lyssningar (även om jag var stensäker på att Andreas Johnsons Sing for me skulle bli min totala favorit förra året redan första gången jag hörde den, och det sedan också visade sig stämma).

En intressant sak, som ytterligare visar hur viktigt personvalet är i den här musikleken, är att när jag spelar bidragen på svt.se så står inte låttitlarna i mediaspelaren, utan enbart artisternas namn. Så då är det väl helt i sin ordning om jag kommenterar artisterna minst lika mycket som låtarna? Alla andra gör ju så.

Fast jag vill tillägga att jag inte har läst en enda recension av bidragen, varken i tidningar eller bloggar. Sådant påverkar mig alltid något oerhört, så årets nyhet i mitt melodifestivalsfirande blir att bilda mig egna åsikter.

(Uppdatering under pågående tv-sändning!)

Elin Lanto - Money
Gillade inte hennes förra och alldeles för mycket spelade låt, och kommer nog inte att börja gilla henne som artist på grund av den här heller. Efter att ha lyssnat en gång på låten insåg jag att jag inte mindes ett dugg av den, så det fick bli en gång till. Alla är ju värda en andra chans. Men nej, den här låten kan jag faktiskt lova att jag inte kommer att börja gilla någon gång. Refrängen fastnar i huvudet, jodå, men bara på det där jobbiga sättet som sönderspelade radiolåtar gör, så att jag håller på att bli komplett galen medan jag står i duschen och inte hör annat än min inre radio med en kanal och utan avstängningsknapp.

(Jag har bara en sak att tillägga: Barbiehår!)

Andersson & Gibson - Anything but you
Kan tänka mig att den här låten jämförs med Simon & Garfunkel. Och framträdandet skulle mycket väl kunna bli ett av de där mer intetsägande och småsega. Eller så blir det bra. Jag skulle i alla fall aldrig säga något ont om Stefan Andersson. Undrar hur många gånger jag har funderat på att köpa någon av hans gamla skivor ...

(Det ser ut precis som jag hade tänkt mig också, haha! Eller lite snyggare faktiskt. Den här låten är nog snäppet bättre live. Ooo, du-du-duh, ja, de kan sjunga, de där två.)

Anna Book - Samba sambero
Okej, okej. Halva Sverige kommer att rösta på den här låten. Eller på Anna Book, menar jag. Fast eftersom det här är den första låten som har lite fart (vilket ju nästan är ett måste nuförtiden) så blir det svårt att bevisa att det är artisten de röstar på här. Så visst, tycker de att det är kul kan de väl få ta med lite ofarligt sväng till finalen.

(Precis så svart klänning som man kunde vänta sig. Och så kan man passa på att kasta en extra blick på den tjusiga ljussättningen.)

Addis Black Widow - Clubbin
Minns bara att jag har hört en låt med ABW förut, och det var ju en riktigt rejäl (och bra) sommarhit har jag för mig. Men den här vet jag inte vad jag kommer att tycka om efter ett par lyssningar ... Nja ... Sången i refrängen låter som jag brukar göra när jag försöker undgå att höra dåliga sportintervjuer på tv. Och jag gillar inte den där rösten. Det kommer inte tanterna att göra heller (men de kanske inte röstar ändå?).

(Hm. Nej.)

Andreas Lundstedt - Move
Har aldrig gillat Andreas Lundstedt, så det är jättesvårt att bara, bara lyssna på låten. Eller förresten, den hade varit kass vem som än hade framfört den. Det kunde lika gärna ha varit Justin Timberlake. Hu!

(Det bästa med den här låten är att jag verkligen, verkligen börjar längta efter Tommy Nilsson.)

Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Vad är det för en schlagertitel? Om den hade varit från något östeuropeiskt land (och inte på svenska då förstås) hade jag inte sett något konstigt med den, men här anar jag oråd direkt. Å andra sidan vet man väl vad man kan förvänta sig när det handlar om Tommy Nilsson, och det är ju lite tryggt. Ja, det låter som det ska (lyssnar dock inte mycket på texten). Helt okej också faktiskt. Och han kan med gott samvete stå rätt stilla på scenen, även om han tar i med hela kroppen. En sådan låt är det.

(Jag tror faktiskt nästan på Tommy Nilsson nu. Fast han ser lite trött ut. En sådan där rock funkar förresten alltid på mig.)

Sofia - Hypnotized
Uh-oh. Det låter orientaliskt. Jag är superdupermegaallergisk mot sådana låtar, i alla fall i schlagersammanhang (det började när Turkiet vann ESC 2003). Så tyvärr, det spelar ingen som helst roll om det medföljer en scenshow som gestaltar Sveriges seger över Finland i bandy-VM-semifinalen tidigare idag, för jag kommer i alla fall aldrig att gilla den här låten.

(Nu kom jag att tänka på gröna ärtor. Det ska vi ha till lunchen i morgon.)

Uno & Irma - God Morgon
Precis som i fallet med Tommy Nilsson vet man vad man kan förvänta sig av Uno Svenningsson, och även här tycker jag att det är något positivt. Och precis som i fallet med Stefan Andersson gillar jag Uno & Irma nästan tillräckligt mycket för att köpa någon gammal skiva av dem. Den här låten blir nog årets motsvarighet till Patrik Isakssons Faller du så faller jag (från förra året) för min del, men på vilket sätt tänker jag inte tala om. En okej låt i alla fall. Kanske till och med min favorit i första deltävlingen.

(Tralala! Fin sång och fina blommor. Irma ser mer ut som sig själv än någonsin tidigare, men Uno har ju klätt ut sig till Bono! Hihi.)

Efter en genomlyssning kan jag väl sammanfattningsvis säga att det enda som egentligen förvånade mig var att inte ett enda bidrag förvånade mig. Det verkar som om man får precis vad man väntar sig av varenda artist. Kanske är det så det blir när det är så många gamla bekanta med. Men man kan ju alltid hoppas på överraskningar när det blir dags för framträdandena ikväll.

Jag tror förresten inte att den blivande vinnaren i finalen kommer från denna deltävling, eller jag hoppas det i alla fall, för något mer medryckande måste de väl ha fått in till tävlingen? Eller så är det mitt schlagerhjärta som håller på att kallna (hemska tanke, nej så får det inte vara!).

(För övrigt:

• Här har vi minsann inga problem med Kristian Luuks humor. Han var exakt lika rolig i kväll som vanligt.
• En miljard ballonger. I händerna på opålitliga människor. Jag skulle dö om jag satt i den publiken.
• Det var värst vilket tjat det var om "veteraner" ...)

Direktsändning på alla kanaler hela tiden

För ett par veckor sedan tänkte jag optimistiskt att det här året för mig i praktiken skulle bli två veckor längre än det förra, för i år är det ju inte OS. Två veckors konstant tv-tittande skulle då kunna bytas ut mot vettigare göromål. Men jag hade glömt att ta med i beräkningen att när det inte är OS så är det i stället VM i alla intressanta vintersporter, och även dessa mästerskap måste väl bevakas. Fast jag vet inte, just nu känner jag mig ganska sansad, så det kan hända att det inte blir så farligt mycket tv-tittande ändå.

Och så är det ju melodifestival igen också. Efter förra årets skämt till tävling trodde jag nog att allt skulle vara tillbaka till det normala i år, nu när inte Carola är med. Men det kom liksom för plötsligt. Jag har inte hunnit börja längta än, så jag orkar knappt heller kolla upp vilka bidrag som är med vilken vecka. Och jag som hade tänkt schlagerblogga lite i år och få tillfälle att träna på att uttrycka åsikter. Men nja, vi får se. Jag håller i alla fall på att lyssna in mig på låtarna nu, så att jag förhoppningsvis hinner komma i en bättre stämning till kvällen.

Förresten är det nog bäst för humöret och hälsan att inte tycka något särskilt. Jag hör nämligen till den lilla grupp schlagerintresserade som fortfarande tycker att låten ska ha i alla fall en viss betydelse när man röstar. Visst, det är viktigt med en säker artist och ett ickepinsamt framförande när det blir dags för ESC, men att välja ut en favorit redan innan någon har hört låtarna tycker jag är ... konstigt. Men det är ju så folk gör. Förra året var allt avgjort på förhand, och i år verkar det bara som om Carola har ersatts av Anna Book. Kanske är det kvällstidningarna som har fått för sig att det är så folk tycker, men eftersom folk röstar på de artister det skrivs om i kvällstidningarna så blir resultatet detsamma. Sedan får man skämmas inför resten av Europa. Å andra sidan röstar inte Europa heller på musiken, så det kvittar kanske vad man skickar för låt, bara artisten har roliga kläder och mycket hårsprej.

Vid närmare eftertanke är det nog ändå bäst att jag försöker hålla mig till min gamla åsiktsfria bloggstil. Annars finns risken att jag bara blir så där surt sarkastisk som ingen annan än jag själv tycker är roligt.

Men jag lovar inget.

Inte farligt säger de

Lila rök. Skulle det kunna vara ofarligt? Äsch, de ljuger förstås för att folk inte ska få panik.

Men vi ska åt det hållet och handla om två timmar.

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh!!!

Lilla länklistan

Det är rätt vanligt att man på sin blogg har en lista med länkar till andra bloggar som man gillar. På så sätt kan man som läsare lätt klicka sig vidare från blogg till blogg och komma till ställen man kanske aldrig hade hittat annars.

Ändå har jag själv hela tiden av olika anledningar undvikit att ha just en sådan länklista i min egen blogg. Men nu har jag i alla fall en liten en (titta under "Gillar också" i sidmenyn). Tills vidare. Rätt vad det är kan den vara borta igen.

Vad som fick mig att ändra mig? Först och främst har Lotten (som jag ideligen hänvisar till, jag vet, men har ni inte kollat in hennes blogg förut så föreslår jag att ni gör det nu, om inte annat så för att förstå mig en gnutta bättre) bloggläsarvärvsvecka, och jag har gått och funderat lite på om och hur jag skulle haka på den.

Sedan såg jag också idag på Aftonbladet.se en webbfråga som avslöjar att folk inte är riktigt kloka. De har alltså tid, energi och intresse nog för att svara på webbfrågor på Aftonbladet men inte för att läsa bloggar?! Jag säger då det ...


Vi stackars bloggläsare behöver verkligen få lite avlastning, så att vi inte behöver fortsätta att läsa fullt så många bloggar var varje dag! Det finns ofattbart många bloggar och det tar en otrolig tid att läsa allt som skrivs på alla dessa bloggar dygnet runt. Fler människor måste därför bli inbitna bloggläsare, och jag måste göra mitt för att fler ska upptäcka den fantastiska bloggvärlden. Det gör jag alltså med den där lilla listan.

Så, nu kan ni surfa vidare och upptäcka att det finns många bloggar som är bra mycket bättre, roligare och oftare uppdaterade än den här. Ha det så trevligt!

Man slipper till exempel se en fånig typ med en löddrig pinne i mungipan

Jag brukar blunda när jag borstar tänderna. Utom när jag samtidigt går omkring förstås. Det är inget jag har börjat med medvetet, men det har onekligen sina fördelar.

Tänkte bara att ni kanske ville veta det.

Generellt sett

Okej, jag vet. Det blev många generaliseringar den här veckan, men jag gillar sådant. Ville bara tala om att jag är medveten om att jag ofta förenklar verkligheten i mina små analyser.

Själva bloggandet har också varit lite annorlunda de senaste dagarna. Jag har fått träna på att lämna ut mig själv en aning mer än jag brukar göra i bloggen, men annars är just det här med att berätta saker om mig själv som ingen frågat efter ingenting som jag behöver träna särskilt på. Snarare har jag varit lite väl bra på det tidigare. Och jag brukar för det mesta ångra mig. Men med den senaste veckans bloggande har det gått bra.

Det blir säkert mer av mina lite mer underliga tankar och idéer framöver, men nu ska jag i alla fall släppa just det här med ålder. Dags att gå vidare.

Spår i snön 2

Bilden är från förra vintern, när Nelly-katten hade varit uppe på grannens balkong. Minns inte om jag visade den i förra bloggen, men jag tycker att den är rolig nog för en repris i så fall.


Är det någon mer än jag som kommer att tänka på tecknad film? Ni vet, där de flyger genom väggar (eller faller ner i djup snö för den delen) och lämnar prydliga figurformade hål efter sig. Fast där hade det förstås varit spretande ben ut från sidorna på hålet också.

Här är det dock uppenbart att det är en katt som har landat. På fötterna förstås. Om det inte hade varit för att sådana där jättestora sega råttor har så svårt att hoppa ur hål utan att förstöra kanterna på dem hade man annars också kunnat misstänka att det var en sådan som hade slagit ner på vår uteplats.

Men det teoretiska sitter i alla fall

Och det här då?

När jag var 10 år var jag hästbiten som så många andra flickor, men tyckte att jag var för gammal för att börja på ridskola.

Ett barn ska väl inte skämmas över att inte redan kunna allt, vara rädd för att göra bort sig när hon testar något nytt eller känna sig dum när hon frågar om saker hon inte förstår? Tänk om jag hade tänkt lite mindre, åtminstone när jag var liten! Då hade jag troligen kunnat såväl rida som åka slalom nu.